Vilka är ni?

Jag är så nyfiken på vilka ni är, ni som tittar in här och läser. Ni är fler nu och ibland får jag mail om problem ni vill ha hjälp med. Och självklart vill jag hjälpa!

Så fort detta virus lagt sig ska jag komma igång med behandlingar. Jag är regressionsterapeut och hjälper till med trauman man varit med om. Det jag lärt mig är att de flesta terapier återkommer till regressionsterapi. Det kallas nånting annat. Man lindar runt med bomull och allehanda benämningar på det som helt enkelt är … regression.

Man kämpar för att hitta på andra ord för hypnos, regression, att leta djupare i sinnet.

Men när jag tittar närmare på de terapierna handlar det i botten om … regression. När de terapeuterna vill gå till botten med klientens problem hamnar de alltid i … regression. Och har de då kunskapen att hjälpa klienten dit?

Nej, är mitt svar. För det krävs utbildning, erfarenhet och en finkänslighet. Att kunna känna in och veta vad klienten behöver just där och då. Något jag kan. Jag ser fram emot att ta emot kunder snart igen.

Min trädgård inbjuder till samtal. Idag lärde vi känna Tintin, som gick förbi. Vänskap uppstod mellan vovvar och mattar.

Tintin var så lik min förra hund Ludde till utseende och sätt. Jag blev kär. Och fylld av saknad. Man kan inte ersätta en hund med en annan. Mimmi är min älskling men Ludde finns för alltid i mitt hjärta.

Folk cyklar förbi och ropar hej. Par promenerar förbi och vinkar. Jag älskar min lilla trädgård där jag vistas mest jämt och pysslar. Den övervissna påskliljan byttes ut mot en härligt violett lavendel som drar åt sig humlor.

Kram från min trädgårdshörna.



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *