Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Pajer och mera selleri

Jag är tillbaka efter koffeinchocken! 💪 Men det tog sin tid. Somnade tre på morgonen och eftersom jag skulle upp tidigt blev dagen efter upp och ned.

Flammorna på halsen har dock inte gett sig än! 🤨

Idag blir det kolapajbak efter beställning, inköp av gran, kunder och middag ikväll hos vänner. En härlig fredag!

Jag läser Medial läkning av Anthony William. Såå många som rekommenderat den och blivit friska. Därav sellerijoucen varje dag. Men som sagt, i januari blir det ordentlig rensning av kroppen.

Det är en speciell bok. Han är inte läkare utan har sedan fyra års ålder hört en röst som berättar vad folk lider av. Han har hjälpt tusentals och jag är beredd att ge det en chans. Se honom på youtube om du är nyfiken! Boken är spännande med många klientberättelser.

Magen är ju bättre men inte hundra. Och vill jag ha tillbaka livsglädjen till hundra, måste jag prova allt.

Det är ju så, när vi får saker i livet vi måste kämpa med, det är då vi utvecklas och letar nya vägar. Några ger upp, och jag förstår dem. Men jag är en ’letare’, letar ständigt nya vägar till läkning.

Tur jag har minihunden som ger så mycket glädje. Hon är en gåva.

Hoppas du får en fin dag! Det är grått ute men inne kan man göra soligt! 🏖

Speedy Gonzales

Lunch med sonen i stan. I vanliga fall tycker jag mycket om min son, men nu blir det ingen julklapp.

Han beställde en vanlig kaffe till mig när jag bett om koffeinfri! Det blir inte bara indrag av julklapp, ungen blir nog arvslös också.

Efter en stund kände jag hur jag började skaka och inte kunde tänka klart. Dessutom fick jag ilsket röda kliande flammor på hela halsen. Vilket ger mig panikkänslor, allt som har med halsen att göra ger mig panik…😞

Jag satte i halsen när jag var i 7-årsåldern. Ordentligt, trodde jag skulle dö. Det var en skrämmande upplevelse och jag har sedan dess haft panikkänslor om något händer med halsen. Minsta lilla halsont får hjärtat att klappa fortare, för att inte tala om halsfluss. Jag tror jag ska kvävas och blir livrädd.

Jag får hjärtklappning bara av att skriva detta…

Vis av erfarenhet, det händer att personal ger mig fel kaffe av misstag, vet jag att det går över. Om sisådär 12-14 timmar. Ingen sömn inatt alltså!

Däremot kom dammsugaren fram, är man speedad kan man lika gärna fara runt och förbruka överskottsenergi. Ett par varv runt huset också, så kanske jag överlever.

Efter flera års väntan har man fått in mitt favoritprogram, så det kom på posten idag. Nu är jullovet räddat med många timmars tittande! Lycka. Håller du med?

Önskar dig en lugn, koffeinfri kväll! 😜👍

Det går lika bra med selleri

Dagarna rullar på med kunder, pyntande hemma och diverse aktiviteter.

Igår var det julbord med kollegor jag hade för trettio år sedan. Hur kul som helst att träffa alla varav många jag glömt. Men så såg man ett leende eller hörde en röst man kände igen och det gick en ilning i kroppen av igenkännande och minnen som översköljde en.

Jag var en av de lite yngre på den tiden, så nog var det lite chockartat att de flesta blivit pensionärer och lite…gråhåriga. Är jag där om några år? Nja, kämpar nog emot så länge jag kan…😉

En sak som är utmärkande med denna högkänslighet är ju att man, eller jag i alla fall, blir trött av det höga sorlet när man är nittio personer i en sal. Efter en stund av artigt konverserande stänger jag av, och orkar inte mer. Då ler jag, fortfarande artigt 😬, nickar men hör inget vad personen mitt emot säger. Trist, men så är det.

Känner du igen det?

Men är stolt över mig själv att jag går iväg på saker, det är också viktigt för att behålla glädjen i livet. Jag är dock alltid den i mitt sällskap som vill gå hem först! 😊

Jag dricker en hel knippe färskpressad selleri varje dag. Det nya steget mot en frisk kropp. I januari lägger jag på ännu ett kol, nu gäller det att få resultat. Magen ska bli helt bra! Men jag är på väg.

Vovven vill bara ha köttfärs och kyckling så här steks för fullt för att göra damen nöjd! Men jag förstår henne, hundmaten luktar apa.

Bortskämd, moi?

Ha en fin kväll! 🌺

Adventstid

När jag inte är på topp går jag in i min bubbla. Och då får jag tydligen skrivkramp. Jag vill skriva, men blir som förlamad. Kroppen har trilskats som jag nämnde, och då blir jag rädd. Ska det börja om? VAD är orsaken?

Jag talar extra mycket med änglar och högre makter när jag inte mår bra. Att känna den fysiska närvaron gör mig lugn och ger mig hopp.

Jag har också hittat ett nytt steg i att hjälpa kroppen. Jag har börjat så smått och ska ta itu med det ordentligt efter alla helger.

Jag trodde jag skulle få skratta ordentligt igår, när vi gick på teater med några av våra största skådespelare. Men ICKE. Det var det absolut värsta vi sett, och gick i pausen. Då var vi artiga, vi ville gå tidigare. Tack och lov att man kan skratta efteråt åt eländet i alla fall! Katastrof. 🎭

Nu njuter vi av första advent och doften av hyacint.

Hoppas du har en fin, rofylld helg. 🌠

50 shades of gray

Det har varit några dagar i grå nyans. Allt från ljusgrått till mörkaste mörkt.

Det är alltid lika jobbigt när det varit bra en längre tid, att dippa ned igen. Magen som vanligt. Kanske har jag ätit eller druckit något jag inte bör, men vet inte exakt vad det är.

Och från magen går vagusnerven till hjärnan som ställer till med kaos, hotar, bråkar och skriker. Humöret hänger så tight ihop med magen, där den största delen av vårt immunförsvar befinner sig.

Glad mage glatt humör, helt enkelt!

Suck. Mardrömmarna tillbaka, och dagarna blir knepiga att ta sig igenom.

MEN det finns alltid de som har det hundra gånger värre, brukar jag tänka, så vem är jag att klaga. Skärpning! 🤐

Hjälper min far att adventspynta. Alla glödlampor (ungefär minst hundra) är så klart trasiga trots att de funkade när vi stuvade undan dem efter förra Julen. Varför är det alltid så?! 🤔

Det är samma mysterie som strumpmysteriet. Två strumpor in i tvättmaskinen, en ut. Var bor alla de andra strumporna? Har de ett parallellt universum där de bildar nya par?

Såna här konstiga funderingar får man vid magont. Hoppas för er skull jag blir bättre snart.

Älskar krispigheten ute, gäller bara att klä sig ordentligt. Hittade min mors fuskpäls i garderoben, den blir bra i vinter. Lite stor, men känns bra att den varit hennes.

Mitt kära Västmanland

Synd vi inte hade samma skostorlek, här finns dussinvis av allt från stövlar till tjusiga finklackar! 👠

Nu dyker jag ned i nya boken och försöker glömma mina problem för en stund.

Vad gör du när du vill skingra tankarna?

Allt gott. 🧚‍♀️

Aaaall by myself

Tomheten ekar i mig…nja, det är inte farligt men lite.

När man äter frukost i sitt soliga kök och det inte hjälper hur vackert det är utanför fönstret, det är något som skaver.

Ibland får jag en otrolig längtan till hur det var när vi var en familj, när jag växte upp. Allt var inte perfekt men det var ett ruschigt hem med mycket ’folk’, fem familjemedlemmar och ofta vänner och bekanta hemma. ’Främmande’ som vi sa, när det var finklädda på kaffe och kaka.

Det var aktiviteter hit och dit, P1 på högsta volym i köket och popmusik på ännu högre volym i ungdomarnas avdelning.

Dofter av mat från köket eller min pappas brödbak varje vecka.

Var är det nu? Var är alla? Hallå, vart tog ni vägen?? Och den senaste familjen som jag lyckades fixa alldeles själv med man och barn, vart tog den vägen??

Jo, alla där lever och har hälsan, men inte bor de här inte. Trist att ungar måste växa upp. Ska det va’ på det här viset..?

Den där iskalla ensamhetskänslan drar igenom mig som nordanvinden och dröjer sig kvar. 💨 Hela dan idag. Känner mig så ensam.

Saknar min mamma idag. Pratar med henne i himlen.

Kan du känna så? Eller har du en stor bullrande familj runt dig? Lyckos dig.

Har jag tur får jag en dag en ny bullrande familj. Tredje gången gillt. Inga nya små bebisar kanske i min ålder 😅 men en ny konstellation av människor, som kan bli familj. Tillsammans med de kära jag redan har.

Tur att den här känslan bara kommer över mig ibland och inte så ofta. Det som gäller är att svepa in sig i mysfilten, dricka kaffe med dopp och lyssna på musiken från Bridget Jones dagbok.

En chokladboll tack.

högsta volym.

I morgon känns det nog bättre.

Multitasking

Nu är det ju inte så att jag jobbar ihjäl mig med mina olika roller. De går i cykler.

I måånga år var jag dotter. Lite för många kan tyckas. Det kommer en dag där förnuftet och naturlagarna säger högt i örat 👂att det är dags att bryta upp. Stå på egna ben.

Lyssnar man inte på det får man stå sitt kast. Alla hör den rösten i örat men inte alla lyssnar. Inte jag, t ex. Jag käftade emot rösten så länge att det blev fel. Lyssna på det inre när det talar till dig! Magkänslan, alltså. Du vet vad som är rätt för dig.

Jag är syster och det är jag i ur och skur. Ibland blir skurarna till orkaner. Men systrar är systrar, no matter what. Vi har blodsband som är eviga och som jag inte vill vara utan. Minnen, upplevelser, känslor, allt delar vi. Älskar mina systrar.

Me and my sisters

Sedan blev jag fru i några år, tio. Jag är en trevlig fru tror jag, en ganska snäll en, men det gäller att slå sig samman med rätt man. Kanske var vi inte menade för varann för alltid. Men vi gjorde vårt bästa. Och nog var det meningen allt, att vi skulle träffas. Som vi lärt oss av varann. Är tacksam för det. ❤️

Som mamma är jag nöjd, känner att jag gjort bra ifrån mig även om jag minns dagar då jag inte hade velat vara med på Dr Phil, som årets bästa mamma. Eller inte ens blivit inbjuden. Stunder då man inte orkade. Vem berättar hur tufft det är att ha barn? Jag gick nästan under ibland, men min kärlek till mina älskade ungar fick mig att kämpa mig igenom det.

Är man högkänslig och ångestbenägen kanske det var extra tufft, men som sagt den dagliga dosen av kärlek ❤️ fixade det.

Jag är nog en hyfsad kollega också. Gillar att jobba flera tillsammans och är rätt okomplicerad. Om jag inte blir kontrollerad och tillrättavisad. MEN jag är mest en ensamvarg som vill ha mitt eget, min egen kopp i skåpet som ingen snor, mina egna idéer och mina egna arbetstider. Och min egen hund bredvid arbetsbänken och mitt eget stearinljus

Där har du alla mina roller. Vilka är dina? Vi sätts i fack från det vi föds och uppmanas följa strömmen och göra som alla andra.

Ifrågasätter du det? Vad vill du? Är du inne i din förväntade roll eller är du fri?

I min roll som mamma frostar jag av kylskåpet idag för att få plats med alla lussebullar och köttbullar till Jul. Barn har meddelat sin närvaro på Julafton och då krävs krafttag. Här vävs min dotter- och systerroll in. Far och syster vill också ha julgott.

Även min matteroll. Hon vill ha sin stekta kycklingfilé, som ska frysas in. Fyra månader och redan en bestämd dam. Mattes tjej. 😉

Pyssel och huggtänder

En sån där dag då man hunnit med massor!

Har du märkt att i ju lugnare takt du betar av sysslorna desto lättare går det? Och det är som att tiden jobbar för en, och dagen förlängs? Sen att jag tror att tiden inte finns är ju en annan blogg…det är något vi människor uppfunnit för att kunna ha lite koll.

Jag har fått energi av att jag snart får börja julpynta! Och då måste alla tråksysslor undanstökas så att det roliga pysslet blir ännu roligare! Och sen får jag bjuda hem på glöggbjudning, och det var inte igår.

Nu måste jag måla klart tavlan jag påbörjade tidigt i höstas…

Cykeln har fått vinterboning, källaren har stuvats om och vovven har fått klippta klor. (Och jag huggtänder i handen…)

På tal om vovven läste jag nu i den fina boken Min son och livet efter detta, att de husdjur som kommer till oss har valt ut oss. Det är en sån fin tanke tycker jag och Mimmi har verkligen fått mig glad igen med sina tokiga upptåg. Jag skrattar varje dag åt henne och det känns verkligen som att hon är menad för mig. Love. ❤️

Godnatt! 🌓

Idoler och höstfärger

Igår hann jag till frissan efter dagens kunder.

Är det något jag snålar in på är det frisörbesök, tyvärr. Ofta klipper de för kort eller så blir färgen fel, som förra hösten. Fick gå med keps i flera veckor tills man kunde ordna till den gråbrun-odefinierbara färgen någorlunda. Då var jag inte glad.

Vi talade om idoler och förebilder. Jag har haft en stor idol sedan jag var tretton: Björn Skifs. Jag och min kompis var nog lite kära i honom på vårt trettonåriga vis. Åkte runt på hans konserter, ringde och pratade med hans mamma, åkte till Stockholm och letade upp hans lägenhet där vi körde in smågodis i brevlådan. Det var tider det.

Jag fick chansen att berätta detta i Mix Megapol för några år sedan och vann en videofilm för bästa berättelse! Och nu får ni höra denna spännande berättelse! 😀😄

Tiden har gått och någon idol har jag väl inte idag, däremot förebilder. Jag har alltid fascinerats av historien om 1400-talets Jeanne d’Arc och hennes driv och civilkurage som hon helgonförklarades för.

Överhuvudtaget är alla med civilkurage mina förebilder! Tänker på kvinnan som gick emot nynazisterna häromåret och hamnade på bild… och flickan som sa emot killarna på bussen när de högljutt hånade två andra flickor.

Jag satt längst bak bredvid de storvuxna grabbarna i en fullsatt buss, och vågade inte säga något. Den lilla åttaåringen i mig kom fram, då jag var rädd för stora killar som ville retas. Det grämer mig.

Det som också grämer mig är när jag var i Grekland och några grabbar behandlar en hund illa på flygplatsen. Jag fick ont i hela kroppen och ville bara springa fram och stoppa allt men blev återigen rädd. Vilken fegis jag var. Jag var tjugo. Idag hade de fått veta att de levde, kan jag lova. Förmodligen hade jag adopterat den hemlösa hunden också…

Har du några förebilder? Visst är det bra ibland att ha det? Kanske får det oss att jobba oss till en lite bättre version av oss själva?

Mådde bra efter trevligt samtal och ny höstfärg i håret. 🍁🍂

Travel light

Jag är ganska kluven. Jag tycker om mina prylar och mina kläder (inte alla kanske..) och gillar att komma hem med en påse då och då. 🛍

Samtidigt vet jag att i samma stund som jag betalar för den nya saken är jag fast vid den och får svårt att skiljas från den. Vilket gör mig ofri.

Jag är innerst inne en fri person. Försöker man bestämma över mig eller stänga in mig mellan väggar där fyrkantiga beslut tas och där jag ska övervakas och kontrolleras blir jag sjuk. Får jag inte leva mitt liv på mitt sätt blir det inte ett liv värt att leva.

När andra oroar sig för kommande pension och förutspår hur tufft livet kommer att bli då förstår jag ingenting. Varför oroa sig för framtiden när vi lever i nutid? Vi vet ingenting om morgondagen så varför oroa sig?

Hittills har allt ordnat sig så jag kan inte annat än lita på att det ordnar sig framåt också. Om inte, inte hjälper det att jag oroar mig nu?! Ett steg i taget…

Att ha alla dessa prylar (trots att jag ständigt rensar) gör att jag känner mig låst. Det blir svårt att ta kappsäcken och resa iväg en längre tid eller för gott när jag måste sälja av eller magasinera alla prylar.

Samtidigt som det här livet är tryggt. Men det är ett ord som gnisslar lite, i mina öron. Trygghet…Det krockar med min högkänslighet att tänka så. När jag är extra känslig behöver jag trygghet. Inte för mycket dock…

När det kommer till kläder är det en in en ut som gäller. Inga problem, jag går mest i samma favoritkläder.

Om man trots allt gillar att köpa grejer ibland kan man ge bort! 🎁 Win-win!

Ikväll blir det tidig kvällning. Mimsan har sovit fyra hela nätter i rad utan att bli kissnödig. Duktig tjej! 🐾