Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Funderingar

Hej och förlåt att jag inte skrivit på länge. WorldPress har krånglat och jag har inte kunnat publicera. Hoppas att det funkar nu!

Mina funderingar går kring bloggens vara eller icke vara, i nuvarande form eller i ny.

Tanken var ju att bloggen skulle handla mycket om ångest och högkänslighet, och visst har jag skrivit en hel del om det. Speciellt som förra året var ett ångest-år. Det var saker som skulle bearbetas, tittas djupare på och få mig att utvecklas, vibrera i en högre vibration som jag skulle uttrycka mig.

Nu när livet vänt och viktiga bitar fallit på plats i Livspusslet 🧩 är det knepigt att skriva om annat än vardagen. Och det är ju trevligt, jag tycker om att skriva, men har inte behovet att ’bli läst’, om du förstår. Jag har bara ett behov av att stötta och hjälpa.

Så i min Corona-lunk här hemma funderar jag på om jag ska fortsätta eller om jag ska döpa om bloggen och prata om Affirmationer i stället. Som du vet ligger det mig varmt om hjärtat och för mig är det mitt sätt att leva, att tänka. Att skapa sitt liv som man vill. Så, ett beslut om det kommer framöver.

Jag har tagit ett test. Jag trodde faktiskt att jag hade haft Covid-19 men tji fick jag. All feber och trötthet i mars-april var tydligen något annat. Trots att jag aldrig känt liknande. Nu finns det ju inga garantier att man inte kan få det igen, men risken torde vara lite mindre inbillar jag mig. Vem vet.

Jag hade sett fram emot att ha stort kalas på min kommande födelsedag men tji fick jag där med! Jag är väl inte ensam om det. Så nu blir det några få släktingar som kommer en dag och några nära vänner, som bjudit sig själva, en annan. De är mina pluppar som jag träffar då och då. Visst får man ha några pluppar man träffar?

Den stora festen får vänta. För fest ska jag ha! 🎊 🎈 🎉

Häromdan åkte vi båt, Mimmi för första gången. Härligt att komma ut på Mälaren. Och så väntade välkomstkommite’n vid bryggan! Voff.

Full fart

Idag blir det klippning av hund (mitt eget försök gick sådär) och sedan en tur nedåt landet. Inom två timmars avstånd. En liten roadtrip med trevligt mål.

Njut av Våren! 🤗

En ljusnande framtid

Nyss snöade det, snabbt in med utedynorna, nu sol och vårväder. Fram och tillbaks.

I helgen hade jag sonen här och vi tillbringade lördagen på fallskärmsklubben. Underbart väder och härliga människor. Jag samlar mod till ett hopp, men just nu är inte tandemhopp tillåtna och vissa andra restriktioner har dykt upp.

Men att jag får umgås med honom och laga middag och se på film ihop (After Life med Ricky Gervais!!!) är underbart. Känner mig blessed. Och Mimmi sov hela natten i hans säng som alltid, han är alltid nr 1. 🙄

Har varit några dagar i Stockholm hos vänner. Vi orkade inte stå emot längre. Att inte få kramas var tortyr men vi dansade, skrattade och åt himmelsk oxfilé med hemgjord bea. Skrev musik inpå småtimmarna. Sånt jag lever på väldigt länge.

Vi går och går och går. Västerås får sig en inspektion. Kan inte tänka mig en bättre stad. Känner bara lycka. Mina tarotkort visar att jag får ta emot mycket nu. Jag vet, jag är så tacksam. Och vet att mina affirmationer fungerar. Tänk dig ditt liv som du vill ha det – och lev det.

Handlar inte om nån kurs jag gått, utan om något jag vetat sedan barnsben. Tillit. Tro. Hopp. Kärlek.

Jag har ett nytt spännande projekt på gång. 😀 Lite tokigt, men roligt. Berättar när det händer. Just nu är det i skapelseprocessen. Såå roligt.

Ta hand om dig. Jag äter extra stark dvitamin som skydd mot viruset, och håller självklart avstånd och tvättar händerna tills de torkar ut till små russin MEN framför allt är jag inte rädd.

Att bo i rädsla drar till sig det du är rädd för. Tänk positivt, fokusera på en ljus framtid. Och njut av filmer och popcorn under tiden.

Svensk film med Sickan Carlsson 😍

After Life 😍

Må gott!

Sista kartongen

Det har funnits en kartong i gästrummet som jag inte orkat öppna. Emellanåt har jag kikat in i den men snabbt stängt igen.

Små tråkiga saker. Krafs. Men en del bra att ha, som exempelvis stift till häftapparaten. Och tusen andra små bra-att-ha-men-saknar-förvaringsplats-grejer. Hate it.

Men nu åkte allt ut på sängen så jag kunde slänga den allra sista kartongen. Vilken befrielse. Nu kan jag börja fixa naglarna igen. 💅 Det bästa jag vet, men helt onödigt när man har kartonger att gräva i. Fåfäng, javisst, det mår man bra av! 🤩

Helgen har spenderats i Dalarna hos sonen. Jag längtade ihjäl mig så det gick inte att stoppa. Han fick till och med en kram. Men vi var utomhus mest hela tiden då han skulle flyga hanggliding. Snart dags för mig igen, jag flög för ett par år sedan och nu är jag sugen!

Nu går det en gammal svartvit svensk långfilm på tv. Den får stå på i bakgrunden, tycker det är så trevligt. Varje gång jag ser någon gammal film på tv tar jag fram mobilen för att ringa mina föräldrar och påminna … de tyckte också om gamla filmer … men kommer på i sista stund att nej, jag behöver inte ringa längre. Men jag har visst svårt att få in det i skallen.

Hur mår du i dessa tider? Jobbar du, eller håller du dig hemma? Jag är glad att ha mitt telefonjobb. Ger mig sällskap och glädje.

Take care.

Vilka är ni?

Jag är så nyfiken på vilka ni är, ni som tittar in här och läser. Ni är fler nu och ibland får jag mail om problem ni vill ha hjälp med. Och självklart vill jag hjälpa!

Så fort detta virus lagt sig ska jag komma igång med behandlingar. Jag är regressionsterapeut och hjälper till med trauman man varit med om. Det jag lärt mig är att de flesta terapier återkommer till regressionsterapi. Det kallas nånting annat. Man lindar runt med bomull och allehanda benämningar på det som helt enkelt är … regression.

Man kämpar för att hitta på andra ord för hypnos, regression, att leta djupare i sinnet.

Men när jag tittar närmare på de terapierna handlar det i botten om … regression. När de terapeuterna vill gå till botten med klientens problem hamnar de alltid i … regression. Och har de då kunskapen att hjälpa klienten dit?

Nej, är mitt svar. För det krävs utbildning, erfarenhet och en finkänslighet. Att kunna känna in och veta vad klienten behöver just där och då. Något jag kan. Jag ser fram emot att ta emot kunder snart igen.

Min trädgård inbjuder till samtal. Idag lärde vi känna Tintin, som gick förbi. Vänskap uppstod mellan vovvar och mattar.

Tintin var så lik min förra hund Ludde till utseende och sätt. Jag blev kär. Och fylld av saknad. Man kan inte ersätta en hund med en annan. Mimmi är min älskling men Ludde finns för alltid i mitt hjärta.

Folk cyklar förbi och ropar hej. Par promenerar förbi och vinkar. Jag älskar min lilla trädgård där jag vistas mest jämt och pysslar. Den övervissna påskliljan byttes ut mot en härligt violett lavendel som drar åt sig humlor.

Kram från min trädgårdshörna.

Ris och ros

Idag var dagen D då björkarna slog ut och min sekatör åkte fram! Jubel i rosbusken! Värmen är här och jag njuter av min lilla trädgård. Te, kaffe och annan njutningsfylld dryck intages i min fåtölj ute.

Jag har sol från kl 13 ca 1,5 timmar, sedan återkommer den vid 16 och stannar några timmar. Allt pga de höga tallarna utanför som skymmer lite. Men ju högre solen står i sommar desto mer sol får jag! ☀️

Mimmi har hittat några rymningshål i staketet så har hittat henne utanför huset några gånger, ivrigt hälsande på alla förbipasserande. Nu är det täckt med krukor.

I fågelmaten hänger både småfåglar och möss. Mindre skogsmus, har jag lärt mig. Den är välkommen den med.

Vad gör man annars i dessa tider?

Börjat jobba för SFI, svenska för invandrare. Via telefon, enkelt och bra. Jag sysselsätter mig bra, men saknar vänner och familj. Långa samtal på telefon och FaceTime blir det ju, men kramarna är långt borta … tur jag har Mimmi.

Vi promenerar, äter och tittar på tonvis med filmer. Viaplay blir det mest. Och Husdrömmar Sicilien plöjde jag på raken på några timmar, SVT play. Jag vill också ha ett hus på Sicilien som jag kan renovera! Vilket underbart program, och härlig familj.

Idag ska snickaren lägga sin sista hand vid köket. Lite mer kakel ska upp efter mitt önskemål. Och en spegel. Sen så. Älskar mitt nya kök.

Kram till er alla i aprilsolen. 🤗

Jesu uppståndelse och min inre tant

Vaknade av att musöronen slagit ut på björkarna utanför mitt köksfönster. Rusade ned och slängde upp ytterdörren för att se de små sköra bladen – men inga där?

Det var en dröm. Aldrig har jag som i år längtat efter björkarnas uppvaknande. Aldrig har jag spanat, längtat, känt efter med fingrarna om bladen är där.

Då har man inte mycket att göra kanske. Eller också har man upptäckt vad man brinner för. Vad som är viktigt. Jag, t ex, (bra att ta mig som exempel eftersom det är min blogg) har alltid förnekat min tant-sida. Den som är den allra största sidan av mig.

Det är inget fel i att vara tant, tvärtom, men min samtidigt eviga tonåring i mig har kämpat med näbbar och klor för att stanna kvar och var den ’coola’. Nu hörde jag ju inte till de coola i skolåldern, men ville så gärna.

Men i dessa dagar när man, trots år i terapi, tvingas se inåt ännu mer och bekänna färg; ’den här är jag riktigt, så här känner jag, så här tycker jag’, då är det ganska skönt att släppa taget.

Jag älskar att gå hemma och vattna mina växter med rätt mängd näring. Att lägga ut mat till fåglarna, och inte missa nån dag så de blir ledsna. Att prata med grannarna och alla jag träffar och liite för länge berätta om mitt liv (är min mors dotter), att mangla lakanen.

Jag älskar att besöka museum och lära mig nytt. Lyssna på P1. Skriva svar till intressanta och provokativa journalister. Tjata på barnen hur mycket jag älskar dom fast jag veet att de vet. Men när jag ligger där i graven har de all överflödskärlek till godo, och kan leva på det några år. Som jag gör nu efter överflödet från mina föräldrar. Jaja, det var mycket jobbigt också, men det var kramar och gos till förbannelse.

Att man hellre skriver brev än mail. Händer inte ofta nej, men när det väl händer, är det en trevlig känsla. För att inte tala om när man får ett brev i brevlådan?!

Vem behöver så här många kastrullock? Och varför har jag dem?

Påskamat till mig och sonen

Snickaren kommer endera dagen, frisk. Då tar vi nya tag. Ty då han är här får jag ny energi. Ensam är inte stark. Då ska jag skruva ihop barstolarna till köket.

God fortsättning på Påsken. 🐣🌿🐣 Som vi just idag Påskdagen firar till minne av Jesu uppståndelse.

Utmattning och stadsvandring

Detta virus, eller vad jag fått, det går upp och ned. Vissa dagar fullkomligt utmattad, andra dagar helt okej. Känner du likadant?

Och nej, det är inte ’förväntanssjuka’, som man kan tro. Av den anledningen att jag aldrig förväntar mig att bli sjuk, eller är rädd för det. Tvärtom, bring it on, så jag blir av med sk-ten.

När jag har ork i kroppen går jag staden runt. Jag älskar att återupptäcka min gamla barndomsstad som jag promenerar till på fem minuter. Backen ned, förbi Svartån och Kyrkbacken till Stora Torget. Till och med Mimmi skuttar dit utan att bli trött.

Här har Gustav Vasa bott under ett år och Erik XIV varit inspärrad … ett av flera ställen jag besökt. Stackarn, han hade det inte lätt

Jag upptäckte en trädkoja mitt i stadsparken

en lucka att öppna om 1000 år

och folk som har picknick på Djäkneberget. Hur trevligt?!

Jag förstår mig inte på min nya micro. Det är alldeles för modernt för mig, och är inte ens säker på att jag beställt den. Allt gick så fort. ’Du behöver en sån och en sån’. Javisst. Jag satt med jackan på och svetten rann och hunden var ensam hemma. Jobbigt att lämna sin lilla bebis, låt oss få det här överstökat.

Så nu har jag micro och konstiga lådor jag inte visste jag beställt. Men jag har Mimmi i tryggt förvar och det är det viktigaste. Och jag är så tacksam för allt jag har. 🙏

Intet är som väntanstider

Nu har jag hamnat i Pettsson och pannkakstårtan igen. Jag är väl inte helt ensam om det kan jag tänka, i dessa tider, men jag hamnar där flera gånger varje år oavsett virus eller inte.

För att kunna göra det måste jag invänta det.

Kanske är det ibland en ursäkt för att slippa? ’Så fort det blir varmare ska jag lägga tillbaka alla saker i bilen på sin plats.’ Som någon av er kanske noterade gjorde jag storrengöring av min bil för några veckor sedan.

Sakerna som plockades ur bilen då för att underlätta rengöringen ligger fortfarande i en svart sopsäck modell större. Sopsäcken står i min trapp sedan dess. Inomhus. Jag väntar på den dagen med ljumma vindar då jag kan bära ut säcken och i lugn och ro lägga allt på plats. Kanske i sällskap av kaffetermos och svensktoppslåtar på bilradion.

I skrivande stund är det två grader, halv storm och snöblandat regn.

Jag har fortfarande mitt kök i kartonger. I hallen, i vardagsrummet, i övre hallen. Ett fint lager damm täcker allt. Jag vill lägga allt på sina platser i mitt nästan färdiga kök men först måste snickarn fixa spishällen, listerna runt golvet och ett par skåpluckor.

Han har misstänkta symptom 🤒 och kommer och går här hemma. Dörren är alltid olåst. Extranycklarna har hamnat i nån kartong.

Jag har nog också misstänkta symptom. Men så länge vi har symptom blir inte köket klart. Jag drar med mig dammet från köket och hallen till badrum och sovrum. Allt, så även hunden, luktar damm.

Jag väntar på värme så jag kan fixa en fin bil och få bort säcken ur trappen. Och så att jag kan fixa rosenrabatterna, klippa och gödsla.

Jag väntar på snickarn som ska avsluta allt. Han väntar på att bli feberfri. Jag väntar på sonen som kommer på besök först när köket är klart. Jag väntar på att paketet jag skickade till andra sonen ska komma fram, evighetstider för leverans.

Jag väntar på att få ta hit min väninna som inte vågar då hon har en person i riskgruppen hemma. Jag väntar på besked från resebyrån om min resa, beställd förra året, blir av i maj. 🇮🇪

Moder Jord säger nog ifrån nu. Vi får omvärdera saker och ting, hur vi lever vårt liv, vad som är viktigt. Ur kaos kan komma något bra. Det är vad jag tror.

Tills dess, sätter jag mig och andas och hör gräset växa.

Jag och min snickare

Det är väl i princip den enda vuxna personen jag träffar nuförtiden. Min snickare. Han vabbar ju en del men när han dyker upp blir han bortskämd!

Dels för att han ska känna sig välkommen och komma tillbaka, dels för jag är desperat efter någon att prata med. I början fick han inte ens kaffe, stackarn. Jag hade fullt sjå med att få en egen kopp i röran.

Men efter ett par dar frågade jag om han ville ha kaffe, vilket han absolut ville. Det där med koffeinfritt nämnde jag inte. Han jobbar som en duracellkanin på koffeinfritt, då han förmodligen tror det kryllar av koffein.

Nu är min fina snickare uppgraderad till kaffe med två mackor. Jag är överlycklig de dagar han dyker upp och fler och fler kartonger försvinner i vardagsrummet. Det börjar likna ett kök!

Har jag viruset eller inte? Sedan en vecka är jag enormt trött några timmar om dagen med lite värk i kroppen. Sedan pigg igen. Vem vet? Vi i Västmanland är i alla fall ganska skonade. Saknar mina vänner och middagar som inställts. Men det känns ändå fint att vi gör detta tillsammans. 👭👬👫

Jag väntar ivrigt på att björkarna ska få små musöron till löv. Då får jag beskära mina rosor. Snart, snart.

I en fin del av Köping

Tog en tripp till Köping för att hämta begagnade trädgårdsmöbler jag hittat på nätet. Billigt och bra! Låt våren komma! 🌷🌞Och skönt att komma hemifrån när det är som rörigast.

Jag gick in i kyrkan för några minuters kontemplation. Älskar kyrkor och den frid och andlighet man känner därinne. Som att alla ens problem känns fjuttiga och oviktiga.

När jag gick vidare hamnade jag i himmelriket. Snäppet under kyrkbesöket, alltså. En enorm lokal med marockanska matvaror och porslin. Väskor, mattor och sittpuffar. Som att komma till en marknad i Marocko. Ett fint fat fick följa med hem.

Gick till vårdcentralen i ett ärende. Där var det tomt minsann i väntsalen. Och utanför porten stod en Corona-vakt.

Den äldre doktorn med långt skägg och pikant brytning bekymrade sig för mig. Kom in på mitt privatliv. Hur kunde jag varit ensamboende så länge? ’Alla behöver nån’ sa han och skakade långsamt på huvudet. ’Jo tack, men ska man bara ta nån?!’

Internet, sa han. Nej tack, sa jag. Och det var ju inte därför jag gick dit. Tvärtom faktiskt, vill ha hjälp med att långsamt trappa ned på antidepressiva och sömnpiller jag tar ibland, av gammal vana. Mår ju bra nu. Men får väl försöka följa doktorns råd. Var börjar man?

Bröt min förra relation. 💔 Jag vill ha allt eller inget. Halvdant är inget för mig. Nu har vi blockat varandra haha. Oblockar vi trillar vi dit. Som vi alltid gör. Disciplin är ett ord jag tränar på att stava till nu. Vissa dagar svårt, andra lättare.

I min friska karantän hemma på övervåningen tittar jag på tjocktv och läser mina favoritböcker. Och tränar nya tricks med lillan.

Ha ett fint slut på veckan. 🌸