Kokande gryta

Dags att uppdatera om terapin. Det var en hel del känslor som kom ut i torsdags, som att lyfta på locket till en kokande gryta. Så skönt att ha någon att berätta för. Hemma själv kan jag inte gråta. Det är först när jag har någon som tar emot, som jag kan öppna mig.

Svek, ensamhet, tomhet…

Jag är ju ingen dysterkvist som tycker synd om mig själv och känner mig orättvist behandlad! Inte mitt medvetna jag. Men lilla tjejen i mig sörjer. Och sörjer relationer på senare år också. Allt i en enda salig kompott.

Mimmi hängde med denna gång så vi kunde inte göra de övningar som var tänkt pga hennes galna infall 🐾, men nästa gång får jag mer handfasta övningar, hypnos och EMDR.

Åkte som en blöt trasa till vännerna efteråt och togs om hand i storfamiljen.

Min väns healing på nätterna är lite för bra. Det har blossat upp mardrömmar och ångest så att hon har bett dem ta en paus. I natt fick jag sova lugnt. Jag vet inte om jag vågar fortsätta men jag tror min process går snabbare då. Men det finns gränser för vad man kan hantera.

Idag har jag handlat till sonen, kläder och inredningsprylar, har promenerat och tittat på cykelloppet där jag bor. Soligt men kallt.

Nu kurar vi ihop oss inomhus och myser.

Dystert inslag men jag kan ju inte låtsas annat! 🙈

Kram till dig var du än befinner dig. 🤗



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *