Tufft att vara ung

Jag tycker synd om er som är unga nu. Det var nog enklare ’på min tid’.

Ni tjejer framför allt, jobbar ihjäl er för att vara perfekta.

Ni ska ha det perfekta utseendet; ansikte med perfekt lagd makeup.

Lockarna är perfekt lagom slarvigt lockade.

Träna måste ni göra för att få kurvorna på rätt ställe, mer än för hälsan tippar jag.

Och när inte naturen fixat läppar, näsor och bröst betalar ni en förmögenhet för att fixa det hos plastikkirurgen.

Ni visat upp er på sociala medier, jämför, och mår dåligt över att andra är ’mer perfekta’.

Vissa tar steget och visar upp sina skavanker för att visa att de duger ändå.

Självklart duger vi ändå. Det ska vi inte behöva tala om för andra, det är så självklart.

När jag var ung var det mascara och kanske lite läppglans som dög innan festen. Visst ville man vara fin, det finns i våra gener, men vi gillade läget.

Plastikkirurgi var till för dem som varit med om en olycka eller hade någon missbildning.

För vem anstränger ni er så hårt? Killarna, männen? Har de uttryckt den önskan? Eller gör ni det för kompisarna? Ni verkar ha det tufft…

Hade jag en dotter hade jag försökt ge henne en grundad självkänsla, så hon tyckte om sig själv precis som hon var. Säkert svårt i dagens samhälle att inte bli påverkad av allt och alla runtomkring men har man en stadig självkänsla kan man nog stå emot skeva synsätt.

Ta ett djupt andetag och se dig i spegeln. Prova att älska dig själv lite grann, precis som du är. Ditt liv kommer att bli enklare, jag lovar.



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *