Ensam i Jul

Jag ska försöka skriva ett inlägg utan ordet kartong i. Det blir svårt, men jag gör ett försök. Det jag skrev nyss räknas inte.

Hur har din Jul varit? Släktträff, fullt program, åka runt till vänner, julotta? Så ser det ofta ut på mina jular. Jag är bortskämd med att ha familj och vänner.

Så att vara ensam i Jul, som jag varit, kan inte påstås vara svårt och jobbigt, eftersom jag valt det själv. Jag behövde ensamheten och tystnaden i år efter ett halvår som krävt min uppmärksamhet åt många håll.

Och det har varit skönt. Dock har det funnits stunder under dagarna då det har huggit små knivar i mig då jag sett in i grannarnas fönster under mina hundpromenader. Kalle på TV (min TV är inte inkopplad och det kom aldrig på Play), skinkan i ugnen, samling runt matbordet.

Jag har sett mycket under mina spaningar, skyddad av decembermörkret. Hur hamnade jag här, alldeles ensam?

Lite ångest har kommit smygande, men då har jag tänkt: Tänk på vad du har Kerstin och inte vad du inte har. Det är ju egentligen en dag som alla andra. Nästan. Och familjen är bara ett telefonsamtal bort.

Och det finns dom som har det dåligt på riktigt. Ensamma, frusna, hungriga, eller kanske har våld i familjen. Hur känns deras Jul?

Jag är så tacksam över allt jag har. Det känns som jag fått allt. Det som är jobbigt får jag leva med, gilla läget, eller försöka ta itu med. Tacksamhet drar till sig så mycket mer fint.

Måste dock erkänna att jag tycker det är skönt med en vanlig dag imorgon. Ingen röd dag då alla andra är superlyckliga och upptagna. Utan en helt vanlig dag då jag beblandar mig med folket.

High five på den! 🤚 Och God Fortsättning!



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *