En dag djupt under filten

Idag är en ångestdag. Det har ingenting att göra med den grå-grå himlen, regnstänken och löven som dansar hösthambo. Tvärtom, jag tycker om hösten. 🍁

Men det bor gråt i mig som inte vill komma ut. Jag vill bara ha ut den, pressar ihop ögonen för att de ska förstå att det att dags nu. Men inget kommer.

Andningen är ytlig och jag har inte gjort mina andningsövningar på några dar. Andningen syresätter ju våra celler så att de mår bra och kropp och själ kan funka. Ingen djupandning, ingen glad jag.

Och min högkänslighet har visat sig från sin bästa (?) sida. Vi högkänsliga är ju känsliga för kritik, vi blir ju så ledsna. Jag tycker inte om upprörda känslor, om så bara en liten brusning och inte ens en storm, det blir jobbigt för mig. Jag blir fem år och vill till mamma.

Jag skrev ett kort, neutralt inlägg i en Facebookgrupp jag är med i. Men mina ord väckte känslor och en viss kritik riktades mot mig. Och jag kan inte förstå varför jag blir så ledsen och tar åt mig. Jag skrev inget elakt, skulle aldrig falla mig in. Så jag kunde bara vifta bort det, eller hur?! Där är ett exempel på denna känslighet som jag ibland önskar att jag slapp.

Det borde ju räcka med att jag själv vet att jag inte skrev för att uppröra. Så hur har jag det med självkänslan? Vad är bräcklig självkänsla och vad är högkänslighet? En mix av båda?

Nu lägger jag lite kort och andas. Tar en kopp kaffe, klappar mig själv på axeln och ger mig själv kärlek. Imorgon är en ny dag.

The sun will come out, tomorrow….


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *