I känslornas tecken

Mitt Jag är tydligen inställd på att reda ut det här med min övergivenhetskänsla, så prövningarna kommer som käftsmällar. Ganska snälla smällar kan man tycka, när man får dem i vackra Dalarna. Det landskap där jag spenderat mycket av min tid de senaste trettio åren, och som jag kommit att älska. Där jag gifte mig, mina barn har fått vara och där jag fick en helt ny släkt på köpet. Där vi köpte och inredde världens vackraste hus med utsikt över hela Siljan.

I helgen har jag träffat ”min” släkt och barnens pappa igen. Njutit av landskapet och dalmasarnas lugna hemtrevnad. Härligt och roligt! Men då saker och ting är under förändring där uppe sveper ett enormt vemod över mig. Jag vill att det ska vara exakt som det varit i alla år! Det är min trygghet. Kan inte alltid acceptera förändring, även om jag ofta söker den själv. Men då ska det vara på mina villkor.

Har sällan gråtit som denna helg, känt mig ensammast i världen, trots att jag inte har någon anledning egentligen. Och ingen har fått se mina tårar. För mitt i allt är jag lycklig att jag får vara en del av min dalasläkt och nästan ha mina rötter där.

Jag tror på att släppa ut sin sorg, sitt vemod. Det är renande och rensande med tårar, precis som regnet utanför just nu. Efter både tårar och regn kan jag andas lite lättare, och livet ler mot mig lite igen. Jag vet ju att imorgon är en ny dag och då är mina känslor nya. Vi kan välja känslor och tankar. Vi tänker 60.000 tankar per dag och de flesta av dem är samma, samma… vad händer om du bestämmer dig för att byta ut några av dem? Så fort en negativ tanke kommer; usch, jag avskyr mitt jobb, tänk ”Jag gillar verkligen mitt jobb!” Så blir det en sanning till slut. Antingen får du ett nytt jobb du gillar eller så får du nya uppgifter. Vi skapar vårt liv, det är Attraktionslagen som är lika befintlig och verklig som gravitationslagen.

Jag försöker att alltid leva efter att skapa mitt eget liv som jag vill ha det, och jag lyckas rätt bra! Men när vemodet, och övergivenhetskänslan, sveper in med en kraft så stor att du nästan sveps omkull tillåter jag mig att krypa in i en filt och låta känslorna komma. Med en kopp te.

Vad gör du när känslorna överväldigar dig?

Kram.



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *