Kycklingsoppa

När jag är nere söker jag mig till människor som är positiva och glada. Kanske inte alltid glada, ingen är glad jämt.

Men positiva. De som ser ljuset i mörkret och de som till och med ser det komiska i mörkret. De är min kycklingsoppa för själen. Och jag vill vara kycklingsoppa, mitt eget recept, för dem som behöver det.

Är det riktigt mörkt är det svårt att se det komiska och ljuset. Jag har varit där. Det var kolsvart. Men jag kunde ge lite ljus till någon som var ännu djupare i det kolsvarta. Jag satt på låst avdelning på Västerås psyk. Jag fick permission och åkte hem och letade upp ett par biblar i vår enorma bokhylla som täckte en vägg.

Biblar hade vi. Och en genuin tro. Mina föräldrar var baptister och i den kyrkan är jag uppväxt. GK, Goda Kamrater, var gruppen jag gick i varje vecka. Där lärde vi oss om Matteus, Marcus, Lucas och Johannes. Och en hel massa mer.

Anyways, biblarna tog jag med tillbaks till den låsta avdelningen, de låste

om mig igen, och jag delade ut dem till ’bättre behövande’. Jag delade med mig av min tro, trots att jag knappt trodde själv. Kände mig sviken. Jag var nere på botten och såg ingen lösning, men innerst inne visste jag att det fanns de som hade det värre. För de hade ingen tro. Och har man ingen tro måste det vara väldigt mörkt, tänkte jag.

Jag kom ur mitt mörka, jag hittade ljuset igen. För det finns alltid där bortom mörkret. Men att tro på det, det är det som är det viktiga. Tror du?

Idag kom ett välbehövligt regn. Sonen har som vanligt varit här, denna gång hoppade han från en luftballong, och vi har middagar och filmer ihop. Jag älskar hur han tassar upp tidigt, tar ut hundarna och ger dem mat. Jag är soo blessed.

När jag knappt kan andas av värmen ställer jag mig i trappen. Marcus har öppnat fönstret och där blåser en svalkande vind in. Ljuvligt.

Önskar dig en skön sommarvecka.

Javisst, filter, har fyllt 60 för sjutton gubbar 😅



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *