Att möta sina rädslor

Jag är glad för att fler och fler av er hittat hit. Hoppas ni ska trivas med min lilla ’dagbok’ och tveka inte att höra av er. Har fått mail men skriv gärna i kommentarsfältet också, så kanske vi kan få igång samtal om sånt vi bär på. Och även om jag mår bra idag, har jag varit i det mörkaste mörka, så jag vet hur det är. Och jag vet också att det finns hjälp. Så skriv! ❤️

Vad är du rädd för? Vad skrämmer dig? Jag har en massa rädslor. För att nämna några; spindlar, höjder, att bli instängd (klaustrofobi). Att ringa till personer jag aldrig träffat, t ex knepiga samtal till Skatteverket. Jag känner mig som fem år varje gång och rösten blir svag. Sa jag att jag är 58? Är det klokt? 😳

Valde en bild utan att herrn i huset var hemma, för att inte skrämma någon(eller mig själv)

När jag var i Indien för några år sedan fick jag utmana flera av mina rädslor under loppet av ett par veckor. Först flygresan dit. Jag är inte flygrädd i vanliga fall men flyger mest i Europa med tidsvänliga rutter. Inför den här resan hade jag hemska mardrömmar varje natt i flera veckor, då det är något med att flyga långt, ensam, som skrämmer mig. Min son väntade på mig i Indien men vad hjälpte det på planet? 😞 Så det var rädsla No 1. Men det gick bra, jag överlevde utan panikattack.

Rädsla No 2 var broarna i Rishikesh där vi bodde. Skrangelbroar som gungade i takt med vind och kossor som ständigt travade fram och tillbaka över broarna. Och över en djup avgrund….

Rishikesh

Det var hemskt i början och jag grät. Men jag lärde mig. När jag såg kornas lugna lunk över vattnet tänkte jag att kan de så kan jag. Efter några dagar kunde jag nästan njuta av att gå över. Till sonens glädje.

Apor är jag inte rädd för i vanliga fall men dessa var inte att leka med. De var aggressiva, skrek och stirrade med otäck blick och stal mat ur våra händer. Vi blev jagade av en flock upp på ett tak och mitt hjärta höll på att stanna.

Vi provade på rafting och det var också en utmaning. Ganges var vild och galen den dan och det gällde att hålla sig fast. Jag gjorde det för sonen, ville vara coola mamman. Han räddade för övrigt livet på en kille som föll överbord och blev fångad i sista sekund av sonen. En omtumlande upplevelse, som om inte åkturen i sig hade räckt.

Rafting på Ganges

Så det var en hel del att tampas med dessa veckor, vilket en gammal krokig man som spådde mig i händerna konstaterade: Du håller på att bearbeta rädslor. Mitt i prick. 👌

Jag blir slut bara av att skriva om detta. 😅

Idag var det inga större rädslor som uppenbarade sig. Jag tittade på folk på stan (vad jag älskar att sitta på café och smygtitta på andra), och unnade mig en frestelse. Glutenfri.

Och nu blir det spännande läsning om högkänsliga. En sån som jag! 😀

Kram. 👋



4 kommentarer
  1. Jag vet inte om det är rädsla, snarare en fobi kanske. Jag kan inte gå i affärer med många människor i. T. Ex mellandagsrean. Har provat några ggr. Går in, går ett snabbt varv utan att titta på kläderna. Sedan snabbt ut igen och andas. Jag har också svårt att ringa till okända. Det kan vara myndigheter och div.
    Har provat att övervinna rädslor. Höghöjdsgunga. Att hissas upp mellan träd och sedan släppa en spärr för att sedan slungas ut och gunga mellan träden. Det var underbart! Sedan att rida en omöjlig häst, som bara ville kasta av mig, typ 15 ggr. Jag satt kvar. Det var också en skön känsla efteråt. När jag tänker efter hade de upplevelserna inte med människor att göra…

    1. Känner igen mig i mellandagsrean! Eller vilken folksamling som helst. Har lärt mig att djupandas lugnt innan jag konfronterar flocken…det fungerar, glömmer jag det går det inte så bra. Höghöjdsgunga lät jätteläskigt, men roligt! Måste prova! Fortsätt utmana dina rädslor! ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *