Solmogna tomater och inre frid

Jag har så snälla grannar. Fick en hel hög med solmogna tomater och basilika från grannens trädgård. Vips så har jag kvällen räddad med tomat och buffelmozzarella! Mums!

Dagarna är ju helt fantastiska med sol och behaglig värme. Är ute ofta med vovven som får springa sig trött bland höstlöven.

Något har hänt. Successivt, för jag har ju nämnt det tidigare. Men det jag varit inne i sedan i våras är på väg att lämna. Det som har bott i min kropp bor inte där längre. Kanske bara kommer och hälsar på ibland, som att det försäkrar mig om att jag inte ska glömma. Och det gör jag inte just nu. Har varit inne i fysiskt och psykiskt mörker.

Men nu sitter jag här och letar aktivt efter de mörka känslorna men de står inte att finna.

Solen ute på min balkong hjälper till att befästa den tanken, att det värsta är över nu. Magen lugnare, oron mindre påtaglig, mardrömmarna bortblåsta. Jag tror nästan inte det är sant. Är så tacksam.

När man är mitt inne i något jobbigt är nästan den värsta känslan att man inte vet när det är över. OM det går över. Vet man ett datum ett halvår framåt då faran blåst över tror jag det är lättare att orka med. Men livet funkar nog inte så. Vi får prövningar och för att lära oss något och bearbeta känslorna tror jag inte vi ska veta så mycket mer. Då blir det nog att man skjuter undan det man borde ta itu med. Eller vad tror du?

Den här tiden har fått mig att gå djupt in i mig, se vad det handlar om och bearbeta med metoder jag skrivit om i bloggen. Inte minst dagliga meditationer och andningsövningar.

Jag tror att det är min högkänslighet som har reagerat så otroligt starkt på händelser både i det förflutna och händelser i vintras. Som gör att kroppen låst sig. Någon annan mer jordnära hade kanske inte alls reagerat på samma sätt. Men nu är det som det är. Jag är den jag är. Och det är väl nån mening med just precis det.

Önskar dig den frid jag känner precis nu. ⛲️



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *