Min syrgasmask

Jag känner att jag har varit inne i en transformation under en längre tid. Jag är här för att lära mig, utvecklas, det är jag övertygad om.

Och jag vill lära vidare, som en slags missionär kan man säga. Ingen högljudd som predikar, mer en i ett litet bås på gatan där de som behöver och vill, stannar till.

Här kan jag sitta. Med öppnad lucka.

Jag brukar tänka på det intensivt när livet är tufft, som det varit periodvis hela livet, och inte minst sista halvåret. Att om jag bara klarar mig igenom detta, finns det någon jag kan hjälpa senare.

I detta skede håller jag på att sätta på mig syrgasmasken på det olycksdrabbade flygplanet. Måste ju hjälpa mig själv innan jag kan hjälpa andra.

Måste bli stark i kropp och själ. Det är den livsväg jag valt och jag kan mer och mer landa i det och acceptera det. Jag får ju perioder där livet känns lättare, dagar när ångesten vilar och jag får känna lättsamhet. Till och med njuta en smula. Hur skulle jag annars orka?

Just idag känner jag sån tacksamhet över mitt val. Jag har mina änglar, både i Universum och vän-änglar som är med mig. Och just idag får jag vila.

Och just idag bjuder min son mig på ännu en kopp koffeinkaffe. Av misstag förstås. Man tror inte det är sant. Men som jag sa till honom; det var meningen. Jag har i åratal varit livrädd för att få i mig koffein, för en panikattack.

Men jag får bara hjärtklappning, klåda, och sömnlöshet. En sån gåva att jag slipper panikattackerna från förr. Så min son, en jordängel. Har jag i och för sig alltid vetat. ❤️

Kram från mig och Mimsan. 🐾



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *