Minnen av min ångest

Som du vet har jag ett halvår bakom mig med ångest. Det har jag haft hela mitt liv till och från, men den senaste perioden har varit en av de värsta. Det kändes som om jag aldrig fick vila. Från det jag vaknade var det igång, under natten jagade det mig med mardrömmar så att jag knappt vågade gå och lägga mig på kvällen. Och så började det om på morgonen.

Det var en obeskrivlig känsla, den att vilan aldrig infann sig. Ron. Mina nerver var på helspänn dygnet runt i månader.

Ser du hur jag mår här? Är bra på att dölja…

Har du varit med om det?

Jag hade kunnat döva mina känslor tillfälligt i alkohol. Men ångesten blev värre av alkohol, tack och lov får jag väl säga. Annars vet jag inte hur det gått. Jag har aldrig velat döva mina känslor utan rida ut dem, men jag är inte mer än människa och ibland ville jag bara fly.

Idag är jag glad att jag stod emot. Det som räddade mig var böner, meditation, promenader i naturen och samtal med vänner.

Och jag är tacksam för alla terapeuter jag besökt, för de har fått mig att må lite bättre i stunden. Så jo, lite fick jag nog vila.

Det är konstigt hur vi förknippar dofter med händelser i livet. Det nya schampo jag köpte i somras när allt var som värst kan jag inte dofta på längre. Så imorse slängde jag en halvfull, dyr schampoflaska i soporna. Varenda gång jag bara ser flaskan, och inte minst känner doften, blåser en lätt ångestvind över mig igen. Minnen av hur det var…

Om du har ångest, sök hjälp. Prata med familj, vänner, klasskompisar, lärare, kurator. Eller ring psykakuten. Jag ringde en gång, tel 1177. Var inte ensam med dina känslor, det finns hjälp.

Vi är här på Jorden som en stor familj, så vill jag se det. Vi ska hjälpa och stötta varandra för innerst inne är vi alla lika, utan masker, fina titlar och statusar. ❤️



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *