Alive and kicking

Imorse vaknade jag med stängd mun. Vilken lycka! Har vaknat med andnöd och nästäppa den sista veckan och ser nu ljuset i tunneln. Att vara sjuk är att vara i mörkret, och allt är dystert.

Febern är inte borta helt men jag låtsades som om det regnade och åkte ut på uppdrag. Lampa skulle införskaffas och saker skulle ges bort.

Åkte för fjärde gången till återvinningen med mina ge-bort-prylar men återigen fullt. På alla ställen. Så min bil ser ut som en soptipp sedan några veckor. Eller en Myrorna i biltappning.

Pepparkakshuset åkte i soporna och julpyntet i källaren. Såå sorgligt att ta bort granen men det kommer ju en ny Jul tack och lov.

På promenaden mötte vi en dam med mellanpudel som berättade hela sitt liv för mig. Ibland undrar jag vad jag utstrålar? Terapeut (inte konstigt), healer (inte heller konstigt) psykolog?

Alla älskar att berätta sitt livs historia så fort de ser mig. Jag lyssnar och lägger huvudet på sned. Om det inte är en energitjuv som parasiterar på mig men det känner jag av direkt och går iväg. Men ofta är det bara trevliga, pratsamma medmänniskor. Och det uppskattar jag.

Mimmi fick en rejäl promenad och slocknade tydligen för gott för flera timmar sedan. Jag har ringt runt och pratar med vänner och uppdaterat mig. Och sönerna förstås.

Känner lycka i huset och med livet. TACK för det jag fått. 🙏



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *