Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Vårkänslor deluxe

Snödroppar, sol och till och med körsbärsblomning!

Trodde de var av plast eller tyg, var tvungen att gå fram och känna. De var riktiga. 🌸

Så då blev det dags för en ordentlig vårstädning av bilen! Smutsen var så ingrodd så jag var tvungen att ta hjälp. Nu ser bilen ut som ny på insidan och doftar sommaräng. Nåde den som sätter in en smutsig sko där … 🙀

Jag har varit med på ett webinar om elektromagnetisk strålning. Jag tror jag påverkas ganska starkt av det, och att min halvdåliga sömn har med strålningen att göra.

Har fått några nya tips på hur man skyddar sig inomhus. Och har förstått hur viktigt det är med jordade kontakter och sladdar. Här ska bytas ut! Tyvärr är ju alla mobilladdare ojordade. 🙄

Med våren kommer också förnyad energi. Det är så mycket jag vill göra, hitta på, lära mig. Jag pluggar på på flaggorna så länge. Lite hjärngympa är väl aldrig fel.

En liten lunch ute piggade upp. Att sätta lite guldkant på tillvaron var nåt min mamma lärde mig. Det var viktigt sa hon, och jag håller med. Piffa till vardagen lite, det behöver inte vara något dyrt eller extravagant, bara lite omväg från det vardagliga.

Gardinerna är uppe sedan länge, men inte upplagda. Avskyr att sy, även om det är enkelt hantverk. Skjuter upp och skjuter upp …

Ha en fin måndagskväll. 🧚

Jorå, så att

Det blir lite tjatigt, men tacksamheten svämmar över i mitt liv nu. Små saker. Sol, nysnö, härliga vänner, en ny vas från Myrorna för 25 kronor.

Läst ut Niklas Källners ’Och bilen går bra?’ Skrattade igenkännande. Handlar om hur vi beter oss med small talk, småprat och artighetsfraser. Tänk att vi är rätt lika, vi människor. Jag är både och beroende på humör. Ibland är jag den som babblar på bland folk som skruvar på sig, ibland är jag den som skruvar på sig och vill vara ifred. Jorå, så att … (svett svett) Dagsformen avgör!

Jag är ute så mycket som möjligt, promenader till stan och på Björnön. Man träffar så mycket folk med ekorre-hund. Var och varannan vill stanna och prata. Och idag funkade kanske hundtricket till och med … vi får se. 😀🐾

Nu börjar jag känna mig som en riktig Västeråsare. Skickade efter en prenumeration på Västmanlands Läns Tidning och då blir man godkänd västeråsare tror jag. Kanske ingår medalj. Kul att hänga med lite i vad som händer. Gäller att komma in i gänget! 👭👬👫

Var med en vän på berättelsen om Erik XIV i Domkyrkan. Han ligger ju i en fin sarkofag där, och jag har alltid varit fascinerad av historia och inte minst hans, och hans bröders, liv.

Fel, i skolan var jag inte speciellt intresserad. Tvärtom. Men som vuxen har intresset växt fram. Det var spännande förr, men också mycket drama, våld och elände!

Så att. Livet går upp och ned. Jag sparar dessa stunder och känslor tills det går nedåt igen. Då plockar jag fram bilder och minnen i hjärtat och mår bra en liten stund igen. För jag vet att hur tufft livet än är, blir det alltid bättre. Det gäller bara att andas … och härda ut lite. Livet.

Är du ett offer?

Det här är ett ämne jag återkommer till då och då. Antagligen för att det är ett ganska vanligt beteende och för att jag är allergisk mot det, och får prickar som kliar.

Vanligt ja, men inte desto mindre otroligt irriterande för någon (jag) som ser rakt igenom den andre och som vägrar ta emot det den andre försöker projicera. En försvarsmekanism från en person som inte vill erkänna sina mindre bra känslor eller beteenden och lägger över det på en annan person.

Titta på din egen skit. Du har blivit utsatt för våld, övergrepp. Hemskt. Men ta dig ur det. Gå vidare. Du hade en elak pappa. Du blev mobbad i skolan. Jättetråkigt, men det var då. Välj att låta det vara då, nu är en annan dag. Du kan välja att få hjälp, att lära dig förlåta, tänka annorlunda. Låt inte de/den andre vinna. 

Starkast i världen!

Jag säger ifrån så det ryker. Jag vägrar gegga in mig i den andra personens klet och ha en giftig diskussion. Jag är RAK och går rakt på det det handlar om egentligen. Och klarar man inte det, är det dags att se över sitt liv. Jobba med sina demoner … 

Allt detta sagt med kärlek. När man är rak är man sällan arg länge. Det rinner av en. Och jag är villig att ta i hand och gå vidare. 欄

Jag har själv haft det mycket tufft under min uppväxt och till och med skrivit en bok om det. Men känner jag mig som ett offer? Nej, jag är snarare tacksam att allt som hänt gjort mig stark och att jag verkligen tycker om mig själv idag. Och skriver för att ge pepp åt andra. 珞

Har haft några härliga dagar i Stockholm, och nu njuter vi av sol på uteplatsen och att livet är härligt. Mitt hem är min borg och här mår jag sannerligen bra. Som aldrig förr.Som jag längtat till detta hem. 

Trevlig måndag! 

En frisk och en sjuk

Mimmi fick tillbaka spring i benen efter tre sovdagar. Så härligt att se henne hoppa runt igen med öronen rakt upp i luften! Ärret rör hon inte så ingen body behövs. Exemplarisk liten ekorre. 🐿

Har haft tjejlunch med trevliga kompisar. Som vanligt avhandlas det relationer och, tja relationer. Men det är ju ett ämne som är tacksamt och roligt att diskutera. Oss tjejer emellan. Vi börjar nånstans i tidiga tonåren (fast för mig var det hästar i många år), sedan fortsätter vi nog hela livet. Men skoj är det.

Igår fick jag hem en son som bjudit sig SJÄLV och vi hade roliga planer för dagen men han ligger däckad i influensa nu så jag är sjuksyster och en riktig ’mamma’. Såå mysigt att få pyssla om och ha ett barn som sover däruppe, saknar småbarnstiden så. Men får väl hoppas att han (den vuxne karln däruppe) blir frisk snabbt. 👩‍🔬

Då jag inte får småbarnstiden tillbaks kan jag i alla fall glädja mig åt mina yngre vänner som får 👶 barn! Det är en fröjd att botanisera i bebis-affärerna. Man vill köpa allt.

Den här blev det

Nu är det dags att koka mer te. Ute blåser Dennis. Inte sommarvinden, än.

Take care. 🧚‍♀️

Drama på parkeringsplats

Det finns en mataffär där jag brukar handla. Men jag funderar på att sluta med det. Jag har nog aldrig varit där utan att problem har uppstått på parkeringsplatsen.

Folk har inget vett överhuvudtaget. Det tutas, och backas på och fingrar flyger i luften. Idag flög mitt topplock av när ytterligare en idiot inte kan vänta tills jag parkerat klart utan ska tränga sig fram bakom mig när jag fortfarande backar.

Han tutar och viftar argsint. Jag blir skogstokig och flyger ut och försöker öppna hans låsta bildörr. Tur för honom att den var låst, vet inte vad jag hade gjort annars. Jag skriker som en galning och bankar på rutan.

Efteråt undrade jag vad som hände. Det var inte riktigt likt mig. Men samtidigt skönt att få lite ’rensning’. Att ta skit då och då gör att man till slut får nog, eller hur?!

Mimmi ligger och sover sedan i går. Nyopererad och lite eländig. Vill inte kissa ute, inte gå, bara ligga. Bajsade på sig i natt så vi fick bada och tvätta rent. 💩 Nu hoppas jag tiden tills stygnen ska tas bort går fort, så hon blir sig själv igen!

Så mycket mer händer inte här. Lite trevliga kalas-inbjudningar har trillat in så ser fram emot en rolig vår. Åh vad jag längtar efter Våren!

Allt gott. 🦋

Myggor och planering

Lite kaos och lite bra, blandat. På det stora hela mår jag fantastiskt och bara älskar mitt lilla hus och min stad och allt runtomkring. Som en dröm.

Ska man gå in på detaljer, vilket man ju inte måste, finns det personer och omständigheter som är extremt snurriga och ’oordnade’. Vilket ställer till det lite för mig.

Jag vill verkligen ha ordning och reda på saker, ordning hemma, koll på ekonomin, fakturor som betalas i tid, helst komma ihåg allas födelsedagar och vara ute i god tid.

Men när andra strular till det och jag blir ofrivilligt inblandad, då blir jag putt.

Men hjälp vilket tålamod man får med åren. Jag ser mer och mer allt som händer mig från den andres perspektiv, och hinner tänka både en och två gånger innan jag reagerar too much. Såå olikt mig.

Något hände förra året när jag gick igenom någon metamorfos. Jag var djupt nere på botten i livet och kunde inte se någon ljusning eller lösning.

Jag kopplade på autopiloten (ärligt talat kändes det som om jag gjorde exakt det rent fysiskt och psykiskt) och levde vidare, men levde ändå inte. Du som varit där vet.

Men när jag kom ut genom tunneln var det som en förbättrad version av mig själv. Gladare, snällare, ödmjukare. Jag vet inte riktigt varför jag behövde bli det, kanske var jag en b-ch innan. Nää, men behövde kanske slipas ned lite. Vem vet. Universum, Gud, Mimmi?

På tal om Mimmi ska hon kastreras imorgon och ska skrubbas med huddesinfektion ikväll. ’Används inte i hjärnan och på hjärnhinnor’. Tror de att man borrat hål i huvet innan? Jättekonstigt.

Tigermyggan som bet mig i Palma för två år sedan hämnas fortfarande. Jag vet vilken natt det var. Den surrade i sovrummet och bet till.

Tigerbesten

Sedan dess har jag ett sår på kinden som aldrig läker. Har skrivit om det tidigare, allvarliga grejer det här, och det har varit lugnt sedan i höstas. Men nu har myggbettet blossat upp igen, kliar och är rött. Akta er för mosquitos espangol! 🇪🇸

Mina småfåglar i trädgården har blåst bort med Ciara. 💨 Har inte sett dem sedan i förrgår. Vart blåste de?

Ha en trevlig kväll! Hoppas du har en tv. Det har inte jag. Fast tv-killen lovade komma för tre veckor sedan. Ciao! 📺

Disk i överflöd

När man har gäster utan slut. OCH avsaknad av diskmaskin. Ibland blundar jag och låtsas som om disken inte finns, men till slut trillade jag dit. Och gäster i köket vill jag inte ha.

Jag verkar ha en förkärlek för bostäder utan diskmaskiner. I den sista bodde jag i fyra år innan jag gav upp och köpte en. Att bo en person spelar väl ingen roll, men när man får gäster? Som sover över?

Min önskan denna gång var att hitta en bostad där folk vill komma och hälsa på. Stanna kvar, hänga, känna sig som hemma Spela lite på pianot och gitarren. Att jag typ skulle skaffa en kod istället för nyckel som jag delar ut till nära och kära så de kan komma in innan jag kommer hem, och fixa iordning lite gott!

Min önskan verkar ha slagit in. Hit kommer alla och vill inte åka. Och alla har bjudit sig själva! 😅 Härligt. Bara jag får mina pauser så jag inte blir psykotisk. (Inget skämt, sån är jag).

Mimmi känner sig rastlös ibland då jag har fullt upp med tusen andra saker så hon fick en Aktiveringsplatta där jag lägger mat och godis. Då har hon att göra ett bra tag och blir mentalt stimulerad. Perfekt.

Nu är jag trött på ’god mat’ och ’en aperitif’. Ge mig grönsaker och en vitamin. Min kropp behöver vila från överflöd.

Hej! 👋

Besök hos våra kära

Vi fortsätter att äta gott och umgås. Ett besök på minneslunden gjorde oss gott. Våra kära finns där och det känns bra att prata lite med dem.

Även om jag pratar med dem dagligen då jag vet att de är med mig hemma.

Vi har promenerat på Björnön. Såg inga björnar, utom denna, men återupplevde många barndomsminnen. Underbart.

Jag gjorde ett kaka och glömde lägga i smöret. Men la i det när kakan nästan var klar och det gick bra det med. Vill man ha kaka nöjer man sig med det mesta.

Vågar vi dricka den här till maten? 🤔

Nu ska vi gosa jag och vovven.

En blöt fläck

Det här är precis det högkänslighet handlar om. När man har gett så mycket av sin energi att den bara tar slut. End. Finito.

Vi högkänsliga har bara en liten bunke energi att ge till andra, medan andra kanske har en hel hink!

De sista veckorna har varit så otroligt intensiva att min kropp idag bara lade av. Jag la mig på soffan efter frukost och har inte kunnat gå upp sedan dess. Kroppen värker och i huvudet är det kaos.

Tappar saker på golvet som går sönder, tappat bort nyckelknippan, är förstoppad sedan ett antal dagar, glömde tömma tvättmaskinerna i tvättstugan i går, glömde rensa luddfiltret vilket fick arg granne att ringa på dörren (börjar bra), etc …

Jag funkar inte bara. Och mina kära gäster är bara tillfälligt borta och kommer snart igen på obestämd framtid. Hur gör man?

Jag önskar så att jag kunde vara vanlig. Men så här har det alltid varit så det kommer inte att ändras.

Har ingenting med andra att göra. Älskar min familj och vännerna men kan inte umgås för länge i taget. Det är så tråkigt.

På stan har blommorna på Torget kommit fram. Är det vår då? Nja, men hoppet börjar tändas i alla fall. Och vackert är det.

När jag var runt sju hade vi en liten yorkie precis som jag har nu, Jojo. Igår hittade jag ett foto på honom och blev så glad. Har inte sett honom på foto någon gång förrän nu.

Jojo

Han blev inte gammal tyvärr men några minnen har jag i alla fall. Kära Jojo, hoppas du har träffat Ludde och har lite skoj!

Ludde

Godnatt på er, här ska sovas vidare.

Mimmi