Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Min frihet

Min mobil visar upp hur många timmar jag varit aktiv den senaste dagen, den senaste veckan. Hoppsan, där hade jag visst överskridit någon gräns? Gräns för vad? Och vem bestämmer gränsen och varför?

Om jag köper en mobil för dyra pengar, ska jag inte själv få bestämma hur mycket tid jag ska spendera med den? Min mobiltelefon som ibland, vissa dagar, är mitt bästa, och enda sällskap?

Självklart får jag. Det är väl bara rekommendationer, eller nån smart typ som vill visa vad han/hon har uppfunnit. Grafen på mobiltid.

Mitt problem är att jag är allergisk mot kontroll. Övervakning. Ett spanande öga som ser mig. Tillrättavisar. ’In i ledet, med dig. Så här gör vi här.’

Men gör det då. Låt inte mig störa. Låt mig bara kliva av. Jag kör mitt race.

Att alltid ha blivit tillsagd hur, när, var och varför man ska leva sitt liv gör lätt att man vill ta kniven, rispa upp bubblan man är fast i och fly ut i den friska, svala luften för att kunna andas. Jag kvävs av för mycket stelbenta regler och paragrafryttare.

De senaste åren har jag blivit utsatt för prövningar vad gäller anställningar. På den ena arbetsplatsen efter den andra har jag blivit övervakad och kontrollerad intill idioti. Inte bara jag, alla anställda.

Men jag är den enda som protesterat. Som satt ned foten och sagt hur jag tycker om arbetsmiljön. Andra har bara slutat. Därför att frihet under ansvar på en arbetsplats ger så mycket bättre resultat.

Livet vore kanske lite lättare om jag inte drack sanningsserum varje morgon till frukost.

Apelsinen till höger innehåller sanningsserum

Mindre konflikter, fler ’vänner’. Enklare, smidigare. Men på bekostnad av att inte vara sann mot sig själv. Och jag kan inte. Jag blir sjuk.

Mina romantiska relationer är nästan dödsdömda innan jag ens träffat karln. Här kommer rädslor in att alla är likadana. Alla män, alla relationer. Vilket ju är en omöjlighet. Därför måste jag avsluta detta inlägg med hur viktigt det är att se positivt på tillvaron.

Att vara rädd för det förflutna skapar bara mer rädsla. Tänk istället att idag är en ny dag och det förflutna finns inte. Du minns inte ens det som har hänt. Från och med nu kan bara roliga, positiva saker hända. Relationer, arbeten. Känn att det händer, att det redan hänt.

Allt är möjligt.

Kycklingsoppa

När jag är nere söker jag mig till människor som är positiva och glada. Kanske inte alltid glada, ingen är glad jämt.

Men positiva. De som ser ljuset i mörkret och de som till och med ser det komiska i mörkret. De är min kycklingsoppa för själen. Och jag vill vara kycklingsoppa, mitt eget recept, för dem som behöver det.

Är det riktigt mörkt är det svårt att se det komiska och ljuset. Jag har varit där. Det var kolsvart. Men jag kunde ge lite ljus till någon som var ännu djupare i det kolsvarta. Jag satt på låst avdelning på Västerås psyk. Jag fick permission och åkte hem och letade upp ett par biblar i vår enorma bokhylla som täckte en vägg.

Biblar hade vi. Och en genuin tro. Mina föräldrar var baptister och i den kyrkan är jag uppväxt. GK, Goda Kamrater, var gruppen jag gick i varje vecka. Där lärde vi oss om Matteus, Marcus, Lucas och Johannes. Och en hel massa mer.

Anyways, biblarna tog jag med tillbaks till den låsta avdelningen, de låste

om mig igen, och jag delade ut dem till ’bättre behövande’. Jag delade med mig av min tro, trots att jag knappt trodde själv. Kände mig sviken. Jag var nere på botten och såg ingen lösning, men innerst inne visste jag att det fanns de som hade det värre. För de hade ingen tro. Och har man ingen tro måste det vara väldigt mörkt, tänkte jag.

Jag kom ur mitt mörka, jag hittade ljuset igen. För det finns alltid där bortom mörkret. Men att tro på det, det är det som är det viktiga. Tror du?

Idag kom ett välbehövligt regn. Sonen har som vanligt varit här, denna gång hoppade han från en luftballong, och vi har middagar och filmer ihop. Jag älskar hur han tassar upp tidigt, tar ut hundarna och ger dem mat. Jag är soo blessed.

När jag knappt kan andas av värmen ställer jag mig i trappen. Marcus har öppnat fönstret och där blåser en svalkande vind in. Ljuvligt.

Önskar dig en skön sommarvecka.

Javisst, filter, har fyllt 60 för sjutton gubbar 😅

Värmebölja

Är det bara jag som är trött? Jag har väl i princip varit trött sedan 14 års ålder men nu är det akut. Värmen förstås. Som om någon slagit mig i huvudet. Jag kämpar på, promenerar, tvättar, dammsuger, lagar mat … men trött är jag.

Jag har en medfödd trötthet. Som om jag ser Livet som en transportsträcka. Som i Verbier, där jag bodde i flera år. Mellan varje brant backe var det en transportsträcka där man seglade ned med avslappnade benmuskler. Men snart dök en ny puckelpist upp bakom hörnet.

Har längtat efter sommaren så länge och njuter fullt ut. Veckan har spenderats i skärgården, på badet i Västerås och med vänner. Det finns stunder då livet stannar och jag tänker NU är allt perfekt. Inga problem. Värme, vänner, glädje. Det gäller att samla dessa stunder och spara i hjärtat. Plocka fram när det är gråare.

Lyssnade på ett sommarprat. Hon har aldrig haft ångest. Aldrig. Jag skulle vilja byta mitt liv mot hennes, tänker jag när jag lyssnar. Hur enkelt kan inte hennes liv vara ?!

Men nej. Jag vill inte vara utan mina erfarenheter och allt jag gått igenom. Min andlighet, mina djupdykningar i svårigheter och lärdomar. De har tagit mig långt. Och gjort mig till en välmående, förstående typ. Kan sätta mig in i de flestas situationer.

Var på healing i Anundshög. En ljuvlig upplevelse i ett av Sveriges främsta fornlämningsområden. Samlade kraft och ljus.

Vovvarna är halvt avsvimmade i hettan. De piggar på sig framåt kvällen, då går vi långpromis.

Sommarkram. ☀️🐜🦗🕸🌿🍀🌺

Midsommar

Jag har behövt tid till eftertanke och funderingar. Det är vad jag kommer in i ibland. Livet rullar på för fort, och jag tar ett kliv tillbaka för att andas och hitta mig själv litegrann.

En stor födelsedag har upptagit min tid, och det har varit underbart. Några firanden var planerade och några oplanerade. Du vet, när det ringer på dörren och du inser att du varken har bullar hemma eller ens har sminkat dig. Men ändå är lycklig över besöket och ICAs bullar finns en kort cykeltur bort.

Sedan kom tröttheten över mig. Varför kan jag bara inte orka? Well, det är sån jag är, och jag accepterar det. Ganska bra. Ibland …

Men tacksamheten över mitt ’nya’ liv är stor. Jag boar in mig i min trädgård, går ändlösa promenader i min stad med vovvarna, ja jag har två nu, njuter av alla vackra trädgårdar och hus. Grannen har hönor! Och den mest fantastiska trädgård och villa jag sett. Det har jag sagt till dem, för sån är jag.

Jag har tackat nej till firanden med andra i dessa soliga dagar, jag trivs bäst med vovvarna. De ger mig allt jag behöver. Jag är väl en slags Brigitte Bardot som lever för sina djur. Så lugnt, så avslappnat, så nära mig själv.

Tyra hade en tråkig barndom där hon behandlades illa av en matte. Nu bor hon hos oss och är så tacksam och glad. Och bästa kompis med Mimmi. Men vill vara min värmedyna under täcket på natten och jag som vill ha iskallt i rummet ligger och flämtar. Men vad gör man inte. Vovvarna kommer först.

På Midsommar ska man plocka sju sorters blommor och lägga under kudden. Vem blir min tilltänkta? Blir det han jag ska träffa snart? Som inte ger sig? Vi får se. Bäst att raka benen i alla fall. Men jag tar det lugnt. Att vara vänner är inte heller fel.

Snart väntar skärgården och vännerna där. Mimmi visar tecken på borrelia och går på medicin. Har blivit många dyra veterinärbesök i veckan. Så nu gäller det att se upp med krypen som det kryllar av därute. Behöver en vaccination själv dessutom!

Önskar Dig en fin Midsommar, bästa tiden i Sverige, eller hur?! Njut av ljuset, värmen och hitta lugnet i dig själv. Då behöver man inte så mycket mer.

Dan före dan

Jag älskar den lilla bänken mitt emot våra radhus. Där sitter nästan alltid någon. Ibland sitter jag själv när hunden ska kissas på kvällen. Då springer hon runt och gör sitt medan jag tittar in i grannarnas mysiga fönster.

Vi har varit på första cykelturen och det gick jättebra. Som om hon inte gjort annat än åkt cykelkorg. Och idag är det Cykelns Dag i Västerås och jag har cyklat och rapporterat in hur länge jag cyklat. Så lägger de ihop all vår sammanlagda cykeltid och konstaterar att vi är bra på att cykla i vår stad! 🚴‍♀️

Min berömda stress har gjort sig påmind. Har en stor viktig (!!) födelsedag denna vecka och trots att jag bara ska ha några släktingar som kommer i helgen blev det stresspåslag när kära vännerna anmälde sin ankomst till imorgon.

Jag älskar dem över allt men två tillställningar samma vecka blir mig nästan övermäktigt. Jag hintade igår om att jag måste ställa in mina vänner, men det godtogs inte och sedan har jag bara släppt stressen.

Magvärken försvann, och ångesten. Nu tar jag en sak i taget och så får det fixa sig. Cheesecaken är på G tills imorgon. En amerikansk extra maffig med extra allt.

Jag hann med en tur till stan där de fick fixa naglarna. Äntligen!

En ny fin gitarr har införskaffats så att vi kan spela och sjunga på mina kalas! Det är det roligaste, med levande musik. Och så mina gamla lpskivor på, så blir det nostalgi!

Fönsterputsarn kom. Jag brukar gladeligen putsa mina egna fönster men inte denna gång. En sak för mycket. 🥵 En härlig engelsman som sjöng sig igenom hela arbetet. Underbart. Såå tacksam.

Se så fint

Ha en härlig onsdag! ☀️

Funderingar

Hej och förlåt att jag inte skrivit på länge. WorldPress har krånglat och jag har inte kunnat publicera. Hoppas att det funkar nu!

Mina funderingar går kring bloggens vara eller icke vara, i nuvarande form eller i ny.

Tanken var ju att bloggen skulle handla mycket om ångest och högkänslighet, och visst har jag skrivit en hel del om det. Speciellt som förra året var ett ångest-år. Det var saker som skulle bearbetas, tittas djupare på och få mig att utvecklas, vibrera i en högre vibration som jag skulle uttrycka mig.

Nu när livet vänt och viktiga bitar fallit på plats i Livspusslet 🧩 är det knepigt att skriva om annat än vardagen. Och det är ju trevligt, jag tycker om att skriva, men har inte behovet att ’bli läst’, om du förstår. Jag har bara ett behov av att stötta och hjälpa.

Så i min Corona-lunk här hemma funderar jag på om jag ska fortsätta eller om jag ska döpa om bloggen och prata om Affirmationer i stället. Som du vet ligger det mig varmt om hjärtat och för mig är det mitt sätt att leva, att tänka. Att skapa sitt liv som man vill. Så, ett beslut om det kommer framöver.

Jag har tagit ett test. Jag trodde faktiskt att jag hade haft Covid-19 men tji fick jag. All feber och trötthet i mars-april var tydligen något annat. Trots att jag aldrig känt liknande. Nu finns det ju inga garantier att man inte kan få det igen, men risken torde vara lite mindre inbillar jag mig. Vem vet.

Jag hade sett fram emot att ha stort kalas på min kommande födelsedag men tji fick jag där med! Jag är väl inte ensam om det. Så nu blir det några få släktingar som kommer en dag och några nära vänner, som bjudit sig själva, en annan. De är mina pluppar som jag träffar då och då. Visst får man ha några pluppar man träffar?

Den stora festen får vänta. För fest ska jag ha! 🎊 🎈 🎉

Häromdan åkte vi båt, Mimmi för första gången. Härligt att komma ut på Mälaren. Och så väntade välkomstkommite’n vid bryggan! Voff.

Full fart

Idag blir det klippning av hund (mitt eget försök gick sådär) och sedan en tur nedåt landet. Inom två timmars avstånd. En liten roadtrip med trevligt mål.

Njut av Våren! 🤗

En ljusnande framtid

Nyss snöade det, snabbt in med utedynorna, nu sol och vårväder. Fram och tillbaks.

I helgen hade jag sonen här och vi tillbringade lördagen på fallskärmsklubben. Underbart väder och härliga människor. Jag samlar mod till ett hopp, men just nu är inte tandemhopp tillåtna och vissa andra restriktioner har dykt upp.

Men att jag får umgås med honom och laga middag och se på film ihop (After Life med Ricky Gervais!!!) är underbart. Känner mig blessed. Och Mimmi sov hela natten i hans säng som alltid, han är alltid nr 1. 🙄

Har varit några dagar i Stockholm hos vänner. Vi orkade inte stå emot längre. Att inte få kramas var tortyr men vi dansade, skrattade och åt himmelsk oxfilé med hemgjord bea. Skrev musik inpå småtimmarna. Sånt jag lever på väldigt länge.

Vi går och går och går. Västerås får sig en inspektion. Kan inte tänka mig en bättre stad. Känner bara lycka. Mina tarotkort visar att jag får ta emot mycket nu. Jag vet, jag är så tacksam. Och vet att mina affirmationer fungerar. Tänk dig ditt liv som du vill ha det – och lev det.

Handlar inte om nån kurs jag gått, utan om något jag vetat sedan barnsben. Tillit. Tro. Hopp. Kärlek.

Jag har ett nytt spännande projekt på gång. 😀 Lite tokigt, men roligt. Berättar när det händer. Just nu är det i skapelseprocessen. Såå roligt.

Ta hand om dig. Jag äter extra stark dvitamin som skydd mot viruset, och håller självklart avstånd och tvättar händerna tills de torkar ut till små russin MEN framför allt är jag inte rädd.

Att bo i rädsla drar till sig det du är rädd för. Tänk positivt, fokusera på en ljus framtid. Och njut av filmer och popcorn under tiden.

Svensk film med Sickan Carlsson 😍

After Life 😍

Må gott!

Sista kartongen

Det har funnits en kartong i gästrummet som jag inte orkat öppna. Emellanåt har jag kikat in i den men snabbt stängt igen.

Små tråkiga saker. Krafs. Men en del bra att ha, som exempelvis stift till häftapparaten. Och tusen andra små bra-att-ha-men-saknar-förvaringsplats-grejer. Hate it.

Men nu åkte allt ut på sängen så jag kunde slänga den allra sista kartongen. Vilken befrielse. Nu kan jag börja fixa naglarna igen. 💅 Det bästa jag vet, men helt onödigt när man har kartonger att gräva i. Fåfäng, javisst, det mår man bra av! 🤩

Helgen har spenderats i Dalarna hos sonen. Jag längtade ihjäl mig så det gick inte att stoppa. Han fick till och med en kram. Men vi var utomhus mest hela tiden då han skulle flyga hanggliding. Snart dags för mig igen, jag flög för ett par år sedan och nu är jag sugen!

Nu går det en gammal svartvit svensk långfilm på tv. Den får stå på i bakgrunden, tycker det är så trevligt. Varje gång jag ser någon gammal film på tv tar jag fram mobilen för att ringa mina föräldrar och påminna … de tyckte också om gamla filmer … men kommer på i sista stund att nej, jag behöver inte ringa längre. Men jag har visst svårt att få in det i skallen.

Hur mår du i dessa tider? Jobbar du, eller håller du dig hemma? Jag är glad att ha mitt telefonjobb. Ger mig sällskap och glädje.

Take care.

Vilka är ni?

Jag är så nyfiken på vilka ni är, ni som tittar in här och läser. Ni är fler nu och ibland får jag mail om problem ni vill ha hjälp med. Och självklart vill jag hjälpa!

Så fort detta virus lagt sig ska jag komma igång med behandlingar. Jag är regressionsterapeut och hjälper till med trauman man varit med om. Det jag lärt mig är att de flesta terapier återkommer till regressionsterapi. Det kallas nånting annat. Man lindar runt med bomull och allehanda benämningar på det som helt enkelt är … regression.

Man kämpar för att hitta på andra ord för hypnos, regression, att leta djupare i sinnet.

Men när jag tittar närmare på de terapierna handlar det i botten om … regression. När de terapeuterna vill gå till botten med klientens problem hamnar de alltid i … regression. Och har de då kunskapen att hjälpa klienten dit?

Nej, är mitt svar. För det krävs utbildning, erfarenhet och en finkänslighet. Att kunna känna in och veta vad klienten behöver just där och då. Något jag kan. Jag ser fram emot att ta emot kunder snart igen.

Min trädgård inbjuder till samtal. Idag lärde vi känna Tintin, som gick förbi. Vänskap uppstod mellan vovvar och mattar.

Tintin var så lik min förra hund Ludde till utseende och sätt. Jag blev kär. Och fylld av saknad. Man kan inte ersätta en hund med en annan. Mimmi är min älskling men Ludde finns för alltid i mitt hjärta.

Folk cyklar förbi och ropar hej. Par promenerar förbi och vinkar. Jag älskar min lilla trädgård där jag vistas mest jämt och pysslar. Den övervissna påskliljan byttes ut mot en härligt violett lavendel som drar åt sig humlor.

Kram från min trädgårdshörna.

Ris och ros

Idag var dagen D då björkarna slog ut och min sekatör åkte fram! Jubel i rosbusken! Värmen är här och jag njuter av min lilla trädgård. Te, kaffe och annan njutningsfylld dryck intages i min fåtölj ute.

Jag har sol från kl 13 ca 1,5 timmar, sedan återkommer den vid 16 och stannar några timmar. Allt pga de höga tallarna utanför som skymmer lite. Men ju högre solen står i sommar desto mer sol får jag! ☀️

Mimmi har hittat några rymningshål i staketet så har hittat henne utanför huset några gånger, ivrigt hälsande på alla förbipasserande. Nu är det täckt med krukor.

I fågelmaten hänger både småfåglar och möss. Mindre skogsmus, har jag lärt mig. Den är välkommen den med.

Vad gör man annars i dessa tider?

Börjat jobba för SFI, svenska för invandrare. Via telefon, enkelt och bra. Jag sysselsätter mig bra, men saknar vänner och familj. Långa samtal på telefon och FaceTime blir det ju, men kramarna är långt borta … tur jag har Mimmi.

Vi promenerar, äter och tittar på tonvis med filmer. Viaplay blir det mest. Och Husdrömmar Sicilien plöjde jag på raken på några timmar, SVT play. Jag vill också ha ett hus på Sicilien som jag kan renovera! Vilket underbart program, och härlig familj.

Idag ska snickaren lägga sin sista hand vid köket. Lite mer kakel ska upp efter mitt önskemål. Och en spegel. Sen så. Älskar mitt nya kök.

Kram till er alla i aprilsolen. 🤗