Snurrigt värre

Nu är det lite Papphammar-varning igen på mig. Allting far i golvet och går sönder; glas, vaser, blommor. Vart jag än vänder mig står det något i vägen som far iväg med ett brak.

Lillan gör lite våta olyckor här och där, hon är väl lite stressad av oredan. Så på natten får jag sätta för vardagsrummet för där blir det fläckar som aldrig går bort. 💦

Inatt, snarare imorse, hade jag en sån där jobbig dröm igen. Alltid när jag somnar om efter att ha vaknat tidigt, vad beror det på?? Återigen var jag i USA och kände ensamheten jag ibland kände det året, 1977, när jag var där. Inte alltid, mycket var roligt, men ibland kände jag mig utanför och udda.

Varför håller jag på att bearbeta detta efter så lång tid? Beats me. Drömmen har funnits under skinnet på mig hela dagen och lagt lite sordin på välmåendet.

Jag måste helt enkelt gilla läget att jag tydligen alltid måste ha nåt som ska bearbetas, och ha lite ångest över. Jag vet inte om något annat, men kunde vara kul med förändring! 😅

Lika trassligt som vardagsbestyren här hemma, var sladden till julgransbelysningen. Jag sitter varje år minst en halvtimme för att reda ut ormboet. Efter den här julen ska jag hänga belysningen på en krok och inte lägga in den i kartongen. Aldrig mer.

Till slut så …

Nu har vi suttit en timme i kolsvart mörker, elavbrott i hela kvarteret. Vad gör man då? Man går ut med vovven!

Hoppas du har det ljust, varmt och fint. 🕯



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *