Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Det liv jag valde

Jag ska berätta vad jag tror på. Jag tror Allt är mycket större än det vi ser, långt härnere på Jorden. Att mitt liv planerades av mig och mina guider innan jag gick ned i en kropp på Jorden.

Vi föds i grupp. De vi har som familj och vänner här är sannolikt många som du träffat tidigare. Och vi väljer att träffas igen för att utvecklas, lära oss mer om oss själva och bli upplysta.

Har du någon gång sett in i ett par ögon och genast känt att den här personen känner jag? Fast ni båda vet att ni aldrig träffats. Det kanske ni har. Har du känt antipati gentemot någon du träffar för första gången och inte känner alls? Kanske ni känner varann ändå…

Har du funderat på varför vissa personer kommer in med full fart i ditt liv, och helt plötsligt försvinner, efter månader eller år? Och du känner dig färdig med den personen, hur fantastiskt ni än har haft det ihop, partner som vän eller kollega. Då kanske ni är färdiga med varann. Ni behövde träffas för att reda ut och avsluta er relation.

Varför tror jag det här? Dels för att jag har gått igenom många sessioner av regression, som betyder att gå tillbaka till barndom eller livet/liven innan detta. Dels för att otaliga klienter på min bänk berättat om just detta. Hur de känner igen sin mamma som sin dotter i ett tidigare liv. Eller sin fru som sin son i ett tidigare liv.

Men framför allt för att jag utan regression ibland går tillbaka i mitt sinnestillstånd dit där jag var innan jag föddes som lilla Kerstin i Västerås. Jag var ofta där i min barndom, det var min andra värld, och jag är där ibland idag. Där träffar jag andra jag känner och där är jag i total lycka. I ett lugn man inte kan föreställa sig. Jag älskar livet men längtar tills jag får komma dit igen för att stanna.

Ibland undrar jag om jag var riktigt klok när jag satt i möte däruppe. ’Vi slänger in några år av ångest och panikångest där, och sen där igen, glöm inte depressionerna, tvångstankarna och mobbningen! Och så lite av allt igen!’ Osv. ’Jo men det fixar jag’, sa jag. Det säger jag ju fortfarande, så jag känner igen mig. ’Hur svårt kan det va?!?’

Well, lite knepigare än jag tänkt. Men jag står upp fortfarande, och har klarat uppgiften rätt bra hittills. Får klappa mig själv på axeln.

Idag har jag besökt staden där lilla Kerstin kom till världen och umgåtts med delar av familjen. Trygghet. De personerna valde jag verkligen rätt! 💕

Godnatt och ta hand om de du tycker om.

Att möta sina rädslor

Jag är glad för att fler och fler av er hittat hit. Hoppas ni ska trivas med min lilla ’dagbok’ och tveka inte att höra av er. Har fått mail men skriv gärna i kommentarsfältet också, så kanske vi kan få igång samtal om sånt vi bär på. Och även om jag mår bra idag, har jag varit i det mörkaste mörka, så jag vet hur det är. Och jag vet också att det finns hjälp. Så skriv! ❤️

Vad är du rädd för? Vad skrämmer dig? Jag har en massa rädslor. För att nämna några; spindlar, höjder, att bli instängd (klaustrofobi). Att ringa till personer jag aldrig träffat, t ex knepiga samtal till Skatteverket. Jag känner mig som fem år varje gång och rösten blir svag. Sa jag att jag är 58? Är det klokt? 😳

Valde en bild utan att herrn i huset var hemma, för att inte skrämma någon(eller mig själv)

När jag var i Indien för några år sedan fick jag utmana flera av mina rädslor under loppet av ett par veckor. Först flygresan dit. Jag är inte flygrädd i vanliga fall men flyger mest i Europa med tidsvänliga rutter. Inför den här resan hade jag hemska mardrömmar varje natt i flera veckor, då det är något med att flyga långt, ensam, som skrämmer mig. Min son väntade på mig i Indien men vad hjälpte det på planet? 😞 Så det var rädsla No 1. Men det gick bra, jag överlevde utan panikattack.

Rädsla No 2 var broarna i Rishikesh där vi bodde. Skrangelbroar som gungade i takt med vind och kossor som ständigt travade fram och tillbaka över broarna. Och över en djup avgrund….

Rishikesh

Det var hemskt i början och jag grät. Men jag lärde mig. När jag såg kornas lugna lunk över vattnet tänkte jag att kan de så kan jag. Efter några dagar kunde jag nästan njuta av att gå över. Till sonens glädje.

Apor är jag inte rädd för i vanliga fall men dessa var inte att leka med. De var aggressiva, skrek och stirrade med otäck blick och stal mat ur våra händer. Vi blev jagade av en flock upp på ett tak och mitt hjärta höll på att stanna.

Vi provade på rafting och det var också en utmaning. Ganges var vild och galen den dan och det gällde att hålla sig fast. Jag gjorde det för sonen, ville vara coola mamman. Han räddade för övrigt livet på en kille som föll överbord och blev fångad i sista sekund av sonen. En omtumlande upplevelse, som om inte åkturen i sig hade räckt.

Rafting på Ganges

Så det var en hel del att tampas med dessa veckor, vilket en gammal krokig man som spådde mig i händerna konstaterade: Du håller på att bearbeta rädslor. Mitt i prick. 👌

Jag blir slut bara av att skriva om detta. 😅

Idag var det inga större rädslor som uppenbarade sig. Jag tittade på folk på stan (vad jag älskar att sitta på café och smygtitta på andra), och unnade mig en frestelse. Glutenfri.

Och nu blir det spännande läsning om högkänsliga. En sån som jag! 😀

Kram. 👋

Frestelser

Ibland blir det bara för mycket av alla frestelser runt mig; det är godis, choklad och bullar överallt! Hur står folk emot? Eller är det det vi inte gör i vårt välfärdssamhälle?

I vanliga fall faller jag för frestelsen någon gång ibland. Men nu ska jag ju inte det. 😞 Och vissa dagar är mer ’sötsaksbegärande’ än andra. Kanske har med hormoner att göra.

Det är konstigt, när jag bestämt mig för att skippa sockret kommer sockret som ett brev på posten hem till mig. Det knackas på dörren och vänliga människor lämnar mängder av choklad och godis för att jag vattnat deras blommor eller tagit ut deras hundar. 🐾 Jag måste sluta vara duktiga Annika, det här går ju inte! 🙈

Hur mår magen sedan healingen igår då? Tro det eller ej men det har varit lugnare. Inatt bråkade den värre än nånsin, men idag känns det lugnt och fint. Hurra…? Vågar inte riktigt än. Har också bestämt mig för att se framåt och inte bry mig så mycket om magen tankemässigt. Den hojtar om det förflutna, men det har ju varit och kommer aldrig tillbaks. Framtiden ligger som ett oskrivet blad som jag kan fylla med många fantastiska saker. Jag väljer. Jag skapar mitt liv. Det jag fokuserar mina tankar på idag är en verklighet imorgon. Idag är ett resultat av vad jag fokuserade på igår. Så lika bra att fokusera på det jag vill ha i mitt liv, eller hur! 🧚‍♀️

Universum skickade mig lite rosor idag, tyckte väl jag behövde det. Jag fick hämta ut ett stort fång på en blomsteraffär för att jag hade ’flyttat’. Nå, nu har jag ju inte det, mer än i tanken ibland, men det sa jag inte till kassörskan. Någonting måste man väl få hålla för sig själv.

Och så har jag röstat och gjort mitt val. Känns bra att vara en del i en demokrati där vi alla får vara med och lägga vår röst. Det får mig att känna som att vi alla är en familj. Mysig känsla.

Ha en härlig kväll. 🌹

Schamansk healing

Vilka härliga sensommardagar! För mig är det healing, läkande, bara av att träffa vänner, umgås, vara kreativ. Vi har rensat nyplockad svamp, målat tavlor och haft djupa samtal om livet, under en fantastisk god middag. Vuxna, barn, ungdomar, hundar i en salig röra. Då känner jag mig hemma och i bliss.

Och det var ett överflöd av plommonen, som får bli en härlig plommonpaj!

Får inte jag plocka också?

I såna här sammanhang känner jag inte av någon övergivenhet. Bara värme och omtänksamhet. Och kärlek.

Efter ett dygn i min bliss var det dags att gå vidare i mitt inre sökande. Jag besökte en dam som utövade schamansk healing med en trumma. Trummornas kraft och vibrationer sätter igång energierna i kroppen och löser upp blockeringar. En skön, rogivande behandling som mot slutet satte ordentlig fart på mitt gula chakra, där magen sitter. Magen knorrade och bubblade och jag fick nästan kramp. Så något hände där. Och de kommande veckorna kommer mer att hända, sa terapeuten. Spännande.

Jag fick också ett budskap från en dam på Andra Sidan: släpp taget om det gamla, och gör en nystart. Jag vet, det är precis det jag dealar med nu. Kändes fint att ha ett ’osynligt’ stöd. 🧡

Ikväll kommer jag att somna med hjärtat fullt med kärlek och faktiskt lite…glädje. Har skrattat de här dagarna som aldrig förr. Skratt är läkande.

Vad gör dig glad? 💕

När det hettar till

Den här sommaren har verkligen varit den hetaste jag upplevt, och förmodligen många med mig. 🔥

Jag älskar sommar och sol, men inte hetta. På ett andligt plan tror jag att saker och ting ska rensas ut med denna värme, i Moder Jord, i oss människor. Det är väl den processen jag är inne i och som pågått hela sommaren.

När det är för varmt får jag ångest. När jag inte ens får sova på nätterna, blir ångesten tredubbel. 😱 Och när jag tänker tillbaka på för varma semestrar under årens lopp har det alltid varit stark ångest, utan att kunna njuta. Grekland 1980 i augusti…jag var ung och kär men vi bodde på hotell utan luftkonditionering fattiga som vi var, och efter två veckor i superhettan var jag nära nervsammanbrott. Tyvärr vågade jag inte tala om det med min pojkvän. 💑

Den här sommaren har varit ganska plågsam, har haft en panikkänsla över att det kanske aldrig tar slut. Är så tacksam över de nya lägre temperaturerna! 🌡

Hur mår du i värmen? Är du överkänslig som jag mot den?

PS. Äälskar värme för övrigt, och avskyr att frysa. Men lagom är bäst! 👌

Ha en fin start på veckan! 👋

Berikad av ångest?

Varför har jag döpt min blogg så? Berikad av ångest och högkänslighet? Jo, för jag väljer att se det så.

Vi som är högkänsliga är intuitiva, vilket innebär att magkänslan är stark och en inbyggd kompass. Känns det bra i magen, tja, då är det oftast rätt. Är det något som mol i magtrakten kan du lita på att nånting inte stämmer. Det slår aldrig fel, tar jag t ex ett jobb där det inte känns helt rätt blir jag inte långvarig, och slutar självmant. Jag kunde lika gärna ha tackat nej för att spara tid för alla. 🙈

Går jag in i en relation och det inte känns hundra, visar det sig ganska snart att det inte är hundra heller och jag måste gå vidare. Några liter tårar fattigare men några erfarenheter rikare. Att stanna i en halvbra relation är inte en option för mig.

Hur är din intuition? Följer du den?

Vi överkänsliga har lättare att se möjligheter än andra! Det är väl fantastiskt. Bara en sån sak. Och vi kommer lättare på nya idéer.

Berikad av ångest då? Ärligt talat har ångestkvoten varit överfylld i mitt liv, och det har inte varit lätt. Men samtidigt har den fått mig att gå på djupet och lära känna mig själv, och dessutom uppskatta livet otroligt idag. Jag är igenom det värsta och har bearbetat massor. Jag har inte gett upp när det varit som mörkast, och därigenom blivit ännu starkare.

Var befinner du dig? Har du något du tampas med? Tror det är viktigt att vi börjar prata mer och mer om psykisk ohälsa. För att inse att vi inte är själva!

Idag har det insupits natur, frisk luft och en härlig sensommartemperatur. Välkommen september!

Häxkonster

Känner du av negativa energier? Det kan vara i ett hus där det har hänt något otrevligt, eller ruskigt. Eller bara ett stort gräl. Kommer du in efter ett gräl känner du med säkerhet av det, om du är högkänslig. Jag blir orolig och rastlös.

Det kan vara från andra människor. Personer som bär mycket inom sig, ilska t ex, och kanske kväver det, blir passivt aggressiva och allmänt otrevliga. Du vet, personer som säger bitska saker med ett leende. Värsta sorten. Rakt och ärligt, är min melodi. Inte för ärligt, varför ska man såra i onödan?

Ja, det finns många olika sorts negativa energier. Det som satt sig i min kropp är ju inte speciellt positivt, precis. Gamla minnen, trauman som biter sig fast. Aj aj.

Som den häxa jag är har jag renat både mig och mitt hem idag. Man tager ett knippe salvia, tänder eld på det och låter röken svepa runt kropp och rum.

Jag andas in röken också för att rena det inre. Det doftar gott, och det negativa är ett minne blott. Detta gör jag alltid då jag haft personer hemma med tråkig energi. Då går det lättare att andas efteråt.

Dricker även min trolldryck för att inte få onda ögat nästa gång av min akupunktör-dam. 😕

Vad känner du av? Och hur reagerar du? Blir du låg, nervös? Och hur kanaliserar du den energin?

För mig funkar det också att gå ned till vattnet och andas ut det negativa, och andas in ny, lätt energi. Jag har också kramat träd som ger mycket energi, men där går nog gränsen även för mig. Vill inte bli anklagad för att vara en galen knäppkärring, om jag skulle bli upptäckt. Även om det är lite sant. 😬

Ha en fin kväll. Jag ska in till min fina granne och bubbla lite. 💕

Kristaller och fredagsmys

Nja, jag är visst inte så duktig med kinesiska teet. Har lite ont fortfarande och har väl slarvat ibland, och dessutom druckit kallt nån gång. Min kinesiska dam ser direkt på min tunga och min puls att jag fuskat lite, och tittar surt på mig. Jobbigt, det här! 🤦‍♀️ Jag gör verkligen så gott jag kan!

Smet in på Espresso House på hemvägen och beställde varmt vatten så jag kunde dricka mitt maskroskaffe ☕️ och äta medhavd glutenfri muffin. Hade kunnat döda för en latte men men…

Tog också ett besök på Kristallrummet där jag gottade mig bland alla härliga stenar och kristaller med olika energier, och några fick följa med hem.

Den här heter påfågelkoppar och blev min mest för att den är vacker i mitt vardagsrum men är även en sten för lycka och välgång. Och det kan ju aldrig vara fel? 🧚‍♀️

Innan jag somnade igår plockade jag fram min ’Bibel’, Lev livet fullt ut av Eckhart Tolle. 📕 Där hittar jag alltid de svar jag behöver när livet är lite tungt. Så även igår. Istället för att identifiera sig med smärtan, ska man ha en medveten uppmärksamhet på smärtkroppen, i detta fall magen. Då sätter man igång en förändringsprocess. Alltså, jag iakttar smärtan men jag är inte den. Kändes så skönt, och tränar på det nu. Jag har nog blivit ett med min smärta och tror att det är jag.

Nu blir det fredagsmys i lugn och ro. Djupandning, kristaller i bh:n och te. Kristallengalan på tv, så passande. Låter det inte spännande?! 😜 Fast jag lovar, det här är bara en fas. På andra sidan tunneln blir det lite skojigare! 🍰🥂🚴‍♀️🎉

Vad gör du ikväll? 😻

EFT-knackning

Jag har ju gått i ide lite sista tiden, trots att det bara är sensommar. 🐻Orkar inte riktigt boka upp mig, och känner mig avstängd.

(Här på bryggan satt jag och fikade häromdan.)

Men när jag väl träffar olika människor känns det så varmt och skönt. 💕

Som när en kund kom på hudvårdsbehandling idag (nämnde jag att jag är hudterapeut också? Nåväl, det är jag sedan några år). Och man får ett härligt givande samtal tillsammans. 👭

Som när man går ut med grannhunden och en dam med annan hund stannar och småpratar i en kvart i skogen. 🐶🐶🌲🌲 Trevligt och avslappnat.

Och när det ringer på dörren och en kille i mellanstadieåldern 👱‍♂️står där och bockar artigt och presenterar sig. Säljer jultidningar (ute i god tid minsann) och jag nästan behöll honom så go var han. Han vet inte om hur varm i hjärtat jag blev av hans närvaro, men så var det. Fina ungdomar!

För flera år sedan kom jag i kontakt med något som heter EFT. Man knackar på akupunkturpunkter på kroppen med sina fingrar samtidigt som man tänker på, eller säger högt, sitt problem. Vilket hjälper till att ta bort stress och energiblockeringar i kroppen.

Jag minns att det fungerade bra för mig då, så jag beslutade mig för att börja idag igen. Det är så skönt att kunna göra något själv, och inte bara gå iväg till andra, som just nu akupunktören. Om du är intresserad finns det videor på youtube som visar hur man gör. Prova! Kostar inget och hjälper om man är ihärdig och inte ger upp!

Vad vill du knacka bort?

Nu har jag avslutat kvällen med en kopp kinesiskt te. 😒 Mums. Not. Sov så gott! 🌙

Jag lyssnar på tystnaden

I mitt tillstånd vill man inte ha ljud omkring sig. Det vill jag inte i normalt tillstånd heller, tycker det är jobbigt med hög musik, många som pratar samtidigt och reklam på tv. 🖥 Då stänger jag av ljudet.

Är man låg blir det ännu värre med ljud. Blir tokig på min unga långhåriga granne som är såå stolt över sin bullriga raggarbil och låter den gå på tomgång i tid och otid för att meka med den. (Jodå, tant har sagt till hehe. Flera gånger). 😈

Det som får mig mest i balans är långa promenader i skogen bredvid, där kor och får betar. Jag andas in den gröna färgen till hjärtchakrat och föreställer mig helt frisk. Jag pratar med djuren och njuter av trädens sus. Finns det något mer avslappnande och läkande?

Fick bakläxa av min kinesiska dam igår, med rätta. Några glas vin i helgen i trevligt sällskap ställde till det i magregionen, och hon undrade bistert: Varför dricker du alkohol? Och stirrade argt. En sån enkel fråga med ett enkelt svar. Ja, så dumt ju. Mår ju inte bra. Sluta genast Kerstin.

Det är inte alltid lätt att vara ’duktig’. Jag gör så gott jag kan. Och ber mina änglar om hjälp. 👼🙏

Vad kämpar du med? Hör av dig så lyfter vi varann. 🧚‍♀️ Ha en fin kväll.