Värmebölja

Är det bara jag som är trött? Jag har väl i princip varit trött sedan 14 års ålder men nu är det akut. Värmen förstås. Som om någon slagit mig i huvudet. Jag kämpar på, promenerar, tvättar, dammsuger, lagar mat … men trött är jag.

Jag har en medfödd trötthet. Som om jag ser Livet som en transportsträcka. Som i Verbier, där jag bodde i flera år. Mellan varje brant backe var det en transportsträcka där man seglade ned med avslappnade benmuskler. Men snart dök en ny puckelpist upp bakom hörnet.

Har längtat efter sommaren så länge och njuter fullt ut. Veckan har spenderats i skärgården, på badet i Västerås och med vänner. Det finns stunder då livet stannar och jag tänker NU är allt perfekt. Inga problem. Värme, vänner, glädje. Det gäller att samla dessa stunder och spara i hjärtat. Plocka fram när det är gråare.

Lyssnade på ett sommarprat. Hon har aldrig haft ångest. Aldrig. Jag skulle vilja byta mitt liv mot hennes, tänker jag när jag lyssnar. Hur enkelt kan inte hennes liv vara ?!

Men nej. Jag vill inte vara utan mina erfarenheter och allt jag gått igenom. Min andlighet, mina djupdykningar i svårigheter och lärdomar. De har tagit mig långt. Och gjort mig till en välmående, förstående typ. Kan sätta mig in i de flestas situationer.

Var på healing i Anundshög. En ljuvlig upplevelse i ett av Sveriges främsta fornlämningsområden. Samlade kraft och ljus.

Vovvarna är halvt avsvimmade i hettan. De piggar på sig framåt kvällen, då går vi långpromis.

Sommarkram. ☀️🐜🦗🕸🌿🍀🌺



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *