I stormens öga

Upp och ned. Det är som om en stormvind har tagit tag i mig och ruskar om mig så jag knappt kan andas stundvis.

Ligger på soffan och skakar av gråt. Mimmi tröstar och slickar bort tårar. Den tysta, intensiva gråten. Den som är förfärlig men ändå så befriande.

Samtal med en person som lyfter mig. Får en stark intensiv lyckokänsla. Jag ser att det finns en lösning men vet inte hur den ser ut än. Saker har löst sig förut, jag vet att det kan göra det igen.

This too shall pass…

Snödroppar ute. Ljus, blå himmel. Frisk luft. Jag tar till mig allt som gör mig starkare. Andas ut det jag inte vill ha kvar i mitt liv.

En sån dag idag.

Bäst att gå och lägga sig så man orkar göra om detta imorgon.

God natt.



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *