Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Att säga nej

Min erfarenhet, egen och från andra, är att ångest lätt skapas av att inte vara sann mot sig själv, utan att gå emot sina egna känslor och göra det man tror förväntas av en.

Vi växer upp i ett klimat som styr oss åt olika håll, på grund av att det ’alltid varit så’ eller ’vad ska andra säga’. Det blir en ’sanning’ som inte är en sanning eftersom den enda sanning som finns är det som finns i vårt hjärta.

Ingen kan tala om för oss hur vi ska tänka, känna eller leva våra liv eftersom vi alla är unika.

Och speciellt för oss som är högkänsliga är det svårt att ta emot någon annans ’sanning’ som vår egen. Vårt system är känsligt och vi förstår inte varför vi inte kan få vara bara oss själva.

Mitt liv har försvårats av andras viljor, och mina klienter har ofta haft samma problem. Så det vi behöver förstå och lära oss är att lyssna till vår inre röst och stå upp för oss själva.

Övning ger färdighet. År, kan det ta. Men till slut har du lärt dig att lyssna till vad du vill och allt blir så mycket enklare.

Jag upplevs nog som mer komplicerad nu. Eller annorlunda. Jag är rak. Jag säger nej om jag inte vill något. Går jag emot det för att ibland gå någon vänlig själ till mötes, får jag lätt panikångest. Vilket ju ingen vill ha, så därför blir det ganska lätt för mig att säga nej.

Den här veckan har varit crazy och rolig. Väninna med väninna från Florida har bott hos mig pga deras gemensamma vän, den världsberömda konsertpianisten från England, som ger konserter nu i min stad.

Vi har haft program från morgon till kväll med sightseeing med mig som guide, konserter, middagar ute. Något jag verkligen behövde! Glatt sällskap, dygn utan sömn och evighetspromenader.

ALLT med en vovve som sällskap!

Dagens Mimmi

Men vet du, sista aktiviteten fick de fixa själva. Då åkte Mimmi och jag hem och somnade. Nu laddar vi för nästa veckobesök om några dagar … 🙃

Solen läker

Har haft en rolig, avkopplande helg i Stockholm. Äntligen frisk och kan börja leva igen.

Tänkte på hur bra jag har det i bilen hem. Lycka är ju något kortvarigt och något man upplever i en stund. Men tillfreds är inte dumt det heller. Vi kan inte välja att vara lyckliga jämt tror jag, men att vara nöjd och se det positiva i tillvaron är bra nog.

Solen gör att jag mår så bra. Ljuset är så otroligt viktigt för välbefinnandet och jag lapar i mig allt jag kan. Och att ha hund gör att jag kommer ut flera gånger om dagen. Och blundar upp mot solen. Dvitamin! Jag tar det dagligen under vintern och får man en chans till den äkta varan får man ta den!

Fick med mig en semmel-wrap hem från mitt favoritkonditori. En om året får jag. Njutning. ☕️

Min nya soffa har kommit. Den är så fin och passar bra i vardagsrummet. Fick ta ut den och spraya impregnering innan den kunde sättas ihop. Men nu börjar en ny tid med ny soffa. Undrar om den också hänger med sexton år?

Nu blir det nattning tidigt. Var uppe halva natten. En drink för mycket vilket resulterade i mardrömmar och dålig sömn. Eller var det alla hundar på magen kanske. Eller tyngdtäcket jag fick prova. Har du ett? Är du nöjd?

Happy evening! 🤗

Många bäckar små

Febern är inte borta och snuvan är konstant. Men under hela min sjukperiod har jag bestämt att jag ska orka något varje dag. En kvart här, vila, en kvart där, vila. Jag blir ju tokig av att bara ligga.

Idag upptäckte jag att alla dessa kvartar har gett resultat! Helt plötsligt är mina oändliga högar som bortblåsta, och fram träder ett riktigt hem. Jag har inte sett det förrän nu.

Var tvungen att åka och köpa tulpaner för att fira. Vilken lycka! Och imorgon har jag planer på att gardinerna ska upp. Och några tavlor. Om jag tar i lite så …

Magvärken jag har haft i närmare 1,5 år är ett minne blott. Min kropp och själ styrde mig till det hem jag längtat till i flera år, och när jag lyssnade fick jag min belöning.

Tänk vad viktigt det är att lyssna inåt. Ofta går vi på i gamla hjulspår och lever det liv vi gör av gammal vana eller för att vi tror att andra förväntar sig det av oss.

Vi mår inte bra men förstår inte varför, för att vi inte lyssnar. Att stilla sig, meditera, promenera och bara låta sitt högre jag tala. Ibland kan det ta lite tid att ändra sitt liv, men jag tror att bara intentionen gör att kroppen mår bättre. Och små steg blir ett stort i slutändan.

Jag springer upp och ned i mina ärenden och Mimmi sätter sig i mitten av trappen och funderar vad jag håller på med. ’Konstig hon är, min människa.’

Ha en fin kväll. 🤗

Alive and kicking

Imorse vaknade jag med stängd mun. Vilken lycka! Har vaknat med andnöd och nästäppa den sista veckan och ser nu ljuset i tunneln. Att vara sjuk är att vara i mörkret, och allt är dystert.

Febern är inte borta helt men jag låtsades som om det regnade och åkte ut på uppdrag. Lampa skulle införskaffas och saker skulle ges bort.

Åkte för fjärde gången till återvinningen med mina ge-bort-prylar men återigen fullt. På alla ställen. Så min bil ser ut som en soptipp sedan några veckor. Eller en Myrorna i biltappning.

Pepparkakshuset åkte i soporna och julpyntet i källaren. Såå sorgligt att ta bort granen men det kommer ju en ny Jul tack och lov.

På promenaden mötte vi en dam med mellanpudel som berättade hela sitt liv för mig. Ibland undrar jag vad jag utstrålar? Terapeut (inte konstigt), healer (inte heller konstigt) psykolog?

Alla älskar att berätta sitt livs historia så fort de ser mig. Jag lyssnar och lägger huvudet på sned. Om det inte är en energitjuv som parasiterar på mig men det känner jag av direkt och går iväg. Men ofta är det bara trevliga, pratsamma medmänniskor. Och det uppskattar jag.

Mimmi fick en rejäl promenad och slocknade tydligen för gott för flera timmar sedan. Jag har ringt runt och pratar med vänner och uppdaterat mig. Och sönerna förstås.

Känner lycka i huset och med livet. TACK för det jag fått. 🙏

Soffor och lök

Ska försöka sova med fullmånen utanför. Är du lika känslig? Jag blir helt speedad och kan bara inte sova. Men men lite feber i kroppen kanske det löser sig. 🤒

Jag fick kontakt med en sån vänlig själ i Facebookgruppen för yorkar. Hon erbjöd sig att ta ut Mimmi på promenad med sin egen vovve och det gick alldeles utmärkt. Gick till och med i koppel vilket hon vägrar med mig. ’Du skämmer bort henne’ sa hon till mig. Jag vet, det är svårt… när Mimmi stirrar på mig och sätter sig ned kopplar jag bort kopplet och ger henne friheten.

Idag stod jag inte ut med att sitta/ligga inne längre så jag klämde i mig febernedsättande och åkte iväg till ett par möbelaffärer. Ny soffa måste inhandlas, min gamla är i fel form för att få plats. Tyvärr, jag älskar ju min soffa. Men det går bara inte.

Det är svårt, soffa är ett sånt stort beslut känns det som. Form, färg, material? Den ska ju stå där i blickfånget så fort man kliver in i vardagsrummet. Och vara skön. Inte för mjuk. Nåväl, min soffa hittar väl mig …

Nu somnar jag med lök bredvid sängen.

Bra trick mot hosta. Hjälpte alltid mina barn när de var små. Och sonen ringde häromdan och berättade att han botat sin öroninflammation med lök på örat. ’Du gjorde ju alltid det på oss, mamma’. Tänk, det hade jag glömt. Saknar mina små pyamasungar med blöjbakar. ❤️

Godnatt!

Elände och ljusglimt

Du skulle se mig nu. Nej, det skulle du inte. Håret otvättat och tovigt, har inte hittat hårborsten på flera dar.

På nätterna ligger Mimmi mitt huvud och snurrar in sig med tassar och nos i mitt hår. När jag flyttar henne till kudden bredvid tar det två sekunder för henne att åla sig tillbaks.

I ansiktet har jag blodiga rivmärken efter hennes klor. Och färgen i ansiktet går åt grålila. Inte ens ett snapchat-filter hjälper mot detta.

Eftersom det bor en liten hypokondriker i mig beställde jag tid hos doktorn idag. Trodde jag fått lunginflammation då jag hostar utan avbrott dygnet runt.

Men nej, ingenting i lungorna, bara den värsta förkylningen i mannaminne. Fick med mig en flaska hostmedicin hem men det vet vi väl alla hur bra det funkar. Inte.

Så jag måste rida ut den här stormen och vänta på bättre tider. Jag mår ju bäst av att vara fysiskt aktiv så detta tar kål på mig även mentalt. Så. Nu har jag gnällt klart.

Grannarna börjar klä av sina julgranar och det är så sorgligt. Min gran har aldrig varit så tät och fin, utan att knappt barra fast det är en rödgran. Så den får stå kvar tills jag känner mig färdig med den. Kan ta ett tag.

Idag tittade solen fram hela dagen, blå himmel och frisk vind. Då blir man liite gladare i alla fall. Och så har jag fått så mycket stöd på min hundfacebook-grupp och folk som vill gå ut med Mimmi när jag ligger. Hur gulligt?!

Man får helt enkelt försöka hitta ljuspunkterna i livet när det känns lite tungt. 🕯

This too shall pass! 🙏

Men nästa år blir det jag som vaccinerar mig mot influensan. OM jag skulle drabbas nästa år!

Vi hörs imorgon! 🤒

Spegel spegel på väggen där

… säg vem som snuvigast i landet är?

Det måste vara jag! Hosta, feber, rinnsnuva och borttappad röst. Vad jag avskyr att vara sjuk!

Hann i alla fall med mitt helgbesök innan det värsta bröt ut så jag är tacksam för det!

Har också hunnit med lite Stockholmsbesök, träffat kompis från Schweiz på lunch, tagit några drinkar på favoritpuben i Gamla Stan och haft Queenqväll med gänget då vi såg filmen om Freddie i soffan och somnade gott allihop efter några timmars nattaprat.

Det blev väl för mycket för mig! 😀 Nu blir det vila några dagar innan jag fortsätter lägga sakerna på plats här hemma.

Godnatt! 🕯

Möte med en gentleman

Jag har hämtat mig från gårdagens chock. Jag förstår verkligen inte vad som händer när jag gör mammografi. Jag är inte rädd för smärta i vanlig bemärkelse, det är någonting annat.

Tidigare liv? Det är ju något jag arbetar med som regressionsterapeut, så jag misstänker nästan att något sådant ligger bakom. Jag har löst upp många livsknutar med hjälp av terapi så kanske är detta något att ta sig en titt på.

Idag fick vi njuta av solen och ljuset. Långa promenader gjorde oss ljusare i sinnet.

Och med hjälp av Nat King Cole vars sånger ljuder genom huset dagligen. Blir lycklig av hans musik.

Gick förbi en fin äldre herre som sålde Situation Stockholm (eller vad heter tidningen i Västmanland?). Jag beklagade att jag inte hade kontanter på mig, då han upplyste mig om att swish gick bra också.

Javisst, swish!’ sa jag segervisst. Tills jag kom på att mobilen låg kvar hemma. Såå pinsamt. Jag beklagade mig igen för hur bedrövlig min dag var gällande att hjälpa till. ’Då vill jag åtminstone ha en kram’, sa den fine mannen, vilket han fick. En varm lång kram.

Efteråt sa han att jag gjorde hans dag. Han nästan bugade. Och jag med. Han gjorde min dag. Jag åker dit imorgon och köper hans tidning.

Har dammsugit och skurat alla golv. En otrolig känsla då man haft kartonger (där kom ordet) på alla golv i en månad. Skurat badrummet och fyllt på med nya hyacinter och amaryllis i fönstrena.

De kostar ingenting nu och jag vill dra ut på mysjulkänslan så länge det bara går.

Så har det blivit pyssla-om-mig-själv-dag så den fyra centimeters utväxten i håret fått ny färg och ögonbrynen fyllts på. Peeling i ansiktet och på fötter. Som ny!

Det är visst fredag, alltid en trevlig dag. Imorgon kommer väninnan med dotter och stannar över helgen. Hur mysigt! Här får man bjuda sig själv, annars lär man vänta .. Nu ska jag bara fundera ut vad man bjuder två vegetarianer på.

Trevlig kväll. 💫

Trauma på lasarett

Imorse gick jag upp i ottan för att gå på den årliga mammografin. Meningen är alltså att man ska gå varje år, och kallelsen kommer bokstavligen som ett brev på posten.

Jag gick dit på darriga ben. Mitt förra besök, för tretton år sedan, slutade i chock. Det gjorde fruktansvärt ont, tyckte jag, men värst var känslan av att mina bröst klämdes sönder.

Det finaste jag har, älskar mina bröst. De har växt låångsamt, fick dem sist i klassen, sedan kom de till slut, de har gett mat till två barn och de har fått mig att känna mig som en kvinna.

Och där och då klämdes de sönder, trodde jag, och grät så att sköterskorna kom springande från alla håll för att lugna och trösta.

Jag grät i två dagar, mer eller mindre konstant. Jag tänkte; aldrig mer.

Det löftet har jag hållit tills idag. Jag har flera vänner som har haft bröstcancer, och att säga nej till en gratis undersökning verkar ju rent dumt.

Men så fort jag såg apparaten så började jag skaka och må illa, så det var rent omöjligt. Sköterskan lyckades genomföra två bilder, men när hon skulle till att ta det tredje höll jag på att kräkas på henne, och allting svartnade.

Jag fick gå hem i oförrättat ärende. Min kropp vill inte. Jag tänker att det är som kiropraktik på en kropp som har ont, det vill inte min kropp ha heller. Jag vill ha mjuk massage, tala med kroppen med händerna, smek den.

Jag vet att det här inte är bra. Cancer kan upptäckas i tid med mammografi. Men tills de har uppfunnit en snällare variant av kamera, får jag avstå.

Take care. 🕯

Ensam i Jul

Jag ska försöka skriva ett inlägg utan ordet kartong i. Det blir svårt, men jag gör ett försök. Det jag skrev nyss räknas inte.

Hur har din Jul varit? Släktträff, fullt program, åka runt till vänner, julotta? Så ser det ofta ut på mina jular. Jag är bortskämd med att ha familj och vänner.

Så att vara ensam i Jul, som jag varit, kan inte påstås vara svårt och jobbigt, eftersom jag valt det själv. Jag behövde ensamheten och tystnaden i år efter ett halvår som krävt min uppmärksamhet åt många håll.

Och det har varit skönt. Dock har det funnits stunder under dagarna då det har huggit små knivar i mig då jag sett in i grannarnas fönster under mina hundpromenader. Kalle på TV (min TV är inte inkopplad och det kom aldrig på Play), skinkan i ugnen, samling runt matbordet.

Jag har sett mycket under mina spaningar, skyddad av decembermörkret. Hur hamnade jag här, alldeles ensam?

Lite ångest har kommit smygande, men då har jag tänkt: Tänk på vad du har Kerstin och inte vad du inte har. Det är ju egentligen en dag som alla andra. Nästan. Och familjen är bara ett telefonsamtal bort.

Och det finns dom som har det dåligt på riktigt. Ensamma, frusna, hungriga, eller kanske har våld i familjen. Hur känns deras Jul?

Jag är så tacksam över allt jag har. Det känns som jag fått allt. Det som är jobbigt får jag leva med, gilla läget, eller försöka ta itu med. Tacksamhet drar till sig så mycket mer fint.

Måste dock erkänna att jag tycker det är skönt med en vanlig dag imorgon. Ingen röd dag då alla andra är superlyckliga och upptagna. Utan en helt vanlig dag då jag beblandar mig med folket.

High five på den! 🤚 Och God Fortsättning!