I min bubbla

Fick nålar igen imorse. Kändes bra. Fick även starkare te med mig hem då magen inte riktigt vill sätta igång. Vad är det min kropp kämpar emot? Jag vet ju det….det är övergivenheten som kämpar med näbbar och klor för rädslan att bli uppmärksammad. Sedd, bekräftad. Jag orkar inte riktigt. Men kommer ju inte undan.

Jag går runt i en bubbla. Är tillbaka på jobbet med många människor runt mig, och mycket som händer och ska tas itu med. Trivs så bra med allt och alla. Känner mig inte direkt deppig. Men det är snudd på värre att känna ingenting.

När jag hamnar i min bubbla ser jag det vackra vädret men kan inte riktigt njuta av det. Jag hör vänliga ord men kan inte riktigt glädjas. Längtar ut ur bubblan för att vara en som alla andra, men hittar ingen spricka. Så jag blir kvar. Gråter inte, men känner tomhet.

Det enda sätter att komma ut är nog att ta i med hårdhandskarna. 💪 Ännu mer! Ska träffa någon imorgon, får se vad den personen kan ge mig för verktyg. För jobbet, det måste jag göra själv.

Mitt i allt, har jag hopp. Det finns alltid där.

Kram och ha en skön kväll. 🌺



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *