Kiss and tell

Nu ska jag bli lite personlig. Lite för kanske. Men det behöver pratas om.

Det här med kisseriet. Efter att jag födde barn gick det bara inte att hålla tätt. Det var som om ett bowlingklot tryckts ut (det var det ju nästan) och kom åt alla hålla-emot-muskler som på ett kick slutade fungera.

Att vara ung och plötsligt i tid och otid kissa på sig var ingen höjdare. Att hosta, skratta högt, nysa, springa var inte ett alternativ om jag ville hålla mig torr. Jag behövde inte ens vara kissnödig, det flödade på bra ändå!

För några år sedan gjorde jag slag i saken. Jag var ute och red i skogen i några timmar och när jag kom tillbaka till stallet var hela sadeln plaskblöt. Det var inte min häst och inte min sadel, så jag smög in och sadlade av och gömde sadeln så gott jag kunde. Smög ut och vågade mig aldrig tillbaka till det stallet kan jag lova.

Operationen tog bara tjugo minuter, landstinget betalade och ett par timmar senare fick jag åka hem. Det är bland det bästa jag gjort. Äntligen kan jag springa efter bussen utan att tömma hela blåsan ofrivilligt. Rekommenderas till dig som funderat på att ta steget!

Jag kom att tänka på detta i morse då jag både nyste och sprang ikapp en person jag kände. Så torr! Så glad!

Idag tar vi tåget upp i bergen. Jag ska presenteras för en ny flickvän…trevligt! Magen är bättre än vanligt. Som alltid när jag är tillsammans med barnen.

Trevlig fredag! 🌷🇨🇭



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *