Jag och min snickare

Det är väl i princip den enda vuxna personen jag träffar nuförtiden. Min snickare. Han vabbar ju en del men när han dyker upp blir han bortskämd!

Dels för att han ska känna sig välkommen och komma tillbaka, dels för jag är desperat efter någon att prata med. I början fick han inte ens kaffe, stackarn. Jag hade fullt sjå med att få en egen kopp i röran.

Men efter ett par dar frågade jag om han ville ha kaffe, vilket han absolut ville. Det där med koffeinfritt nämnde jag inte. Han jobbar som en duracellkanin på koffeinfritt, då han förmodligen tror det kryllar av koffein.

Nu är min fina snickare uppgraderad till kaffe med två mackor. Jag är överlycklig de dagar han dyker upp och fler och fler kartonger försvinner i vardagsrummet. Det börjar likna ett kök!

Har jag viruset eller inte? Sedan en vecka är jag enormt trött några timmar om dagen med lite värk i kroppen. Sedan pigg igen. Vem vet? Vi i Västmanland är i alla fall ganska skonade. Saknar mina vänner och middagar som inställts. Men det känns ändå fint att vi gör detta tillsammans. 👭👬👫

Jag väntar ivrigt på att björkarna ska få små musöron till löv. Då får jag beskära mina rosor. Snart, snart.



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *