Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Att sörja randigt

Godkväll!

När vi är inne i en process av att bearbeta något, sorg av en saknad, övergivenhet eller vad som helst och den ångest som kommer med det, går processen ofta i vågor. Har du tänkt på det?

Det kan liknas vid en förlossningsprocess. När vi kvinnor föder barn kommer värkarna i vågor, några sekunder då vi knappt står ut och sedan får vi några sekunders vila innan det börjar om.

Till slut kommer ju faktiskt barnet ut och smärtan försvinner helt. 👶 Jag är en sån som vill tro på lyckliga slut i livet, precis som i sagorna när jag var barn. Jag vill tro att processer vi går igenom når vägs ände då vi lärt oss något eller släppt taget om gamla sår.

Jag har gått igenom en hel massa processer, det tycks vara mitt karma (intressant ämne, så det återkommer jag till i ett senare inlägg). Men efter varje process har jag fått ett otroligt lugn och känt en stark livsglädje. Ungefär som när bebisen kommer ut och man kan sluta kämpa! Eller för er män; när det gått några minuter (timmar?) efter bollen hamnade mellan benen, och ni kan djupandas igen. 🏈

Man kan kalla det att sörja randigt, har jag lärt mig, det här att vila i en process ibland. Jag sörjer randigt just nu. Vissa dagar är lättsamma och relativt ångestfria, och vissa är bara gråt och tomhet. Jag tror det är viktigt att vara i känslan och inte försöka döva den. Känn känslan och acceptera den. Kämpar du emot visar den att den är starkare.

Idag är jag i känslan och kan inte annat än att acceptera det. Vem har sagt att det ska vara lätt… Men det är tur att jag tror på det lyckliga slutet. Gör det du också! 🧚‍♀️

Förlåtelse

Ibland fastnar vi i ilska och känner oss förorättade. Det finns ju så klart grader av hur starkt vi känner, beroende vad som hänt oss. Om någon gjort något mot oss som är hemskt, kan det vara svårt att släppa taget om det. ’Hur kan han eller hon? Jag kommer aldrig att förlåta.’

Jag har en hel del erfarenhet från min uppväxt av att känna mig illa behandlad. Min självkänsla har blivit tilltufsad och inte den starkaste. Med målmedvetenhet har jag tränat upp självkänslan till att idag vara bra. Kanske inte alla dagar eller alla stunder, men på det stora hela.

Jag har gått i terapi och fått verktyg men jobbet har jag gjort själv. Varenda dag har jag tränat på att tro på mig själv, i många olika situationer med olika människor. Ett heltidsjobb, men resultat har det gett! 💪 Hur är din självkänsla?

När man är besviken på en annan person är det som sagt svårt ibland att förlåta. Glömma behöver vi inte göra, men förlåtelse handlar om att släppa och gå vidare för vår egen skull. Idag har jag haft ett fint möte med en person där verkligen förlåtelse skedde, från bådas håll. Vi drack kaffe och pratade ut. ☕️ Ältade inte utan beslutade att bara stryka ett streck och gå vidare. Så skönt! Andas lite lättare nu och kommer sova gott inatt!

Det är sköönt att förlåta. ❤️

Jag satt efteråt i en timme och njöt av den vackra utsikten.

Må så gott! 🌸

I känslornas tecken

Mitt Jag är tydligen inställd på att reda ut det här med min övergivenhetskänsla, så prövningarna kommer som käftsmällar. Ganska snälla smällar kan man tycka, när man får dem i vackra Dalarna. Det landskap där jag spenderat mycket av min tid de senaste trettio åren, och som jag kommit att älska. Där jag gifte mig, mina barn har fått vara och där jag fick en helt ny släkt på köpet. Där vi köpte och inredde världens vackraste hus med utsikt över hela Siljan.

I helgen har jag träffat ”min” släkt och barnens pappa igen. Njutit av landskapet och dalmasarnas lugna hemtrevnad. Härligt och roligt! Men då saker och ting är under förändring där uppe sveper ett enormt vemod över mig. Jag vill att det ska vara exakt som det varit i alla år! Det är min trygghet. Kan inte alltid acceptera förändring, även om jag ofta söker den själv. Men då ska det vara på mina villkor.

Har sällan gråtit som denna helg, känt mig ensammast i världen, trots att jag inte har någon anledning egentligen. Och ingen har fått se mina tårar. För mitt i allt är jag lycklig att jag får vara en del av min dalasläkt och nästan ha mina rötter där.

Jag tror på att släppa ut sin sorg, sitt vemod. Det är renande och rensande med tårar, precis som regnet utanför just nu. Efter både tårar och regn kan jag andas lite lättare, och livet ler mot mig lite igen. Jag vet ju att imorgon är en ny dag och då är mina känslor nya. Vi kan välja känslor och tankar. Vi tänker 60.000 tankar per dag och de flesta av dem är samma, samma… vad händer om du bestämmer dig för att byta ut några av dem? Så fort en negativ tanke kommer; usch, jag avskyr mitt jobb, tänk ”Jag gillar verkligen mitt jobb!” Så blir det en sanning till slut. Antingen får du ett nytt jobb du gillar eller så får du nya uppgifter. Vi skapar vårt liv, det är Attraktionslagen som är lika befintlig och verklig som gravitationslagen.

Jag försöker att alltid leva efter att skapa mitt eget liv som jag vill ha det, och jag lyckas rätt bra! Men när vemodet, och övergivenhetskänslan, sveper in med en kraft så stor att du nästan sveps omkull tillåter jag mig att krypa in i en filt och låta känslorna komma. Med en kopp te.

Vad gör du när känslorna överväldigar dig?

Kram.

Social ensamvarg

Är du en sån som trivs bland människor, och ibland till och med tycker det är skoj att vara lite i centrum? Som kan babbla, skoja och spela lite apa? För att nästa dag vilja dra dig tillbaka och inte prata med någon, och knappt känna igen dig själv?

Jag har varit sån i hela mitt liv. Den här glada lilla tjejen som sjöng för föräldrarnas gäster på festerna hemma, spelade teater och hittade på massor med bus med kompisarna! Var en riktig liten pojkflicka som barn! Men som även hade dagar, stunder då jag cyklade i timmar i min hemstad eller gick ut i farmor och farfars skog så djupt det bara gick. Älskade att ingen visste vara jag var eller att de kanske inte kunde hitta mig.

Jag är likadan fortfarande. Det bästa som finns är att åka till en storstad, helst lämna mobilen på hotellrummet och bara fly, gömma mig, från allt och alla. Jag måste förstås ha en hum om var mitt trygga hotell ligger, så jag kan bona in mig där med tända doftljus om det blir för spännande. Men lite vilse går jag gärna.

Jag fick lära mig, återigen alldeles för sent i livet, att det här hör till oss högkänsligas personlighetsdrag. Vi behöver ladda batterierna ungefär lika ofta som vi laddar mobilen. Eftersom vi är så inkännande så ger vi till andra personer, det vi ser att de behöver. Vi bara gör det, det finns ingen baktanke om att vara ”snäll”. Och det tar otroligt på kraften, jag kan vara helt slut efter ett par timmar med olika personer, beroende på hur mycket de behöver av min energi. Känner du igen dig? Du är inte ensam!

Idag har oron infunnit sig. Det. Det är min otrygghet som gör sig påmind, som måste tas itu med. Jag plockar fram mina ”verktyg” och gör det jag lärt mig av terapeuten. Det känns bra för stunden. Som att ha en stor varm katt att krama. Jag vet ju att verkligheten inte ser ut som mitt inre försöker få mig att tro, så det tar ett tag att tala mig tillrätta. Tänka glada tankar, motionera.

Motionera, ja. Åkte en dryg mil idag för att vara med i en zumbagrupp med meditation och yoga men en massa saker på vägen hindrade mig från att delta. Trots att jag stod nästan vid dörren. Är det mitt inre motstånd som gör att jag missar träningen? Jag vill ju hellre mysa hemma med en bra film. Får nog fundera på det där med stor mysig KATT också….

Take care!

Queen of högkänslighet

Det är bara några år sedan som jag lärde mig att det finns ett ord som heter högkänslig. Och att jag är det. Om du läser här, är du kanske det också. 15-20 % av oss alla i hela världen, är högkänsliga. Till och med djur. Det är ingen diagnos, utan bara ett personlighetsdrag. Jag har gjort ett test en gång och hade check! på varenda fråga. Så jag är extreemt högkänslig. Nu är ju inte detta någon tävling, men hade det varit det hade jag kanske vunnit första pris, jag som aldrig vinner nåt. Dock är det ett pris jag gärna hade varit utan. Livet har varit komplicerat sedan jag var väldigt liten pga denna känslighet.

I det här fallet är inte känslig detsamma som svag. Är det nåt jag är, är det stark som en björn! Men man är inkännande, och känner av stämningar, känslor hos andra, säkert  tio gånger starkare än hos andra. Man läser av, och har analyserat en person innan den knappt öppnat munnen. Du som är som jag, du vet. Jag vet hur en person som jag ska besöka mår, innan jag ens hunnit dit. Personens energi når mig, och jag kan få lust att vända i bilen… Vi högkänsliga tar också på oss känslor, för att lindra för andra, medvetet eller omedvetet. Vi bär. Det blir tungt i längden. Vi klarar bara inte av att se lidande. Ser jag någon, människa eller djur, som lider, så lider jag så otroligt med den att jag nästan inte står ut. Det blir oftast mardrömmar i dagar eller veckor efter.

Idag var jag på stan, trevligt och härligt med lunch med sonen! Älskar det! MEN en liten del av mig tycker att det är jobbigt att vara hemifrån. Det är så otroligt mycket energier från alla möjliga och omöjliga (ja, de finns också), som jag ska hantera. Har jag då glömt att skärma av mig innan, som man faktiskt kan lära sig (!!) blir det överväldigande med myllret i storstan. Och underbart att komma hem till lugnet och naturen. Om bara någon kunde lärt mig var avstängningsknappen satt när jag var liten! Men visste nån vad HSP, highly sensitive person, var på 60-talet? Har ingen aning, ingen som hade lust att berätta för mig i alla fall.

Jag tränar på min läxa som min trauma-pedagog lärde mig igår. Att det är en process, som med allt, det förstår jag. Träning ger färdighet. Fortsätt, fortsätt, ge inte upp. Det har varit mitt motto hela livet. Men min mage har redan tackat mig genom att låta mig enkelt gå på toa, och det har jag inte gjort utan svårighet på fem månader. Så jag tackar min pedagog och Universum för hjälpen! Och mig själv lite också, för att jag inte ger upp… Ge inte upp du heller.

Trevlig torsdagskväll!

Tacksamhet, ångest och Traumapedagog

Vad tacksam jag blir att få vakna efter en sval natt (vidöppet fönster, takfläkt) utan mardrömmar. Det är en nåd, om du besvärats av mardrömmar under en period. Vi vet alla vad mardrömmar gör med oss. Man vaknar och tror att man är kvar i drömmen, och står bara inte ut! Jag tror att magbesvär är direktkopplat till mardrömmar. Alltid då jag har haft problem med magen, eller ätit för sent på kvällen, nog sjutton jagar de mig på natten!

För några nätter sedan vaknade jag i vargtimmen av en fruktansvärd mardröm och en vidrig ångest. Existentiell ångest. Vet inte hur många ångestsorter det finns, men jag vet att det finns olika sorter. Av den enkla anledningen att jag varit igenom dem alla, haha. You name it, jag har haft just den sorten. Som att prova alla glassar från Piggelin till Storstrut. Existentiella Ångestens glass är Storstrut. Dyr och exklusiv. Här handlar det om att inte fatta överhuvudtaget varför man finns?! Och inte står ut med att finnas! Har du känt så? Tag bort mig härifrån någon.

Jag har också haft Piggelin några miljoner gånger, då man lättare står ut, orkar med, väntar ut det. ”Det går ju över”. Vilket man efter några år lär sig, att det gör. Sedan är ju 88:an, ganska vanlig också. Lite mittemellan. Värre än Piggelin, men lättare än Storstrut.

I alla fall, när jag vaknade och kände att jag inte stod ut och inte en enda av mina vänner var vaken, tog jag Bibeln och gick ut på balkongen. Där satt jag och kramade min röda Bibel som jag fick på konfirmationslägret på Vässarö 1975 (bara det lägret är ett långt ångest-inlägg i sig), och bad till änglarna. Till slut hjälpte de mig och jag kunde somna om lugnt och tryggt. Tack.

Jag fick idag träffa en fantastiskt traumapedagog, som jag blivit ledd till genom jordänglar och sammanträffanden. Här fick jag lära mig att jag kan hjälpa mig själv genom att känna in kroppen, och gör övningar med den. För mig har det varit viktigt att prata om och känna in allt jag varit med om, därav mina sessioner i hypnoterapi och mitt beslut att utbilda mig till hypnoterapeut och arbeta med det. För mig var det basic. VAD är detta, varför, hur och och och…… NU räckte det för mig att få verktyg, eftersom jag redan listat ut vad detta handlar om.

Ska sätta igång imorgon med allt jag lärt mig. Är helt slut. Körde förbi Myrorna på vägen hem och köpte femton lättsmälta filmer att må bra av. Är jag den enda i Sverige som inte har Netflix?

Änglar, paj och affirmationer

Tror du på änglar? Det gör jag, och det känns tryggt. Jag tror både på dem som de flesta av oss inte ser, och på dem som går runt här på jorden. Jag har förmånen att få känna några stycken. Idag var en av dem, sköna Helena här på besök.

Med sällskap av en nygräddad blåbärspaj hann vi diskutera livet under några timmar. Vi hjälper och stöttar varann och peppar för planer i framtiden. Vi tänder ljus (ja, även i värmen!) och ger varann otroligt positiv energi. Våra problem blir som bortblåsta när vi ses, och jag känner mig så välsignad att få ha Helena i mitt liv. En doer. En som tar tag i sitt liv och som lever efter sina drömmar och inte efter hur den gängse normen ser ut. Vem är ängeln i ditt liv?

Nu var ju pajen glutenfri (havregryn och mandelmjöl, tips) så någon mer magvärk hann aldrig uppstå. Magen känns ok idag med! Jag började min morgon med djupandning och en affirmation om hur jag vill ha min dag. Vad är en affirmation? Jo, en stark tanke om hur min dag ska se ut, jag går in i känslan så att det känns som om det nästan redan hänt. Magi! Affirmationer fungerar på allt från att skaffa den nya rätta bostaden och det rätta arbetet till att favoritblusen ska finnas kvar i affären när du kommer dit, fast det är tokrea. Tror du på det, funkar det. Det här är något jag hållit workshops i, så det finns mycket att berätta. Mer om det i ett annat inlägg!

Jag ser fram emot morgondagen, då jag ska träffa en för mig ny person som kanske kan hjälpa mig framåt i min process med att bearbeta min övergivenhetskänsla. Jag känner mig faktiskt inte speciellt övergiven, egentligen. Men min kropp gör det. Cellminnet är starkt, och det går inte att fly från det. Spring, och det springer ikapp vart du än flyttar och vilken mörk garderob du än gömmer dig i. Lika bra att konfrontera den där jobbiga typen som springer sig svettig bakom mig…!

Ha det fint.

Kerstin

En riktigt bra dag

Ser ut genom fönstret och känner en liten ilning av glädje. Vädret är som vanligt vackert den här sommaren, men jag som älskar sol och värme har inte riktigt kunna njuta. Sedan flera månader har jag haft en hemsk värk i magen. Och då menar jag värk!

Eftersom jag är en person som vill gå till grunden med allt, varför mår jag så här EGENTLIGEN?!, har jag sprungit runt till de flesta läkare och terapeuter för att finna KÄLLAN….och det har blivit både kostsamt och tidskrävande. Som utbildad zonterapeut har jag en tro på helheten, att kropp och själ hänger ihop. Vad vill min kropp säga mig? Vad är det jag inte hör?

Efter ett besök hos vanliga doktorn på min vårdcentral, som konstaterade att jag inte har magkatarr, har jag varit hos kinesiolog, näringsteraput, zonterapeut, och gjort tre timmars tarmrensning (inte så hemskt som det låter, fast tja, ändå en slang där nere..).

Jag har fått healing, mediterat, visualiserat, och tagit bort det mesta ur kosten. Då jag redan äter nyttigt och utesluter mjölk- och glutenprodukter ur min kost, har det inte blivit mycket kvar. Endast magvärken.

Häromdan gjorde jag koloskopi – en slang långt införd ”där nere” för dig som inte är insatt, för att utesluta inflammerade tarmfickor. Andra gången med en slang alltså. Jag visste ju redan att det inte var det, men ville ha svart på vitt.

Så, varför känner jag mig lite glad idag? Alla jag har varit till har gett mig NÅGOT. EN liten hint här, en liten fråga där….och jag har lagt pusslet själv. Min värk handlar inte om för mycket ingefära, soja eller den enstaka brödbiten en gång i månaden. Den handlar om övergivenhet. Som barn, tonåring, som vuxen. En känsla så stark att den inte går att ignoreras, som ger mig vidriga mardrömmar, som måste bearbetas NU.

Följ med på min läkningsresa. Idag gör det faktiskt mindre ont. Jag är så glad och ska låna grannens hund och ta en långpromenad. Ha det fint!