Magsår och änglar

En helg att minnas. Eller inte. Jag har inte haft panikångest på många år, men nu slog den till med dunder och brak.

Det började så smått i förra veckan med stel käke. Jag masserade och masserade. Åkte till Norrtälje där min fantastiska näringsfysiolog bor. Hon hjälpte mig när jag var tungmetallförgiftad efter en tandbehandling för några år sedan.

När hon konstaterade att jag kanske har magsår, vi väntar på blodprovsvaren, hände något i mig. Jag blev livrädd. Och arg för att jag låtit det gå så långt. Ingen har ju dock hjälpt mig rätt. Allra minst läkarna.

Väl hemma möter jag Ove i porten. Från Solsidan. Vi har en alldeles egen Ove i huset, kopia utseendemässigt och till sättet. Jag gillar ju småprat med grannarna men denna gång var jag svimfärdig efter en kvart av hans monolog så jag rusade in och fick en hemsk attack.

Ringde sjukjourbilen som åker runt i mitt område men de hade inte tid….ännu mer panik.

Efter några samtal med två änglavänner kunde jag sätta mig i bilen och åka hem till ’psykakuten’, mina vänner. Där blev jag liggandes på deras soffa hela helgen. Och matad med mat och te.

Har du haft en panikattack vet du vad jag talar om. Det är vidrigt och hemskt på alla sätt. Jag försökte andas mig igenom attacken men lyckades inte, den var för stark.

Nu är det bara att bli frisk som gäller. Ett steg i taget. Har fått piller och pulver som ska läka. Värken är hemsk. Och livet känns tungt. Men det kan bara bli bättre. Det är så jag tänker.



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *