Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Tavlor och vårkruka

Jag börjar bli redo för våren och tycker att julblommorna gjort sitt. Men jag kan bara inte slänga blommor som lever och har hälsan. Därför gör jag som änglamakerskorna gjorde förr med spädbarn; jag vanvårdar blommorna så de självdör.

Det gör lika ont i mig varje år men nu vill jag bara ta in tulpaner och små primula.

Visst får man energi av att följa årstiderna och pynta lite efter dem?

Helgen har varit härlig hittills med mys-sova-över och målning med kompisarna. Vi träffas då och då och målar eftersom det är roligare med lite babbel (och bubbel) under tiden.

Lite änglakort blev det också förstås, vi är alla lagda åt det hållet…

Ikväll myser vi i tv-soffan och hejar på…något bidrag. Eller inte. Det var bättre förr. Tacka vet jag gamla goda schlagers. 🎺🎸

Ciao!

Min vision

Jag har hittat en gammal visionboard jag gjorde för många år sedan. En stor tavla där jag klistrat upp bilder och ord som representerade hur jag ville att mitt liv skulle se ut.

Jag var relativt nyskild och barnen ganska små. Livet kändes lite tungt och det jag satte upp på tavlan kändes ouppnåeligt. Att titta på tavlan idag känns helt fantastiskt. Allt som fanns där har kommit till mig. Vissa saker tog lite längre tid, men det inträffade.

Det handlade ju inte bara om materiella ting utan även om utbildning, känslor, personlig utveckling. Otroligt vad som har hänt under dessa år.

Jag är äldre och har andra saker framför mig i livet nu, önskningarna har ändrats. Men jag tror på att visualisera och att sätta upp bilder för att visa Universum lite tydligare. Jag gör det första januari varje år.

🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀

Jag hörde nån gång att om man bäddar sängen på morgonen så har man åtminstone det att se fram emot om man kommer hem efter en tuff dag. Ett lugn.

Inte mitt sovrum tyvärr

Jag tänker på det varje morgon och får sen sängen bäddad. Tycker det är tråkigt att bädda men så fint när det är gjort och visst, skönt att komma hem till. En sån enkel liten visdom. ☺️

Idag har det stått endast frukt och grönt på menyn, nåja liite kyckling också…

Har laddat ned en andningsapp också som plingar och påminner mig om att djupandas. Jag har ju andats fel hela livet och tror att det påverkar hela kroppen.

Ha en fin torsdagkväll. Fredag imorgon, yeay!

Inre ro

Efter regn kommer sol. Idag är det lugnet efter stormen. Det känns bra att rida ut stormarna när de dundrar fram utan pardon.

Vi sov länge i morse och det var riktigt skönt. Vaknade till en städad och fin lägenhet då jag städade bort ångesten igår, bokstavligt talat. Och att ha kaos inuti kräver ordning runtomkring. Annars blir det dubbelkaos.

Jag läser min bok Medial läkning som man läser bibeln…den ger mig så mycket kraft och jag lär mig mycket om kosten och kostens betydelse för hälsan, kroppsligt och mentalt. Bara att öppna boken ger mig en ilning av glädje, det finns läkning.

Idag har Mimmi fått busa med en mycket större hund och tyckte det var skoj. Det tog nån timme innan de var on speaking terms men sen var det kalas!

Nu kryper jag till sängs, nöjd med en fin dag i vänskapens tecken. 👭

Mitt ljus i mörkret

Vissa dagar borde man stanna kvar i sängen. Allt har gått emot mig så det nästan blev komiskt. Tyvärr kunde jag inte se det idag utan har tvingats träffa folk med tårar i ögonen. Det händer inte ofta, men idag var en sån dag.

Eftersom jag har en (livs)historia av ångest så är jag ju rätt van, men ibland är det värre än andra gånger. Idag var jag dock osäker på om det kunde vara feber jag led av, jag nyser ju en del. Svetten rann, tårarna rann, men det var inte förrän jag kom hem som jag kunde konstatera att det var ångest, och inte feber. Kändes som 39 grader.

Det var skönt och tryggt att komma hem och kunna gråta ut under filten. Ångest är inte farligt och det går över. Det är fortfarande magen som spökar, maten från kursen igår var inte ok för min kropp som protesterar högljutt.

Det är tufft att inte helt komma till rätta med magen. Det har varit bättre i perioder men jag vet inte riktigt varför. Det är tydligen en rejäl läxa jag ska lära mig om mig själv. Jag kan bara hoppas och be att det snart sker en förändring.

Tills dess leker jag med vovven, hon får mig att le igen med sina upptåg. Ljuset i min vardag.

Hundbus och koriander

En bra, blandad helg. Gick och lade mig i fredags med för mycket mat i magen och det bådar aldrig gott. Mardrömmar å de grövsta. Har ju tyvärr nån dag ibland då jag bara äter. Känner mig hungrig och sugen och hungrig igen.

Så lördagen började inte bra, man blir ju lätt lite låg när natten varit en kamp. Men solen och den gnistrande snön fick mig att bestämma mig för att ha en bra dag, man kan inte slösa bort en sån fin dag på depp.

Jag lyckades ganska bra. Efter en skön promenad blev det ett besök på Myrorna bland begagnat porslin och gamla stolar som muntrade upp mig betydligt. Och Mimmi muntrade upp alla andra.

Kom hem med en vas för tjugo spänn, turkos förstås. Blev alldeles glad av den.

Så har jag varit på matlagningskurs idag, antiinflammatorisk mat stod på menyn. Vad jag inte visste var att kursledaren var från Indien och dränkte all mat i precis alla kryddor jag avskyr. Jag säger bara koriander

Så någon höjdare var inte den kursen för det kommer jag aldrig att laga igen! Men det var tretton andra damer där och vi hade i alla fall skojigt! Man får tänka positivt. Bättre än att ligga på soffan, eller hur.

Mimmi var hos hundvakten och lyckades riva halva huset nästan. Hon for runt som en galning, retade deras hund, flög över ett hundstaket, lärde sig springa nedför i deras branta trappa och bajsade i sängen. Trötta hundvakter, och trött hund när vi kom hem. Nu får jag inte liv i henne.

Imorgon måndag, det blir bra det. Hoppas du har det fint. 👋

Thanksgiving i januari

Jag har skrivit om tacksamhet tidigare men jag återkommer till det hela tiden. Jag är så otroligt tacksam över så mycket, även om det finns saker jag saknar i livet.

Vi som bor i Sverige har, de flesta av oss, så mycket att vara tacksamma över. Vi bor i ett av världens säkraste, tryggaste mest priviligierade länder.

Trots det kan man vara utan livslust, utan mål, med ryggsäcken full av sorger, oförrätter, ångest och förtvivlan. Då hjälper det inte vilket land man bor i. Det som finns inom en, i ens hjärta och själ, är det som bestämmer hur vi mår. Det spelar ingen roll hur vackert landskapet runt omkring oss är, att vi är ett land utan krig eller att vi har mat på bordet.

Jag vet det, jag har levt utan livslust i många år.

Men idag, när jag efter många års kamp och arbete med mitt inre, har hittat livslusten, är jag så tacksam över det jag har i livet.

Bostaden, familjen, bilen, vovven, vännerna, hälsan. Jag säger det ofta högt. Tacksamhet. 🙏 Visst finns det sånt jag önskar ska ta plats i mitt liv. Men fokuserar jag på det jag saknar dras energin till det. Jag har ju så otroligt mycket! Och jag fokuserar på det. Då kommer det andra av sig själv.

Har suttit i timmar i telefon med en älskad vän. Så härligt, så roligt. Vad mer behöver man än tillitsfull vänskap? 👩‍❤️‍💋‍👩

Heja Greta Thunberg som oförtrutet kämpar för miljön, totalt orädd. En sådan hjältinna! En liten ängel har kommit till vår jord. 👼

Jag önskar dig en fin helg. Jag ska mysa med min älskling 🐾 och gå på kurs. Alltid kan man lära sig nåt nytt! 😀

Datortroll

Snart börjar Trolljägarna igen på TV. Där får de som sitter bakom datorn och skriver otäcka kommentarer till folk de inte känner, besök av programledarna som undrar vad de håller på med. bra!

Jag har kommit på att jag är en liten trolljägare själv. Det finns några bloggar jag följer skrivna av smarta, framgångsrika tjejer och jag peppas av deras energi.

Att läsa kommentarerna de får är ofta skrämmande läsning. Att det är avundsjuka och bitterhet som ligger bakom är uppenbart men ingen ursäkt.

Ibland kan jag inte hålla mig och skriver att det inte var snällt skrivet, med andra ord kanske. Men sakligt. Det är så tragiskt med alla dessa människor som inte verkar ha annat att göra än att söka upp personer de inte känner och dessutom verkar ogilla. Varför går de ens in och läser vad de skriver??

Mitt wifi har äntligen kommit igång och då kan jag få ett och annat vettigt gjort på datorn. Det känns som en befrielse. Halleluja moment. Här ska jobbas på!

Jag fortsätter med mitt nyttiga ätande men jag har svårt med sockret. Måste ha något sött varje dag. Jag har ju haft perioder där sötsuget gått över och vet att jag kan komma dit igen. Fasar ut sockret långsamt. Det är mitt gift.

Jag har äntligen lärt mig att klä mig ordentligt så nu kan jag vara utomhus lite längre. Det får ta några minuter extra att klä på sig, det är det värt. Och lillan har sin ulltröja så hon är nöjd.

Snart helg! Kram 🤩

Hej hej hemskt mycket hej

Ja det handlar om att heja! Att hälsa på varandra! Varför är det så svårt för vissa?

Jag är antagligen bortskämd med trevliga hälsningar, då jag bott en längre tid i USA, Schweiz och Spanien. Där hälsar man vänligt i affären, i trappuppgången, i hissen. En liten nick hit, ett leende dit, ett vänligt bonjour.

Jag har bott i mitt hus i fem år och har ingen aning om vilka de flesta är. Det stressas och springs och rusas och tittas rakt fram.

Surtanten som inte sagt ett ord trots att jag ihärdigt hejat i fem år har börjat tina upp, långsamt. Kanske har det med min minihund att göra. Jag tycker mig skönja ett svagt leende och ett tyst hej, det är nog bara hon som hör det. 👂

Småbarnsmamman längst ned stirrar på mig och rusar förbi gravallvarlig. Och ja, jag hälsar alltid på alla. Med ett leende.

Man kan tycka att jag är dum i huvudet som fortsätter att hälsa men jag har det i blodet. Känner mig urfånig att gå förbi nån i samma hus och inte hälsa.

Och självklart hälsar jag om jag möter någon och man får ögonkontakt var jag än befinner mig. Ett litet hej och ett leende gör skillnad. Vi får ett varmare klimat att leva i.

Jag har gjort rawfoodbollar och oj, vad goda de blev. Med dadlar och cashewnötter. Perfekt att ha hemma när nån lång mörk snygging ringer på dörren. Eller åtminstone nån kompis (mer troligt).

Och så slår jag ett slag för sötpotatisen, så god och nyttig.

Mimmi hittade mitt näsdukspaket och fann stor glädje i det. Jag kom på henne, men det var för sent.

Ha en fin dag! A bientot! See you! Adios!

Att lura depressionen

Något som är viktigt för mig är att alltid försöka fixa ytan, även om det inre gråter.

Det har naturligtvis inte alltid gått. Den gången jag låg inne på sluten psykavdelning var det inte mycket till yta man ville visa upp. Jag ville inte visa upp mitt inre heller, ville egentligen bara försvinna.

Men jag minns den morgonen där, när jag vaknade och ville tvätta håret. Det fanns en liten gnista, även om den knappt syntes eller kändes, en känsla av att vilja vara lite fin.

Jag tvättade håret och satte på lite mascara, och även om depressionen var avgrundsdjup fick jag en hint om att något annat väntade om jag orkade härda ut. Jag är glad att jag gjorde det.

Förra året var ju för mig ett år jag vill radera ur almanackan, men jag minns att jag varje dag ansträngde mig för att åtminstone utåt se ut som om jag brydde mig om mitt utseende, och därmed utstråla en viss livsglädje.

Jag tvättade håret och sminkade mig. Jag fixade naglar och tog hand om min hy. Köpte nåt enstaka nytt plagg, även om jag inte kände nån glädje när jag gjorde det.

Såna saker är viktiga. Att kunna ’lura’ både mig själv och andra att jag mådde lite bättre än jag gjorde, resulterade i att jag slapp älta mitt mående för mycket. Det fanns en värld utanför mitt elände, och jag försökte klamra mig fast vid den.

Jag vill dock poängtera att det är viktigt att söka läkares hjälp om du känner dig riktigt låg, ledsen och inte ser någon lösning. Ta hjälp, det finns en lösning.

Det är nästan komiskt hur karmalagen fungerar (favorit i repris): Häromdagen betalade jag en dams varor i mataffären då hon hade glömt pengar hemma. Hon hade inte swish men no big deal, det kändes bra att få hjälpa någon som ska hem trött efter jobbet och laga mat.

Igår var jag på favoritcafét, har tappat mitt bankkort och de tar inga kontanter. Jag suckar lite och nästan dööör över att inte få mitt kaffe, så sugen var jag. Då kommer två (stiliga) män fram 😀 och erbjuder sig att betala. Alla i kön skrattade och jag valde den som var en sekund snabbare! 😅 Jag tänkte i mitt stilla sinne att ibland går det snabbt, det vi sår får vi skörda. Tack! 🙏

Tyvärr fick jag inte sällskap vid bordet av någon av herrarna. Det hade varit ett ännu bättre slut på den historien. 😎

Mimmi har varit på yorkieträff och fått en varm ulltröja. Nu kan vi vara ute lite längre i kylan. ❄️

Kram och ha en härlig dag! 🌸

Månstyrka

Vaknade kl 04 inatt av att månen fullkomligt lyste upp hela sovrummet. Jag blev helt fascinerad och var tvungen att ta en bild, när jag ändå inte kunde sova så här ett par nätter innan fullmåne.

Jag brukar bli störd men inatt kändes det bara lugnt. Och det kändes som om månen förmedlade något speciellt, vad vet jag inte än, men det var en sådan kraft i utstrålningen. 💪🌕💪

I hela mitt liv har jag tyckt att det mesta jag gjort kan jag ha gjort lite bättre. Jag har haft höga krav på mig själv och då jag inte har levt upp till de kraven har jag bildligt talat slagit på mig själv.

Vad tröttsamt det har varit. Det har tagit mängder av energi att be om ursäkt för sig själv och andra. Men inte längre, fördelen att bli äldre, klokare och lära sig att tycka om sig själv.

Jag hade ett möte igår med en person, en personlighet som jag stött på många gånger i mitt liv. Lite kaxig, tuff och med en vilja (ev omedvetet) att sätta en lite på plats.

Det har alltid skrämt mig och jag har automatiskt tagit rollen som den som ska lyssna. Men det är en skön känsla när jag känner min säkerhet i mig själv och kan utstråla det. ’Rollerna’ blir annorlunda och mer jämlika. Jag är glad att arbetet jag gjort med min personliga utveckling under lång tid gett resultat.

Har haft en lite busig vecka 🙃 så nu blir det en lugn helg. Magen är snäll mot mig, jag är snäll mot den…

Grannen annonserade om högljudd fest ikväll så det blir kanske öronproppar. Men med varm hund snusandes bredvid ska jag nog sova gott. 😴 Med neddragna persienner…