Det går lika bra med selleri

Dagarna rullar på med kunder, pyntande hemma och diverse aktiviteter.

Igår var det julbord med kollegor jag hade för trettio år sedan. Hur kul som helst att träffa alla varav många jag glömt. Men så såg man ett leende eller hörde en röst man kände igen och det gick en ilning i kroppen av igenkännande och minnen som översköljde en.

Jag var en av de lite yngre på den tiden, så nog var det lite chockartat att de flesta blivit pensionärer och lite…gråhåriga. Är jag där om några år? Nja, kämpar nog emot så länge jag kan…😉

En sak som är utmärkande med denna högkänslighet är ju att man, eller jag i alla fall, blir trött av det höga sorlet när man är nittio personer i en sal. Efter en stund av artigt konverserande stänger jag av, och orkar inte mer. Då ler jag, fortfarande artigt 😬, nickar men hör inget vad personen mitt emot säger. Trist, men så är det.

Känner du igen det?

Men är stolt över mig själv att jag går iväg på saker, det är också viktigt för att behålla glädjen i livet. Jag är dock alltid den i mitt sällskap som vill gå hem först! 😊

Jag dricker en hel knippe färskpressad selleri varje dag. Det nya steget mot en frisk kropp. I januari lägger jag på ännu ett kol, nu gäller det att få resultat. Magen ska bli helt bra! Men jag är på väg.

Vovven vill bara ha köttfärs och kyckling så här steks för fullt för att göra damen nöjd! Men jag förstår henne, hundmaten luktar apa.

Bortskämd, moi?

Ha en fin kväll! 🌺



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *