Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Mor lilla mor

En lugn och skön helg. Skönt att den snart är slut. Jag gillar när det händer lite och barnen väsnas i lekparken nedanför. Vardag. Det är bra det.

Ett Val har gjorts idag, om det var det rätta återstår att se. Svåra frågor tycker jag.

Och så fick jag ju en alldeles egen dag idag. Det är fint att vara Mor tycker jag. Ungarna brukar skämma bort mig denna dag men idag var de långt bort båda två så jag fick vara glad för telefonsamtal. Rosor köpte jag åt mig själv, för jag är stolt över att jag lyckades bra med ungarna! 👬

Bra jobbat lilla jag

Humöret är rätt bra, fuskar jag med kosten blir humöret därefter, så ibland dippar jag. Men kämpar på. 🍋🍊🥥🍐🥝🥦

Fick en tomatplanta av en vän som jag köpte stor kruka till, så nu ser jag fram emot en sommar med egenodlade tomater! Som att ta hand om ett litet barn, känns det som.

Mitt andra lilla barn, Mimmi, har fått sin första löpperiod så nu är hon stor flicka. Även om hon bara är två äpplen hög. Spännande att se hennes utveckling. 🐾

Vi var på promenad och mötte ett jättegäng med andra vovvar på dagis. Undrar om det finns dagis för ännu mindre hundar?! 🤔

Vi hörs snart igen. 🧚‍♀️

Act as if

Veckan har gått fort och jag med den. Går och springer, tusen saker ska fixas och ordnas. Har varit ute på mingel och suttit på barer och caféer. I solen! ☀️

Sommarstockholm

Helgen spenderades med vänner på Ljusterö, visserligen lite regnigt men vad gör det när man har roligt i glada vänners lag?!

Terapin igår kändes inte som terapi riktigt, jag pratade av mig och konstaterade att jag mår bättre och hon höll med. Jag berättade om mina insikter och vad jag tagit itu med. ’Du är stark’, sa terapeuten. Jag vet. Jag hade inte klarat senaste året om jag inte varit stark. Alltid något.

Eftersom jag vill bli ännu bättre i magen kom vi överens om att använda hypnos nästa gång för mitt sockerbehov. Äter inte mycket men dock, det jag äter måste bort för att inflammationen i magen ska försvinna.

Hypnos kan jag ju själv men alltid lättare att få hjälp, stöd och pepp. När jag blivit sockerfri ska jag be näringsfysiologen om ett nytt blodprov, för att se hur det gått.

Här rensas för fullt – igen – inför kommande flytt. Nej har inte hittat min plats ännu men den dyker väl upp och då måste jag vara redo. Act as if. Städa som om du redan hittat din bostad. Då kommer den. Förvänta dig små mirakler! 🧚‍♀️ Så tänker jag.

En stor sten föll när sonen ringde med riktigt glada nyheter. Ett mamma-hjärta blir tungt när barnen har problem. Nu är både han och jag lyckliga! 💕

Nu bär det av i morgon till Myrorna med bilen full med kläder och prylar. 🚙 Och jag fick en välstädad rensad garderob jag äntligen kan kliva in i.

Trevlig kväll! 🤗

Många bäckar små

Vaknar på morgonen och känner ett pirr: ny dag, nya möjligheter. Att känna glädje över 11-kaffet. Har inte gjort det på länge. Är förundrad … vad har jag gjort för att få känna såhär …?

Frågan borde väl egentligen ställas: vad har jag inte gjort …?

Tarmsköljning, zonterapi, akupunktur, druckit litervis med kinesiskt vidrigt te, medveten andning, kinesiologi, näringsfysiolog, uteslutit socker ur kosten, örtpiller och nu slutligen prat-terapi.

Har jag glömt nåt? Många bäckar små … men det var nog när jag började med kbt-terapin som jag började se resultat.

Igår hände för mig något stort när det gäller mannen jag träffar och ett ex. Jag tar beslut. Jag är stark. Mitt mål är viktigt och jag kommer att gå vägen dit, hinder på vägen eller ej. Känns bra!

Idag blev det Ikea med roliga vännen och en del livsviktigt införskaffades. 🙃

Så investerade jag i en rolls royce-fläkt inför sommaren. Dyr men nödvändig. 💸Inte en sommar till i blöta lakan! 💨

Nu blir det kvällspromis.

Ha det fint! ☀️

Jag, jag, jag

Igår fick jag äntligen gå till terapeuten igen. Älskar att gå dit, det är me-time! Jag, jag, jag. Jag pratar sönder hennes öron utan dåligt samvete, jag betalar ju. ☺️ Ibland kan jag skönja en gäspning hos henne, men det må vara hänt.

Vi gjorde en hypnosdykning i mitt inre. Fick fina insikter och mycket känslor vällde upp. Ju mer tårar jag får ut, desto bättre mår jag.

Jag önskar jag kunde berätta mer vad allt handlar om men vill inte bli för privat. Men dock personlig.

Inte haft ångest på fem dagar … känns som fem år. Kan man må så här bra?! Peppar, peppar …

Sonen ringde idag – tisdag – och gratulerade så mycket på Mors Dag. Så rart av honom, dock var det nästan två veckor för tidigt. Men det är bra att man inte är bortglömd och nu blir jag ju grattad två gånger samma år! Fantastiskt. 🥰

Har hunnit med frissan och en lunch med väninna också. Och njutit fullt ut av våren.

Önskar dig en skön kväll. 🧚‍♀️

Efterlängtad vila

En skön och lugn helg. Har mått oförskämt bra! Nej, fel. Har mått så bra som jag verkligen förtjänar. Som jag jobbat med mig själv. Och aldrig ger upp. Det svåra är ju att se att det finns någon ljusning längre fram när allt är mörkt. Men ljusningen har sakta men säkert nått mig.

Igår besökte vi Hundstallet på Öppet Hus. Jag är ev nyfiken på att skaffa en liten kompis till Mimmi. Men köerna var evighetslånga till hundarnas boxar så det blev presenter till Mimmi istället och en härlig fika på ett trevligt cafe’ i närheten.

Min allra äldsta barndomskompis var med, vi har känt varann sen vi var fyra! Tänk att man kan umgås så många år senare. Speciellt med tanke på att livet förde oss isär när vi var 13 och hittade varann vid 49… 👭

All grönska ute tar andan ur mig. Jag vill vara ute och promenera så mycket som möjligt och ta in alla dofter, fågelkvitter och synintryck. Spara det inom mig. Ta fram i vinter och njuta. Älskade Vår.

En spark i baken

Jag märkte det redan förra gången jag gick i terapi för sisådär tjugo år sedan, att livet sätter en på små (ibland jättestora) prövningar! För att man ska utvecklas, växa och bli en ännu bättre version av sig själv.

Jag fick så många prövningar då, att jag ofta var helt slut pga alla utmaningar att stå upp för mig själv. Få en röst.

Rösten blev stark, ibland så stark att jag förundras själv.

Denna gång går jag igenom helt andra saker, och vips får jag precis de utmaningar som jag kan växa av. Och jag antar utmaningen! Det handlar om relationer och min roll med andra människor. Jag tvingas tänka om i vissa situationer. Det är tufft minst sagt. Men samtidigt är jag glad över att hitta förklaring på mycket av min ångest.

Jag har tagit tag i relationer med släkt, vänner och mannen jag träffar. Utmanar mig själv. Det känns bra. Pirrigt, men bra.

Har spenderat några dagar med sonen i kära Dalarna, dit han flyttat. Jag hade en tuff stund då han tröstade. Men han tröstar på sitt krassa sätt utan tycka-synd-om. Var bara i ångesten. Värdera den inte. Den går över. Sen kommer den tillbaka kanske. Acceptera den. Lev vidare.

Han är den klokaste jag vet. Cool, medveten, rak. Och den bästa läraren jag kan ha.

Blev en tur till Falun

En spark i baken fick jag och idag har jag omfamnat livet fullt ut. Njutit av våren och fått ny energi. Blir en bra helg! 🌸☀️

Kokande gryta

Dags att uppdatera om terapin. Det var en hel del känslor som kom ut i torsdags, som att lyfta på locket till en kokande gryta. Så skönt att ha någon att berätta för. Hemma själv kan jag inte gråta. Det är först när jag har någon som tar emot, som jag kan öppna mig.

Svek, ensamhet, tomhet…

Jag är ju ingen dysterkvist som tycker synd om mig själv och känner mig orättvist behandlad! Inte mitt medvetna jag. Men lilla tjejen i mig sörjer. Och sörjer relationer på senare år också. Allt i en enda salig kompott.

Mimmi hängde med denna gång så vi kunde inte göra de övningar som var tänkt pga hennes galna infall 🐾, men nästa gång får jag mer handfasta övningar, hypnos och EMDR.

Åkte som en blöt trasa till vännerna efteråt och togs om hand i storfamiljen.

Min väns healing på nätterna är lite för bra. Det har blossat upp mardrömmar och ångest så att hon har bett dem ta en paus. I natt fick jag sova lugnt. Jag vet inte om jag vågar fortsätta men jag tror min process går snabbare då. Men det finns gränser för vad man kan hantera.

Idag har jag handlat till sonen, kläder och inredningsprylar, har promenerat och tittat på cykelloppet där jag bor. Soligt men kallt.

Nu kurar vi ihop oss inomhus och myser.

Dystert inslag men jag kan ju inte låtsas annat! 🙈

Kram till dig var du än befinner dig. 🤗

Sköna maj välkommen

Dagarna flyger iväg. Jobb, deklaration, yoga, fotvård.

Måste gå en gång om året och ta bort förhårdnader som gör att varje steg gör ont. Har dessutom Mortons neurom i båda fötter vilket gör att tå 3 och 4 smärtar vid promenad.

Lägg sedan till tre operationer för hallux valgus, stora knölar vid stortån, så har du mina fötter i ett nötskal. Inte de vackraste eller de mest bekväma, men de bär mig än så länge och jag viftar alltid stolt med tårna efter mina operationer. Alltid med lack på!

Jag skriver i min skrivbok när jag vaknar varje morgon sedan 21-dagarshealingen påbörjades. Helt plötsligt minns jag mina drömmar som berättar nåt för mig. Har dessutom fått mer energi till att göra andningsövningar och äta ännu nyttigare! Öser på med grönt på tallriken och har skippat chokladbollen till 11-kaffet…

Jag förstår mer och mer att mitt magonda kommer av inre stress, men inte desto mindre behöver jag ta hand om den rent fysiskt.

Idag har jag varit nästan ångestfri. Läser massor om hur magen påverkar hjärnan, och ibs-personer har mer ångest än andra.

Och så lägger vi på en jäkla högkänslighet på det! Att högkänsliga har mer ångest än andra är känt.

Suck. Vilket liv jag valde. Men dagar som dessa då jag ser ljuset i tunneln blir jag stolt över att jag kämpar mig igenom. För det har funnits stunder då jag funderat på en enkel utväg.

Men nej, jag tror att jag har hjälp nånstansifrån och jag tror att jag ska må bra en dag.

Har träffat en god vän på fika i stan idag, vi har inte setts på nio år så det var ett kärt återseende. Vad vore man utan sina vänner.

Kram.

I vårsolens glans

Blandad helg. Vi tog ett par drinkar i fredags och det straffade sig. Jag lär mig visst aldrig?! Har jag mått bättre ett tag tror jag det är fritt fram, men nej då. Jag måste vara helt bra för att kunna njuta av det lite för goda.

Har varit på yoga och tagit långa promenader för att balansera upp. Och ätit kaninmat.

Ikväll påbörjar jag en 21dagars healing som jag mottager på natten. Min vän är en fantastisk healer och hon kommer också att se vad som sker med mig under healingen. Ser såå mycket fram emot detta.

Ikväll hoppas jag kunna avsluta mitt sista arbete vid datorn. Ni kommer att få veta framöver vad jag jobbat med. Har varit roligt men lite jobbigt samtidigt. Dessutom är jag ju inte kompis med datorer och dylika uppfinningar! 😝

Nästa vecka skulle vi ha en liten hanhund här hela veckan men det kommer inte att gå, då han försökte para sig med Mimmi under ett par timmar i dag då hon var där. Hon fick inte vara ifred en sekund så nu sover hon helt utmattad och vi fick avsäga oss uppdraget. 😿

Ha en skön söndagskväll. Här blir det andningsövningar och nån mysig film. A demain! 👋

Kärlek

Idag för ett år sedan satt jag hos veterinären och tog beslutet att min hund skulle få somna in efter 13 år och åtta månader.

Hur tar man ett sådant beslut? Hur kan man bestämma över någon annans liv, hur långt det ska bli? Varför leker jag Gud, vem är jag att ta beslut?

I slutet blev beslutet lätt. Jag hade tänkt i 13 år, hur ska jag någonsin kunna ta beslutet över att ända hans liv? Om jag blir tvungen. Om inte ålder ändar livet självt. Jag kommer inte att klara det!

Jag sa till mina barn och vänner: Om jag inte ser klart, om jag inte vågar, tala om för mig när det är dags!

Jag behövde inte. På kvällen blev han biten över ögat av en hund han själv attackerade. Den enda hund han någonsin attackerat. Något de gör när de känner sig i underläge, när de är sjuka eller svaga.

Han är multisjuk, sa veterinären morgonen efter. Och har hjärtsvikt, vilket jag inte visste om. Vad vill du göra?

Min första reaktion var att förbereda mig och honom över helgen. Ta hem en veterinär, tända ljus överallt, strö ut rosenblad. Men när jag såg hans lidande ändrade jag mig och sa ’Nu är det dags’.

Jag vaggade honom i hans favoritfilt och berättade allt vad jag kände för honom. En sån kärlek är obeskrivbar. Jag kände samtidigt en lättnad över att han skulle slippa sitt lidande. Jag kunde inte låta honom genomlida en hel helg till.

Insvept i sin favoritfilt fick Ludde somna in. Jag hade panikångest under nån månad efter, det är ju sån jag är. Allt jobbigt kommer ut den vägen. Ett halvår senare kom Mimsan in i mitt liv. Love her to death. Men Ludde är och förblir en stor evig kärlek.