Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Ångerveckan

Ångrar du något i livet? Stort som smått?

Jag brukar säga att man inte ska ångra nåt. Gjort är gjort, och går inte att få ogjort/osagt. Livet är för kort för att ångra saker osv.

Och till viss del stämmer det, tycker jag. Dock måste jag medge att det visst finns saker jag ångrar att jag gjort. Konstigt vore det väl annars. Det jag ångrar är saker jag sagt eller gjort som sårat andra människor. Jag har haft ett munläder som gått lite för snabbt och oövertänkt i många uppväxtår. I ett försök att vara rolig, ibland på andras bekostnad, har ’skämtet’ fallit platt och en person har tystnat och blivit sårad. Det ångrar jag.

Jag har gjort slut med män på mindre lyckade sätt. För att inte säga fega och grymma. Tar fram skämskudden när jag tänker på det. 🙈🙊 Det är förhoppningsvis preskriberat, och jag har lärt mig. Aldrig mer.

Några personer har fått en oförtjänt utskällning här och där (ibland förtjänt! 🙊), mestadels då jag inte fått mat i tid eller lidit av stark stress. Känns såklart inte heller bra att tänka på. Så ALLT det ångrar jag.

Till alla som råkat ut för mig

Däremot ångrar jag inte att jag vågat saker trots att det varit läskigt, jag ångrar inte tokiga saker jag gjort där jag även gjort bort mig en hel del, jag ångrar inte utbildningar jag gått som känts lite fel, alltid har något där gett mig någonting.

Livet går så fort, så passa på och lev och säg ja oftare än nej.

Fick en dos kärlek idag av son och valp. mår jag som bäst!

Chokladtårta och magiska koder

Helgen har såklart gått i hundens tecken! 🐾 Vi har varit på valpkurs utomhus, då hon sov sig igenom hela timmen i mitt knä och jag höll på att frysa ihjäl. Det blev muntligt lärande denna gång, jag får träna henne själv. Får passa på när hon är vaken dock.

Naya var lärarhunden

Tro det eller ej, men glädjen är tillbaka. Den infann sig ju när jag reste, men jag blev låg igen hemma och magen fortsatte mola. I en vecka nu har jag gjort healingkoder tre gånger om dan. Du som tycker det blir för ovetenskapligt kan sluta läsa nu. Eller fortsätt, om du vill lära dig nåt spännande…

Köpte boken Healingkoden för flera år sedan och gjorde övningarna i boken flitigt i några veckor och blev bra från det som besvärade mig mycket då. Sedan har jag glömt det lite. Men förra veckan plockade jag fram boken igen och satte igång. Enkelt, snabbt, billigt.

Magen är bra, sover som en stock och humöret är fint. Försiktigt fint. Känner mig lugn och trygg, inte galet glad. Trivs helt plötsligt med vardagen. Det var så länge sen…

Boken handlar om att roten till alla besvär, fysiska, mentala, själsliga är stress på cellnivå. Och det tror ju jag också. Koderna man gör hemma i soffan tar bara några minuter, allt handlar (återigen) om energi. Allt är energi! Som jag tjatar om det. 😉

Om du vill prova själv köp boken i pocket, kostar inte mycket. Och sätt igång! Valp har tuggat sönder mitt exemplar, så imorgon köper jag mig en ny plus en till min vän som är nyfiken!

Sonen anmälde sin ankomst inför morgondagen så gjorde hans favoritkaka med choklad och kex från alplandet. Mums. 😋 Tur man får besök ibland. 💃

🇨🇭
Trevlig söndag! 🍁

Så mycket vänlighet

Idag ville jag att det skulle hända nåt, började klättra på väggarna av att vara hemma med valp. Så vi tränade på att åka tunnelbana 🚃 och fika i stan.

På tåget in träffade jag en bekant jag inte träffat på några år. Så trevligt! Vi fick en lång pratstund och kommer snart att ses igen. 👭

Väl i stan blev jag stoppad av var och varannan som ville gulla med Lisen och visa kort på sina hundar. Och på caféet och i alla affärer var hon mer än välkommen. Ett sånt bemötande!

Jag gjorde rätt i att skaffa hund igen, om jag nu hade lite tvivel innan (ja, det hade jag…). Hon skapar kontakter och får folk att öppna sig mot mig. Precis det som läker mig nu. Jag brottas fortfarande med lite nedstämdhet, men är på rätt väg.

Ser fram emot läggdags då jag får en snusande nos i örat.

Imorgon blir det långpromenad och valpkurs! 🐾 Ha en fin fredagskväll. 🧚‍♀️

Lyssnandets konst

Lyssnar du när någon pratar med dig? Alltså, jag menar lyssnar?

Min erfarenhet är att de flesta inte lyssnar. De hör, men lyssnar inte. Jag märker direkt om någon tänker på något annat när jag berättar något, för då får jag en fånig följdfråga om något jag precis berättat. Och då känner jag mig lika fånig som frågan. Var det inte mer intressant än så, det jag sa?

Det värsta är att det är väldigt vanligt. De flesta orkar inte lyssna. De tänker på ditt och datt, vad de själva vill säga snart eller vad de ska handla till middag, vad vet jag. Kanske har de en hemlig älskare som de tänker på, och då förstår jag verkligen att det är mer spännande än det jag babblar om, men då får man låtsas intresserad. Fake it ’til you make it, som jag alltid säger.

Hörde någon gång att drottning Silvia har lärt sig lyssnandets konst. Hennes arbete består ju av att besöka många och få mycket berättat för sig. Och för att inte somna av uttråkning lärde hon sig att verkligen lyssna, höra vad den andre hade att berätta. Så mycket lättare det blev att hålla sig vaken, och hon insåg att det var spännande att lyssna!

Passa på att se personen mitt emot dig i ögonen, när du ändå håller på och tränar. Att prata med någon som sneglar på mobilen eller tittar på någon mer spännande bakom dig, är inget vidare. Har man en dålig självkänsla är det förödande. Klart ingen vill lyssna på mig. Jag är inte intressant.

Är jag så himla bra då?! Helt ok tror jag. Är rätt bra på det. Men ärligt talat, ibland gäspar jag ihjäl mig av uttråkning. Då får man skylla på en sömnlös natt, eller nåt. 😉

Låt oss alla bli fantastiska lyssnare! 👂

Offermentalitet

Bland mina kunder som sökt min hjälp finns det två sorters personligheter. De som är villiga att göra allt för att må bra igen, och även kan se att de eventuellt är delaktiga i sin situation. Visserligen kan de ha haft en uppväxt som inte varit lätt, med personer som inte behandlat dem bra. Det kan man självklart inte ändra på tyvärr, men man kan ändra sin syn på hur man ser på det förflutna.

Så finns det den gruppen som känner sig som offer. Vilket man är som liten! Men som vuxen är det viktigt att ta ansvar över sitt eget liv och se att man inte behöver vara kvar i sitt sätt att tänka eller bli behandlad på.

Faller du alltid för fel kille/tjej? Behandlar de dig nedlåtande? Dricker de för mycket, är de otrogna, är de inte intresserade av att lära känna hela dig? Då kan du inte skylla på att de är ’skitstövlar’, utan då finns det något i dig som matchar dem och drar dem till dig. Som en spegelbild av dig. Alternativt att de har något du behöver lära dig något av.

Trivs du aldrig på jobbet? Får du fel chefer, kollegor, anställda? Då är den gemensamma nämnaren du. Varför kommer ni inte överens, varför är de tuffa mot dig? Finns det något i ditt beteende som gör att du drar till dig dessa, eller gillar du bara att klaga?

Det är DITT fel

Klagar du jämt på restaurangmaten eller servicen? Är dina grannar jobbiga, tråkiga, hemska?

Som terapeut kan jag guida dem rätt. Men har jag offer-personer i min umgängeskrets väljer jag att inte umgås för ofta, eller inte alls. De är energitjuvar, och ser ofta livet i moll.

Om du tycker att livet är emot dig på flera plan, tänk efter vad du kan göra för att ändra din inställning. Med ett positivt synsätt, trots allt svårt du gått igenom, kommer allt att vända. Jag lovar! 😉

Utflykt till centrum

Har varit hemma så länge nu med voffs att jag börjar klättra på väggarna. Behöver se folk, känna frisk luft och puls! 😀

Så idag tränade vi, jag och lilltjejen, på att åka bil och att gå i affärer. Bilen var inte jätterolig ena vägen men hem gick det bra. 🚗 Och affärerna var godkända för då låg man inlindad i filt i mattes famn. Så skönt att klara av detta.

Jag trivs ju med, och söker ofta ensamheten men blir det för många dagar på raken blir jag nästan låg. Har ju haft besök som räddat mig (idag två till), men jag behöver även komma iväg hemifrån och se nåt annat. Annars blir lägenheten ett fängelse.

Har du balans mellan fritid och arbete? Har du tid till dig själv?

Om jag har för mycket vissa perioder skriver jag in ’ledig’ i kalendern för att inte boka varje dag. Då brakar jag ihop. Batterierna måste sättas på laddning ofta mellan varven. Men som sagt, jag får inte bli ledig för ofta heller. Balans är ordet.

Alla verkar läsa boken Charmen med tarmen nu. Misstänker att många har magproblem, det är väl vår välfärdssjukdom. Så jag är inte ensam. Får väl låna den av nån. Om det finns nåt jag inte redan vet om tarmen…😏

Skönt med måndag. Tycker om rutiner och att alla är på plats på jobbet. Hoppas du får en fin vecka! 🌸

Utmattad matte

Om man tycker man har för lite besök hemma, eller tvivlar på att man har några vänner ska man köpa en hundvalp.

Hundvalp är lika med besök. I mängder. Det har varit jätteroliga dagar sedan valp flyttade in! Jag är ganska dålig på att bjuda hem vänner och bekanta, lite lat kanske, så därför passar det mig bra att folk bjuder hem sig själva. Och tar med eget tilltugg! 👍😀

Så hemmet har fyllts av både blommor och roliga små hundleksaker. Huvudpersonen själv har mest sovit sig igenom ståhejet under en filt, så då fick gästerna underhålla mig istället. Men det gick bra det med.

Det är inte därför jag är utmattad. Utan det har varit några nätter då hon piper en gång i timmen, och vill ha tröst och kärlek. Har tänt en nattlampa så hon inte blir skrämd av mörkret.

Men åhh så duktig redan med att bara kissa utomhus! Hur kan man lära sig det så snabbt när man är liten som ena tesked? Imponerande.

Har mått så bra nu några dagar då jag varit omgiven av fina vänner och familj. Det är ju det jag behöver, har jag konstaterat. Massor med kärleksfulla människor runt mig, oftare. Det är det min kropp sagt till mig länge nu, och som min nya familjemedlem hjälper till med att fixa.

Jag är tydligen ingen ensamvarg längre. Kan man ändra personlighet mitt i livet? Ja inte helt kanske, men lite? Vad tror du?

Nu tar jag min sista kopp trolldryck och somnar med Lisen på bröstet. Bästa känslan. 🧚‍♀️

Husmorstips panikångest

Husmorstips? Skämtar hon om nåt så allvarligt? Ja, hon gör ju det. Jag försöker se humorn i livet, när det går.

När jag gick i terapi för ca 20 år sedan när min panik var som värst sa min terapeut: Det är så roligt med dig Kerstin, för du kan alltid skratta, hur jobbigt du än har det.

Och jag har nog ofta sett humorn i det nattsvarta. Inte alltid, det har funnits stunder då jag inte velat vakna igen, men när det allra värsta blåst förbi har jag kunnat se lite humor i allt. Min räddning kanske.

Det var svårt ibland. Speciellt när vänner och familj inte förstod vad jag gick igenom, och fnyste lite. Ingen tröst, inget stöd. Det var bland det värsta. Om du har panikångest hoppas jag du har någon som lyssnar, för bara det kan vara lugnande.

Man vill bara gömma sig…

Jag har fått flera mail med frågor, så jag tänker ta upp hjälpmedel. Både av professionella terapeuter, och vad du kan göra själv!

Jag ville gå till botten med varför jag hade panikattacker i tid och otid. Sedan jag var barn. Efter mycket letande, det är inte lätt att veta vem som kan hjälpa dig, hittade jag en regressionsterapeut. Regression betyder att man i djupavslappning går tillbaka till barndom (i alla fall tillbaka i tiden) och hittar roten till ditt mående. För mig var det en aha-upplevelse, och hjälpte mig ur det. Och kom ihåg att det inte behöver vara en stor omvälvande händelse, utan oftast hur vi blir behandlade, vilka vi omger oss med, mönster vi får med oss.

Vill man inte gräva så djupt finns KBTterapi, där det mer handlar om här och nu. Ut och träna där du är mest rädd! Funkar också bra enligt många.

Och vill man inte gå i terapi kan man absolut träna själv. Du behöver skapa balans i ditt liv. Yoga t ex kan hjälpa till med det. Motion. Meditation, lyssna på ditt inre. Vad är det kroppen vill säga mig?

Andning är a och o. Träna djupandning, djupt ned i magen. Några minuter några ggr om dagen. Om du dessutom börjar andas så när du känner att en attack är på gång, kommer den att försvinna. Man kan inte få panikattack när man djupandas!

Träna träna. Trägen vinner! Panikångest är kroppens sätt att säga att något måste fram i ljuset, släpp ut trollet i solen så smälter det bort. Vi är många som lever/levt med detta men det finns hjälp! 👌

Fortsätt maila eller skriva i kommentarerna om ni har fler frågor. Och lycka till! 💕

Ut och motionera och andas!

Valpyra

Så flyttade hon då in till slut. Kunde inte motstå. Hade du kunnat? 😉

Med tanke på att jag nästan alltid haft djur kom jag efter mycket funderande fram till att jag är en person som ska ha djur. Jag mår bäst då. Har nån att pyssla om, och kommer ut på promenader och träffar folk. Kanske hundtricket kan funka denna gång? 😎

Jag tror att vi kommer bli bra för varandra. Jag kan få massa läkande kärlek ❤️ och hon får massor av kärlek tillbaks. Win-win.

Hur går det med akupunkturen? Hade tänkt ringa återbud igår och sa att jag var snuvig…men det hjälpte inte, min stränga dam sa att det gick alldeles utmärkt med nålar ändå…Så jag pallrade mig dit. Måste säga att sömnen har blivit mycket bättre av akupunkturen, och mina östrogenpiller har jag minskat ned på. Jag vill ju helst inte ta piller. 💊 Och trolldrycken lurade hon på mig igen…men nu går jag inte dit mer, det blir för dyrt för min budget. Men är tacksam för det nålarna hjälpt mig med!

Imorgon ska blåsten svepa in över Sverige. Jag tänker ta tillfället i akt att låta det gamla blåsa ut, och det nya in! Ibland måste man rensa. Både huset och sitt inre! Feng shui. Nytt kan bara komma in om det gamla städas ut. Älskar att rensa.

Nu somnar vi. Godnatt och ha en skön kväll. 🧚‍♀️

Jag och min guide

Jag är alldeles uppfylld av den andliga världen i mitt liv. Att förneka den är som att förneka mig själv. Sedan jag var riktigt liten har jag förnummit en guide bredvid mig. En slags skuggfigur som jag sett otaliga gånger och som jag bara vetat var där hela tiden, bredvid mig. Inget konstigt med det.

Ofta har det känts som en till person i rummet, eller ett syskon. På senare år har jag förstått att det är min guide, någon som alltid är med mig för att stötta och vägleda.

Visst kan det låta flummigt, men det är en stor del av mitt liv. Och jag känner tydligt att jag ska vara öppen med det. Det talar guiden om för mig. Att dölja det blir bara fel.

Känner du att du har en vägledare? En inre röst som talar till dig, och du bara vet att det är rätt för dig? Vad än alla andra säger? Då är det rätt. Så länge du lyssnar på den rösten kan det inte bli fel. Jag vet att jag gör rätt, för mig, och följaktligen rätt för de inblandade, om jag följer den rösten. Så enkelt. 👌 Krångla inte till det.

Jag har i så många år förnekat att det här är jag. Man ska vara cool, rätt, inne, tuff, allt vad man blir itutad i skolan och i livet. Jag ville vara den coola tjejen. Jag lyckades ibland. Men kände hela tiden att det inte är helt och hållet jag.

Jag är känslig, inkännande, medkännande. Vill ha lugn och ro, lugna människor och massor med djur omkring mig. Inga konflikter. Då blir det lätt en konflikt med den andra halvan av mig som vill vara coola tjejen.

Vad skönt att ha kommit på det, och våga erkänna. Kan andas lite lättare nu.

Ha en fin tisdagskväll. 🌸