En spark i baken

Jag märkte det redan förra gången jag gick i terapi för sisådär tjugo år sedan, att livet sätter en på små (ibland jättestora) prövningar! För att man ska utvecklas, växa och bli en ännu bättre version av sig själv.

Jag fick så många prövningar då, att jag ofta var helt slut pga alla utmaningar att stå upp för mig själv. Få en röst.

Rösten blev stark, ibland så stark att jag förundras själv.

Denna gång går jag igenom helt andra saker, och vips får jag precis de utmaningar som jag kan växa av. Och jag antar utmaningen! Det handlar om relationer och min roll med andra människor. Jag tvingas tänka om i vissa situationer. Det är tufft minst sagt. Men samtidigt är jag glad över att hitta förklaring på mycket av min ångest.

Jag har tagit tag i relationer med släkt, vänner och mannen jag träffar. Utmanar mig själv. Det känns bra. Pirrigt, men bra.

Har spenderat några dagar med sonen i kära Dalarna, dit han flyttat. Jag hade en tuff stund då han tröstade. Men han tröstar på sitt krassa sätt utan tycka-synd-om. Var bara i ångesten. Värdera den inte. Den går över. Sen kommer den tillbaka kanske. Acceptera den. Lev vidare.

Han är den klokaste jag vet. Cool, medveten, rak. Och den bästa läraren jag kan ha.

Blev en tur till Falun

En spark i baken fick jag och idag har jag omfamnat livet fullt ut. Njutit av våren och fått ny energi. Blir en bra helg! 🌸☀️



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *