Hej hej hemskt mycket hej

Ja det handlar om att heja! Att hälsa på varandra! Varför är det så svårt för vissa?

Jag är antagligen bortskämd med trevliga hälsningar, då jag bott en längre tid i USA, Schweiz och Spanien. Där hälsar man vänligt i affären, i trappuppgången, i hissen. En liten nick hit, ett leende dit, ett vänligt bonjour.

Jag har bott i mitt hus i fem år och har ingen aning om vilka de flesta är. Det stressas och springs och rusas och tittas rakt fram.

Surtanten som inte sagt ett ord trots att jag ihärdigt hejat i fem år har börjat tina upp, långsamt. Kanske har det med min minihund att göra. Jag tycker mig skönja ett svagt leende och ett tyst hej, det är nog bara hon som hör det. 👂

Småbarnsmamman längst ned stirrar på mig och rusar förbi gravallvarlig. Och ja, jag hälsar alltid på alla. Med ett leende.

Man kan tycka att jag är dum i huvudet som fortsätter att hälsa men jag har det i blodet. Känner mig urfånig att gå förbi nån i samma hus och inte hälsa.

Och självklart hälsar jag om jag möter någon och man får ögonkontakt var jag än befinner mig. Ett litet hej och ett leende gör skillnad. Vi får ett varmare klimat att leva i.

Jag har gjort rawfoodbollar och oj, vad goda de blev. Med dadlar och cashewnötter. Perfekt att ha hemma när nån lång mörk snygging ringer på dörren. Eller åtminstone nån kompis (mer troligt).

Och så slår jag ett slag för sötpotatisen, så god och nyttig.

Mimmi hittade mitt näsdukspaket och fann stor glädje i det. Jag kom på henne, men det var för sent.

Ha en fin dag! A bientot! See you! Adios!



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *