Lyssnandets konst

Lyssnar du när någon pratar med dig? Alltså, jag menar lyssnar?

Min erfarenhet är att de flesta inte lyssnar. De hör, men lyssnar inte. Jag märker direkt om någon tänker på något annat när jag berättar något, för då får jag en fånig följdfråga om något jag precis berättat. Och då känner jag mig lika fånig som frågan. Var det inte mer intressant än så, det jag sa?

Det värsta är att det är väldigt vanligt. De flesta orkar inte lyssna. De tänker på ditt och datt, vad de själva vill säga snart eller vad de ska handla till middag, vad vet jag. Kanske har de en hemlig älskare som de tänker på, och då förstår jag verkligen att det är mer spännande än det jag babblar om, men då får man låtsas intresserad. Fake it ’til you make it, som jag alltid säger.

Hörde någon gång att drottning Silvia har lärt sig lyssnandets konst. Hennes arbete består ju av att besöka många och få mycket berättat för sig. Och för att inte somna av uttråkning lärde hon sig att verkligen lyssna, höra vad den andre hade att berätta. Så mycket lättare det blev att hålla sig vaken, och hon insåg att det var spännande att lyssna!

Passa på att se personen mitt emot dig i ögonen, när du ändå håller på och tränar. Att prata med någon som sneglar på mobilen eller tittar på någon mer spännande bakom dig, är inget vidare. Har man en dålig självkänsla är det förödande. Klart ingen vill lyssna på mig. Jag är inte intressant.

Är jag så himla bra då?! Helt ok tror jag. Är rätt bra på det. Men ärligt talat, ibland gäspar jag ihjäl mig av uttråkning. Då får man skylla på en sömnlös natt, eller nåt. 😉

Låt oss alla bli fantastiska lyssnare! 👂



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *