Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Multitasking

Nu är det ju inte så att jag jobbar ihjäl mig med mina olika roller. De går i cykler.

I måånga år var jag dotter. Lite för många kan tyckas. Det kommer en dag där förnuftet och naturlagarna säger högt i örat 👂att det är dags att bryta upp. Stå på egna ben.

Lyssnar man inte på det får man stå sitt kast. Alla hör den rösten i örat men inte alla lyssnar. Inte jag, t ex. Jag käftade emot rösten så länge att det blev fel. Lyssna på det inre när det talar till dig! Magkänslan, alltså. Du vet vad som är rätt för dig.

Jag är syster och det är jag i ur och skur. Ibland blir skurarna till orkaner. Men systrar är systrar, no matter what. Vi har blodsband som är eviga och som jag inte vill vara utan. Minnen, upplevelser, känslor, allt delar vi. Älskar mina systrar.

Me and my sisters

Sedan blev jag fru i några år, tio. Jag är en trevlig fru tror jag, en ganska snäll en, men det gäller att slå sig samman med rätt man. Kanske var vi inte menade för varann för alltid. Men vi gjorde vårt bästa. Och nog var det meningen allt, att vi skulle träffas. Som vi lärt oss av varann. Är tacksam för det. ❤️

Som mamma är jag nöjd, känner att jag gjort bra ifrån mig även om jag minns dagar då jag inte hade velat vara med på Dr Phil, som årets bästa mamma. Eller inte ens blivit inbjuden. Stunder då man inte orkade. Vem berättar hur tufft det är att ha barn? Jag gick nästan under ibland, men min kärlek till mina älskade ungar fick mig att kämpa mig igenom det.

Är man högkänslig och ångestbenägen kanske det var extra tufft, men som sagt den dagliga dosen av kärlek ❤️ fixade det.

Jag är nog en hyfsad kollega också. Gillar att jobba flera tillsammans och är rätt okomplicerad. Om jag inte blir kontrollerad och tillrättavisad. MEN jag är mest en ensamvarg som vill ha mitt eget, min egen kopp i skåpet som ingen snor, mina egna idéer och mina egna arbetstider. Och min egen hund bredvid arbetsbänken och mitt eget stearinljus

Där har du alla mina roller. Vilka är dina? Vi sätts i fack från det vi föds och uppmanas följa strömmen och göra som alla andra.

Ifrågasätter du det? Vad vill du? Är du inne i din förväntade roll eller är du fri?

I min roll som mamma frostar jag av kylskåpet idag för att få plats med alla lussebullar och köttbullar till Jul. Barn har meddelat sin närvaro på Julafton och då krävs krafttag. Här vävs min dotter- och systerroll in. Far och syster vill också ha julgott.

Även min matteroll. Hon vill ha sin stekta kycklingfilé, som ska frysas in. Fyra månader och redan en bestämd dam. Mattes tjej. 😉

Pyssel och huggtänder

En sån där dag då man hunnit med massor!

Har du märkt att i ju lugnare takt du betar av sysslorna desto lättare går det? Och det är som att tiden jobbar för en, och dagen förlängs? Sen att jag tror att tiden inte finns är ju en annan blogg…det är något vi människor uppfunnit för att kunna ha lite koll.

Jag har fått energi av att jag snart får börja julpynta! Och då måste alla tråksysslor undanstökas så att det roliga pysslet blir ännu roligare! Och sen får jag bjuda hem på glöggbjudning, och det var inte igår.

Nu måste jag måla klart tavlan jag påbörjade tidigt i höstas…

Cykeln har fått vinterboning, källaren har stuvats om och vovven har fått klippta klor. (Och jag huggtänder i handen…)

På tal om vovven läste jag nu i den fina boken Min son och livet efter detta, att de husdjur som kommer till oss har valt ut oss. Det är en sån fin tanke tycker jag och Mimmi har verkligen fått mig glad igen med sina tokiga upptåg. Jag skrattar varje dag åt henne och det känns verkligen som att hon är menad för mig. Love. ❤️

Godnatt! 🌓

Idoler och höstfärger

Igår hann jag till frissan efter dagens kunder.

Är det något jag snålar in på är det frisörbesök, tyvärr. Ofta klipper de för kort eller så blir färgen fel, som förra hösten. Fick gå med keps i flera veckor tills man kunde ordna till den gråbrun-odefinierbara färgen någorlunda. Då var jag inte glad.

Vi talade om idoler och förebilder. Jag har haft en stor idol sedan jag var tretton: Björn Skifs. Jag och min kompis var nog lite kära i honom på vårt trettonåriga vis. Åkte runt på hans konserter, ringde och pratade med hans mamma, åkte till Stockholm och letade upp hans lägenhet där vi körde in smågodis i brevlådan. Det var tider det.

Jag fick chansen att berätta detta i Mix Megapol för några år sedan och vann en videofilm för bästa berättelse! Och nu får ni höra denna spännande berättelse! 😀😄

Tiden har gått och någon idol har jag väl inte idag, däremot förebilder. Jag har alltid fascinerats av historien om 1400-talets Jeanne d’Arc och hennes driv och civilkurage som hon helgonförklarades för.

Överhuvudtaget är alla med civilkurage mina förebilder! Tänker på kvinnan som gick emot nynazisterna häromåret och hamnade på bild… och flickan som sa emot killarna på bussen när de högljutt hånade två andra flickor.

Jag satt längst bak bredvid de storvuxna grabbarna i en fullsatt buss, och vågade inte säga något. Den lilla åttaåringen i mig kom fram, då jag var rädd för stora killar som ville retas. Det grämer mig.

Det som också grämer mig är när jag var i Grekland och några grabbar behandlar en hund illa på flygplatsen. Jag fick ont i hela kroppen och ville bara springa fram och stoppa allt men blev återigen rädd. Vilken fegis jag var. Jag var tjugo. Idag hade de fått veta att de levde, kan jag lova. Förmodligen hade jag adopterat den hemlösa hunden också…

Har du några förebilder? Visst är det bra ibland att ha det? Kanske får det oss att jobba oss till en lite bättre version av oss själva?

Mådde bra efter trevligt samtal och ny höstfärg i håret. 🍁🍂

Travel light

Jag är ganska kluven. Jag tycker om mina prylar och mina kläder (inte alla kanske..) och gillar att komma hem med en påse då och då. 🛍

Samtidigt vet jag att i samma stund som jag betalar för den nya saken är jag fast vid den och får svårt att skiljas från den. Vilket gör mig ofri.

Jag är innerst inne en fri person. Försöker man bestämma över mig eller stänga in mig mellan väggar där fyrkantiga beslut tas och där jag ska övervakas och kontrolleras blir jag sjuk. Får jag inte leva mitt liv på mitt sätt blir det inte ett liv värt att leva.

När andra oroar sig för kommande pension och förutspår hur tufft livet kommer att bli då förstår jag ingenting. Varför oroa sig för framtiden när vi lever i nutid? Vi vet ingenting om morgondagen så varför oroa sig?

Hittills har allt ordnat sig så jag kan inte annat än lita på att det ordnar sig framåt också. Om inte, inte hjälper det att jag oroar mig nu?! Ett steg i taget…

Att ha alla dessa prylar (trots att jag ständigt rensar) gör att jag känner mig låst. Det blir svårt att ta kappsäcken och resa iväg en längre tid eller för gott när jag måste sälja av eller magasinera alla prylar.

Samtidigt som det här livet är tryggt. Men det är ett ord som gnisslar lite, i mina öron. Trygghet…Det krockar med min högkänslighet att tänka så. När jag är extra känslig behöver jag trygghet. Inte för mycket dock…

När det kommer till kläder är det en in en ut som gäller. Inga problem, jag går mest i samma favoritkläder.

Om man trots allt gillar att köpa grejer ibland kan man ge bort! 🎁 Win-win!

Ikväll blir det tidig kvällning. Mimsan har sovit fyra hela nätter i rad utan att bli kissnödig. Duktig tjej! 🐾

Ett gott skratt förlänger livet

Hemma efter sova-över-mys.

När jag hade mina värsta magsmärtor märkte jag att de minskade betydligt när jag skrattade och mådde bra med vänner.

Det är bevisat att skratt minskar smärta och sänker högt blodtryck.

Jag minns när jag var inlagd på klinik för depression för många år sedan. Jag såg inte mycket ljus då, men fick lite själslig lindring när jag tittade på roliga program på tv. Jag minns faktiskt att jag skrattade till. Det var stunderna på dagen jag längtade till.

Så skratta! Även ett fejkat skratt har en positiv inverkan på kropp och själ!

Jag har njutit av den härliga solen som hade gömt sig lite för länge. Åh vad jag älskar solen. 🌞 Då blir även promenaderna med lillan längre, hon tycks njuta lika mycket som jag.

Vi har varit på stan och tränat att gå i koppel. Det går riktigt bra och folk blir som tokiga som vanligt. Hundtricket! Hon kissade inne på Clas Ohlson men det var bara gulligt, tydligen. Är man liten kommer man undan med mycket. 🐾

Trevlig lördag! 🌷

Grön av avund

Dagarna flyger iväg. Jag har fullt upp med kunder, vänner och valp. Snart stundar ju december också med all dess förberedelser.

I år ska jag ha en julgran! 🎄 Det var flera år sedan, men nu är det dags! Lite sugen på en i plast för att slippa kryp inomhus men det blir nog en vanlig ändå för doftens skull. Inget slår grandoften som slår emot en när man tänder granen en mörk decembermorgon…. 🌅

Lika grön som granen är avundsjukan. Känner du dig avundsjuk ibland? Jag gör det ibland. Det är inte en känsla jag tycker om men den finns där då och då.

Vi blir ju avundsjuka av en anledning: andra har något vi vill ha. Saker, titlar, berömmelse. De som är mest avundsjuka tror jag är de som inte försöker själv att få det de vill ha. Att försöka själv dämpar känslan.

Jag är inte avundsjuk på pengar, prylar eller annat fancy. Det jag blir grön av är personer som har en nära relation till sin mamma. Så var inte alltid fallet hos mig. Jag reagerar genom att jag vill höra allt om hur de har/haft det, berättelser från uppväxten, allt. Jag vill krypa in i deras värld för en liten stund, och värma mig.

Har någon en fantastisk talang kan jag också känna avundsjuka, men mest blir jag peppad av människor som gör något av sin talang. Sång, bakning, tavlor, vad som helst!

Jag har ingen supertalang men duger ändå. Jag gör världens godaste tiramisu. Och är en hejare på att fickparkera.

Slå det om du kan. 😉

Skapa ditt liv

Tillbaka till karma igen. Det är ju ingen mystisk religiös rit utan en naturlag, neutral, inget dömande i den. Det du ger ut kommer tillbaka, helt enkelt.

Det gäller både handling och tanke. I tanken du sänder finns energi. I handlingen, god eller mindre bra, finns energi.

Energin sänds ut, och kommer tillbaka, på ett eller annat sätt.

Har du tänkt någon gång: Varför drabbar det alltid mig? 😩 (Som jag och mitt papphammar-beteende). Det finns en orsak till att det händer dig.

Har du hela tiden ’otur’ tänker du förmodligen att det kommer att gå åt skogen. 🌲🌳 Tänker du: det här kommer att gå jättebra! skapar du en mental bild om att det kommer att gå just bra och manifesterar det.

Ger du pikar och nedlåtande kommentarer till andra är det inte svårt att räkna ut att det är vad du får tillbaks.

Är du kärleksfull är det vad som du får tillbaks. Love.

Träffar du samma sorts killar/tjejer hela tiden? Som inte respekterar dig. Det är inte otur, det är du som inte respekterar dig. Arbeta på att stå upp för dig själv, så kommer du att märka att det händer saker!

Jag kommer att ’tjata’ om det här ibland, men det är viktiga grejer! 😉

Ett köksskåp rensades idag. Helt plötsligt vet jag vad jag har därinne, och absolut inte behöver ha. Att rensa hemma är som att rensa i sitt inre.

Trevlig tisdag!

Papphammar bor här

Kan du din Papphammar? Har du sett Gösta Ekman snubbla, tappa och trassla in sig?

Jag tror vi är släkt.

Inte bara idag, utan oftast, som man är som släkt.

Jag har ett projekt. Det är papper inblandade, dator och skrivare. Jag vet inte huur länge detta skjutits upp. ALLT strular. Datorn pajar, skrivaren pajar, nytt inköps, funkar inte.

Tas med till butiken, de fattar inget, jag fattar ännu mindre. Släpa tunga saker till stan och tillbaka.

Idag var det nog värst. När jag försökte undersöka skrivaren, kravlandes under skrivbordet, lyckades jag välta halva bordet och nästan få med mig gardinerna ned. Samtidigt som en galen valp hoppade jämfota på min rygg.

Jag avskyr teknik och är född i fel århundrade. Inte på nån fläck passar jag in här. Och funkar inte tekniken direkt får jag ångest på riktigt, svettas och stänger dörren till rummet där allt krånglar.

Och skjuter upp ytterligare en månad. Hela kroppen får kramp.

Det här är en röd tråd i mitt liv.

Är du sån? Eller är du ordentlig och välorganiserad? Varför händer det alltid mig?

Nu struntar jag i allt och äter upp chokladen jag skulle skicka till syrran i Frankrike. Det är jag värd.

Ta ingen sk-t

Jag har ju varit inne på det här tidigare, men det tål att upprepas: Ta ingen skt!

Är du ung och osäker, tro inte att någon är bättre än du. Alla är lika mycket värda och vi har alla samma rättigheter att leva vårt liv utan att någon annan ska nedvärdera dig. Varför gör de det? För att de är osäkra.

När mina barn var mindre var Grynet på tv! Vi tittade tillsammans på henne och skrattade, hon var en sorts modern Pippi Långstrump.

Grynet lärde ut att man ska tro och stå upp för sig själv, och säga ifrån om någon behandlar en illa. Hon var så bra och stark, och efter programmet brukade jag och barnen prata om hur viktigt det är att inte ta skit! 😼 Jag tror faktiskt de lärde sig!

Jag hade behövt en Grynet när jag växte upp. Någon som tog fram tigern i mig när andra trampade på mig. Nu har jag i alla fall en liten vildkatt i mig, jag har tränat. Det bästa är ju att slippa ta fram vildkatten och bara utstråla den självkänslan som håller dummisarna borta.

Så ta fram spegeln igen, se dig i ögonen och säg Jag gillar dig! till spegelbilden, och gör det varje morgon. Till slut tror du på det.

Vi har varit och storhandlat. Min handlare är snäll och släpper in min ekorre om hon åker väska. Hoppas hon inte växer så mycket mer…! 🤭

Att vänta in sin själ

Det är så mycket jag vill göra i livet, så mycket jag vill hinna med.

Hinner jag..? Vill, vill!!

Som jag redan nämnt tidigare vill jag bo på en massa olika platser, t ex. Jag har flyttat ett antal gånger de senaste åren, det har oftast känts bra och rätt, men ibland har det blivit för impulsivt och kanske inte klockrent.

Jag har gått in i relationer när jag varit så förälskad att jag inte tänkt ett steg till. Är det här verkligen rätt för mig? Kan han ge mig det jag behöver?

Det blir ju så brutalt när man en tid senare inser att man inte borde ha inlett något med denna person. Uppbrottet gör ont.

Kanske har jag rusat runt lite för mycket för att jag känt att ’tiden rinner ut’. Ägnade så många år av mitt liv att hantera min ångest att jag inte kände att jag levde. Jag kämpade för att överleva. NU vill jag hinna med allt, leva, prova på, testa!

Sista tiden har jag dock lugnat mig lite, känner jag. Jag måste inte hinna med allt. Livet är här och nu. En klok person sa till mig nyligen: Din själ har inte hunnit med tidigare. Den flämtar springande bakom dig, men ditt tempo är för snabbt. Så mina val blir ibland halvdana.

Nu ska jag låta själen hinna ikapp. Ta genomtänkta beslut. Jag kan faktiskt njuta av det lilla i livet, är till och med bra på det. Så nu tar jag ett extra djuupt andetag i samma sekund jag vill hitta på något tokigt.

Bara nåt litet tokigt ibland, är det ok..?! 🤔