Evighetssamtal

Tillbaka i vardagen. Jag gillar vardagen så det är helt okej. Även om jag går igenom saker just nu som är ganska tuffa, i mitt inre. Och de blåste bort med vårvärmen i alplandet.

Men meditationen hjälper mig, jag sitter varje dag på samma ställe och går in i känslorna, som den regressionsterapeut jag är…djuupt in. Det är både skrämmande och befriande.

Har haft ett långt givande samtal med en hjärtevän som alltid ger mig hoppet igen. Och små matnyttiga tips som piggar upp. Följde några av dem idag.

Har suttit timmar i telefon med dataservice. Några baljor kaffe gick åt. Först nån timme med en glad kille som till slut sa att problemet var löst, bara jag startade om datorn efter att vi lagt på. Jo tjena.

Mitt nästa samtal var en timme till med den argaste kille jag nånsin pratat med. Fräste och suckade. ’Du verkar lite arg..?!’ försökte jag. Vill ju inte att nån ska vara arg på mig helt i onödan, det är ju inte mitt fel att datorn är knäpp? ’Ja jag blir så förb—’ på min kollega’ fräste han, ’som inte gjort nånting av det han skulle’.

Jo det kunde jag hålla med om. Jag berättade då om Mimmi i mitt knä, och då tinade han upp precis som jag planerat och efter en timme hörde jag till och med ett litet skratt. Puh! Jag lyckades omvända hans humör trots mitt eget mörker! 😅 Livet är bra tokigt ibland.

Nyss hittade jag inte bilen i snön och idag blommar vintergäcken utanför husknuten. Snabba kast. De ger hopp om det kommande ljuset som snart kommer som balsam för mitt hjärta.

Ja det var lite om min dag. Mycket känslor här, men så är det i mitt liv! 💁‍♀️



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *