Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Grön av avund

Dagarna flyger iväg. Jag har fullt upp med kunder, vänner och valp. Snart stundar ju december också med all dess förberedelser.

I år ska jag ha en julgran! 🎄 Det var flera år sedan, men nu är det dags! Lite sugen på en i plast för att slippa kryp inomhus men det blir nog en vanlig ändå för doftens skull. Inget slår grandoften som slår emot en när man tänder granen en mörk decembermorgon…. 🌅

Lika grön som granen är avundsjukan. Känner du dig avundsjuk ibland? Jag gör det ibland. Det är inte en känsla jag tycker om men den finns där då och då.

Vi blir ju avundsjuka av en anledning: andra har något vi vill ha. Saker, titlar, berömmelse. De som är mest avundsjuka tror jag är de som inte försöker själv att få det de vill ha. Att försöka själv dämpar känslan.

Jag är inte avundsjuk på pengar, prylar eller annat fancy. Det jag blir grön av är personer som har en nära relation till sin mamma. Så var inte alltid fallet hos mig. Jag reagerar genom att jag vill höra allt om hur de har/haft det, berättelser från uppväxten, allt. Jag vill krypa in i deras värld för en liten stund, och värma mig.

Har någon en fantastisk talang kan jag också känna avundsjuka, men mest blir jag peppad av människor som gör något av sin talang. Sång, bakning, tavlor, vad som helst!

Jag har ingen supertalang men duger ändå. Jag gör världens godaste tiramisu. Och är en hejare på att fickparkera.

Slå det om du kan. 😉

Skapa ditt liv

Tillbaka till karma igen. Det är ju ingen mystisk religiös rit utan en naturlag, neutral, inget dömande i den. Det du ger ut kommer tillbaka, helt enkelt.

Det gäller både handling och tanke. I tanken du sänder finns energi. I handlingen, god eller mindre bra, finns energi.

Energin sänds ut, och kommer tillbaka, på ett eller annat sätt.

Har du tänkt någon gång: Varför drabbar det alltid mig? 😩 (Som jag och mitt papphammar-beteende). Det finns en orsak till att det händer dig.

Har du hela tiden ‘otur’ tänker du förmodligen att det kommer att gå åt skogen. 🌲🌳 Tänker du: det här kommer att gå jättebra! skapar du en mental bild om att det kommer att gå just bra och manifesterar det.

Ger du pikar och nedlåtande kommentarer till andra är det inte svårt att räkna ut att det är vad du får tillbaks.

Är du kärleksfull är det vad som du får tillbaks. Love.

Träffar du samma sorts killar/tjejer hela tiden? Som inte respekterar dig. Det är inte otur, det är du som inte respekterar dig. Arbeta på att stå upp för dig själv, så kommer du att märka att det händer saker!

Jag kommer att ‘tjata’ om det här ibland, men det är viktiga grejer! 😉

Ett köksskåp rensades idag. Helt plötsligt vet jag vad jag har därinne, och absolut inte behöver ha. Att rensa hemma är som att rensa i sitt inre.

Trevlig tisdag!

Papphammar bor här

Kan du din Papphammar? Har du sett Gösta Ekman snubbla, tappa och trassla in sig?

Jag tror vi är släkt.

Inte bara idag, utan oftast, som man är som släkt.

Jag har ett projekt. Det är papper inblandade, dator och skrivare. Jag vet inte huur länge detta skjutits upp. ALLT strular. Datorn pajar, skrivaren pajar, nytt inköps, funkar inte.

Tas med till butiken, de fattar inget, jag fattar ännu mindre. Släpa tunga saker till stan och tillbaka.

Idag var det nog värst. När jag försökte undersöka skrivaren, kravlandes under skrivbordet, lyckades jag välta halva bordet och nästan få med mig gardinerna ned. Samtidigt som en galen valp hoppade jämfota på min rygg.

Jag avskyr teknik och är född i fel århundrade. Inte på nån fläck passar jag in här. Och funkar inte tekniken direkt får jag ångest på riktigt, svettas och stänger dörren till rummet där allt krånglar.

Och skjuter upp ytterligare en månad. Hela kroppen får kramp.

Det här är en röd tråd i mitt liv.

Är du sån? Eller är du ordentlig och välorganiserad? Varför händer det alltid mig?

Nu struntar jag i allt och äter upp chokladen jag skulle skicka till syrran i Frankrike. Det är jag värd.

Ta ingen sk-t

Jag har ju varit inne på det här tidigare, men det tål att upprepas: Ta ingen skt!

Är du ung och osäker, tro inte att någon är bättre än du. Alla är lika mycket värda och vi har alla samma rättigheter att leva vårt liv utan att någon annan ska nedvärdera dig. Varför gör de det? För att de är osäkra.

När mina barn var mindre var Grynet på tv! Vi tittade tillsammans på henne och skrattade, hon var en sorts modern Pippi Långstrump.

Grynet lärde ut att man ska tro och stå upp för sig själv, och säga ifrån om någon behandlar en illa. Hon var så bra och stark, och efter programmet brukade jag och barnen prata om hur viktigt det är att inte ta skit! 😼 Jag tror faktiskt de lärde sig!

Jag hade behövt en Grynet när jag växte upp. Någon som tog fram tigern i mig när andra trampade på mig. Nu har jag i alla fall en liten vildkatt i mig, jag har tränat. Det bästa är ju att slippa ta fram vildkatten och bara utstråla den självkänslan som håller dummisarna borta.

Så ta fram spegeln igen, se dig i ögonen och säg Jag gillar dig! till spegelbilden, och gör det varje morgon. Till slut tror du på det.

Vi har varit och storhandlat. Min handlare är snäll och släpper in min ekorre om hon åker väska. Hoppas hon inte växer så mycket mer…! 🤭

Att vänta in sin själ

Det är så mycket jag vill göra i livet, så mycket jag vill hinna med.

Hinner jag..? Vill, vill!!

Som jag redan nämnt tidigare vill jag bo på en massa olika platser, t ex. Jag har flyttat ett antal gånger de senaste åren, det har oftast känts bra och rätt, men ibland har det blivit för impulsivt och kanske inte klockrent.

Jag har gått in i relationer när jag varit så förälskad att jag inte tänkt ett steg till. Är det här verkligen rätt för mig? Kan han ge mig det jag behöver?

Det blir ju så brutalt när man en tid senare inser att man inte borde ha inlett något med denna person. Uppbrottet gör ont.

Kanske har jag rusat runt lite för mycket för att jag känt att ‘tiden rinner ut‘. Ägnade så många år av mitt liv att hantera min ångest att jag inte kände att jag levde. Jag kämpade för att överleva. NU vill jag hinna med allt, leva, prova på, testa!

Sista tiden har jag dock lugnat mig lite, känner jag. Jag måste inte hinna med allt. Livet är här och nu. En klok person sa till mig nyligen: Din själ har inte hunnit med tidigare. Den flämtar springande bakom dig, men ditt tempo är för snabbt. Så mina val blir ibland halvdana.

Nu ska jag låta själen hinna ikapp. Ta genomtänkta beslut. Jag kan faktiskt njuta av det lilla i livet, är till och med bra på det. Så nu tar jag ett extra djuupt andetag i samma sekund jag vill hitta på något tokigt.

Bara nåt litet tokigt ibland, är det ok..?! 🤔

Raka puckar

Min stubin är lång. Låång. Jag brusar inte upp för minsta lilla, jag har inte ens brusat upp för lite mer.

Jag har dessutom varit konflikträdd, och avskytt höjda röster och gräl. Då har jag gått ur rummet eller skruvat upp musiken.

I min perfekta värld är alla sams och kärleksfulla mot varandra. Som i en Disneyfilm, fast utan skurkarna.

Tyvärr ser ju inte världen ut så, konflikter är oundvikliga och kanske inte alltid helt fel. Vi lär oss av varandra, utvecklas och växer.

Min konflikträdsla är inte lika stark längre, det är mycket som blir bättre med åren 👵. Istället för att ha min låånga stubin, irritera mig på saker och till slut explodera när ingen förstår någonting, har jag lärt mig att säga till när något känns fel. Inte för att ‘sätta dit’ den andra personen utan för att ge oss en chans att fortsätta som vänner. Utan skitsnack och missförstånd.

Raka puckar helt enkelt. Ska man spela i mitt lag är det rakhet och ärlighet som gäller, då har jag hög tolerans. Falskhet går bort.

Ibland tar den andra personen emot min utsträckta hand mot förändring, ibland inte. Så länge jag vet var jag själv står är jag fine med det.

Jag önskar någon hade lärt mig ha självrespekt som ung. Tyvärr fick jag inte med mig det hemifrån, så jag har fått lära mig det själv. Om jag inte gillar mig själv, kan inte andra göra det, så enkelt är det.

Att komma dit är fint. Jag gillar mig själv nu, och vill bara ha människor som respekterar mig i min närhet. Simple as that.

Tycker du om dig själv? Står du upp för dig själv? Eller låter du dig bli trampad på? När ska du sätta stopp?

En mygga bet mig i februari i Spanien. Han (hon?) hade något otalt med mig, för det giftet den sprutade in i kinden är kvar än. Så fort jag fått bort kli och bula på ett ställe kommer nytt kli och bula upp ett par millimeter bort. Igen och igen. En hämndens mygga. Vad hade jag gjort den? 😰

Novemberkram! 🍂🍁😘

Om min soffa kunde tala

Min soffa är snart femton år gammal. Jag köpte en stor bamsing för att jag och familjen skulle få plats samtidigt, helst kunna ligga ned alla också, med lite godis på fredagsmyset.

Där har vi trängts, med gäster, katter och hundar. Mina husdjur har alla haft samma favorithörn. Och alla hundar oavsett storlek är välkomna upp. Här görs inte skillnad på folk och folk!

Där har skrattats, gråtits och sovits. Har inte annan sängplats funnits för gäster har soffan tålmodigt ställt upp. Den orkar fortfarande, utan att gästerna får ryggskott.

Vi har nog klämt ihop oss minst tio stycken samtidigt i min alldeles lagom mjuka soffa.

Där har spillts i, och bränts hål. Halvbra lagat, men med en pläd över är problemet ur världen.

Dynorna åker på vårtvätt varje år. Utom den gången det kliade på oss och jag trodde vi fått in loppor, då blev det extratvätt.

Mina älskade tupplurar tar jag alltid i soffan, sängen sparar jag till natten.

Som jag gråtit i min soffa, över sorgliga filmer eller över bara vanlig enkel kärlekssorg. Kuddarna har mosats till bollar och tårar har cementerats in. Kuddarna har också fått agera slagpåse vid känsloyttringar modell större. Bättre än psykolog ibland.

I somras flyttade ett par lånekatter in I soffan. De hittade hål jag inte visste fanns i tyget och bosatte sig där, i skydd mot den okända omvärlden.

Tillfälligt ute ur soffa

Ibland har jag tankar på att köpa en ny, fräsch soffa. Men då får jag samma känsla som inför en flytt: jag är inte redo. Kära, älskade soffa, jag vill bo i dig några år till. Nästan tills du faller isär. Då kanske.

Undrar om du gillar oss tillbaka, Soffan..? ❤️

Hösthelg med vännen

Härliga dagar med bästa vännen. Man bonar in sig i hemmet med god mat, levande ljus och prat om svunna tider…

Tänk att vi har känt varann sen vi var 16. Vi gillade inte varann först. Men sen vände det! 👌

Fick ge frukost på sängen och så njöt vi av en härlig lördagspromenad. Är tacksam. Var rädd om dina vänner!

Magen är som vanligt bättre när jag myser in mig med nära och kära. Så jag jobbar på att göra det oftare! 😉

Min väninna är också högkänslig. Vi såg bilder på djur som far illa på tv:n och var tvungna att byta kanal. Man behöver säkert inte vara högkänslig för att reagera, men hos oss, i alla fall mig, går det så djupt in och stannar kvar.

Jag önskar ibland att jag inte hade alla dessa känslor. De svämmar över titt som tätt. Men naturen hjälper mig att rensa, och andningen. Medveten djupandning. Har du provat?

Nu tar jag kväll, tänder ljus för de jag saknar i Himlen och luktar på varm sovhund. Finns det nån godare doft?

Drömmar och pumpor

Halva min skoltid missade jag. Inte för att jag skolkade eller var sjuk. Nej, för att jag var en drömmare. Jag satt och stirrade ut genom skolfönstret och tänkte på något helt annat än algebra och var ekvatorn låg.

Eftersom jag ville ha hyfsade betyg fick jag förmodligen jobba dubbelt så hårt som mina kompisar med läxor och prov. Jag hade ju inte hängt med på genomgången!

Jag har förstått att några av oss är så här. Vi lever lite med foten i en annan värld, eller kanske huvudet. Det är ofta trevligt, men ställer till det i den verklighet vi borde hänga med bättre i.

Idag är det fortfarande så. Jag flyter så lätt iväg i sinne och tankar och har svårt att fokusera, speciellt på nya knepiga saker jag måste lära mig. Då får jag samla all min energi och är helt slut efteråt. Att börja på ett nytt jobb tar nästan musten ur mig.

Tro nu inte att jag är blåst eller korkad, för nej det är jag inte. När det väl gäller kan jag och gör. Och inte minst vill göra mitt bästa. Om jag bara kunde hänga med från början… 🙃

Är du som jag? Eller var din skolkompis i bänken bredvid den som alltid sa ‘Va, jag? Vad var frågan?’

Nu har jag kommit till ro med att jag är så, som så mycket annat. Jag tycker om hela mig. Men kunde önska att jag kunde hänga med lite oftare….för min egen skull. 😀

Vi har gjort halloweenlyktor och myst i mörkret. Finns det barn i ens närhet blir det riktigt trevligt! 👻

Bokmalen jag blev

Min morfar arbetade på Bonniers bokförlag i hela sitt liv. Min mamma skrev ned sin livshistoria och min syster gör likadant nu. Och jag har min blogg. (Och alla mina dagböcker från uppväxten).

Så kanske är det något familjedrag? Att vi tycker om att uttrycka oss? Jag älskade också att sitta i den pampiga skrivsalen på gymnasiet när det var dags att skriva uppsats. Då njöt jag i fulla drag och kunde sitta länge och dyka djupt i min historia.

Men även om jag tycker om att skriva, så är det när jag får läsa som jag är i mitt esse. Jag kunde läsa som fyraåring och jag läser allt!

Jag brukar tänka att det tråkigaste med att dö en vacker dag är att inte få läsa alla böcker jag missar. Någon boksnobb är jag inte. Här läses allt. Romaner, biografer (favoriten), faktaböcker. Tidningar; allt från skvaller till mordfall och historia.

Får jag inte läsa blir jag lite olycklig. 😞

Som liten förbjöds jag att läsa Starlet och Mitt Livs Novell. Det ansågs inte ‘fint’. Som jag tog igen det när jag flyttade hemifrån!

Vad läser du? Hinner du? Orkar du innan du somnar? (Jag somnar efter två sidor..)

Köper nya böcker på bokhandeln hela tiden, kan inte gå förbi en affär utan att gå in och känna doften. För att inte tala om den underbara doften på bibliotek!

Jag har kassar och åter kassar av barnböcker kvar från barnens barndom. Kanske en får barnbarn en vacker dag, annars har jag sparat förgäves! 😅

Är så tacksam att kunna fly in i andra världar ibland.

Touche pas a mon livre 📗📗📗📗🤓💕

Sonen ringde igår. Han kände närvaron av min förra hund och hälsade att han har det bra. 🐾 Han visste att jag inte känt hans närvaro sedan i våras, så han gick via sonen. Så fint. Som jag grät. Och som jag älskar alla mina djur. Kram.