Vakuum

Det vilar något över mig som jag inte riktigt vet vad det är. En lite halvtung våt filt som försätter mig i ett vakuumtillstånd.

Gråter bränner bakom ögonlocken men kommer inte ut. Varför den är där vet jag inte.

Snäsiga människor på stan sårar mig, och jag kan fundera i timmar varför de snäste. Inget jag brukar, jag snäser tillbaks eller ler överdrivet men nu tar jag det personligt och blir ledsen.

Regnet som smattrade mot tåget i fredags passade mitt tillstånd perfekt. Jag fick stirra ut genom fönstret i timmar, som en lång meditation.

Väl framme i Småland har jag blivit omhändertagen av kära vännen, blivit bjuden på underbara middagar och haft promenader och långa samtal. Jo, där kom visst tårarna i hennes famn. Men idag finns de där men vill inte ut.

Jag har inte riktigt hunnit sörja min käre far och har mycket som ska göras de kommande veckorna. Att flytta är bland det stressigaste jag vet och oron har slagit sina klor i mig.

Och mardrömmarna handlar om att jag är ensam och ’lost’. Vaknar genomsvettig med värk i kroppen.

Ja, det var lite av min helg. Hur har du haft det? Tip-top, lajbans? Eller lite som jag?

Imorgon är det en viktig och stor dag. Så därför lägger jag mig tidigt för att ha krafter. Även om det bara är trevliga saker. Men krafterna lyser med sin frånvaro nu.

Hej så länge. 👋



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *