En tisdag

Kära bloggläsare. Vart tog jag vägen? Livet kom emellan, och jag trillade ned lite väl lågt.

Har tänkt att jag borde skriva här, bloggen handlar ju trots allt om min högkänslighet och ångest, men denna gång gick det inte.

Ibland tror jag att allt händer av en mening, men ibland vet jag inte vad jag ska tro. Har inte riktigt klart för mig denna gång, varför jag går igenom det jag gör.

Jag hoppas att jag en dag snart ska kunna det. Men jag tycker att de prövningar jag utsätts för är lite väl tuffa.

Jag ser mig omkring och tycker att varenda kotte ser oförskämt lycklig ut. Den där, hon har inga problem, och han, han har ingen ångest.

Undrar om jag har rätt? Undrar om andra tänker så om mig där jag går i mataffären?

Allt är ett sammelsurium av tankar, vet inte i vilken tråd jag ska börja dra i för att lösa upp knuten. Kanske bara börja dra i någon, vilken som helst.

Min lilla skrutt är mig trogen och min förtrogna. 1,4 kg kärlek.

Kram från oss. 🐾🌸



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *