Kerstins Känslor
En överlevnadsguide för dig som berikats med ångest och högkänslighet

Tro på dig själv

Vid sidan av attraktionslagen och karmalagen finns det en till lag som inte, som de andra, finns överallt. Det är en lag som tyvärr härjar mycket i Sverige och som jag inte har mycket till övers för. Den kallas jantelagen.

Jantelagen innebär att du inte ska tro att du är nåt. Och varför ska du inte det? Är det inte ett under att vi alla, varenda en av oss, finns! Är det inte fantastiskt att vi kan välja, inom vissa gränser beroende på var i världen vi befinner oss, vad vi ska göra med vårt liv?!

Och vilken rätt har nån annan att döma? Handlar det kanske av ren och skär…hemska tanke…avundsjuka? Finns inget jag tycker så illa om.

Jag beundrar personer som har mål, stora som små, och försöker nå dem! Ibland lyckas det, ibland inte. Lyckas det inte har man i alla fall försökt. Och hjälp så tråkigt att inte ens försöka. Håller du med?

Vi föds ju, som jag nämnt tidigare, med ett hejdundrande självförtroende. Någonstans på vägen blir det ofta skamfilat. ’Varför tror du att just du ska lyckas?’ Du vet väl att det kan bli jättesvårt’, ’Varför ska du ändra på det när du har det så bra?’

Lyssna inte på dessa dysterkvistar. De är själva rädda för förändring, och även rädda för att se det hos andra. Deras trygga värld rubbas. Och avundsjukan gror..

Tro på dig själv. Försök, och försök igen. Jämför dig aldrig med andra eftersom det bara finns en du.

Jag sneglar inte på andra längre. Jag skapar mitt eget liv och absolut ingen annan kan göra det åt mig. Finns det ens någon som vet vad jag vill och behöver?

Du som följer min mag-story: Jag mår lite bättre rent fysiskt men måste fortfarande ge mig själv massor med gos-kärlek 😻 och vira in mig djupt i mjuka filtar. Och så hittade jag gamla tidningar som ger min själ vila för en stund… ha ett fint slut på helgen. 🧚‍♀️

Självkänsla och självförtroende

Grunden till det mesta i vårt liv handlar oftast om självkänsla. Som terapeut har jag sett att mina klienters dåliga mående i nio fall av tio handlar om dålig självkänsla. Vi kan inte älska oss själva för att vi inte har blivit tillräckligt sedda, hörda och omhändertagna i barndomen.

De flesta som sökt min hjälp har svårt att se det i början. ’Men jag har inte haft någon trasig barndom?!’ De behöver bara berätta några minuter om varför de sitter hos mig, jag hör direkt. Men mitt mål är att få min klient att se det själv, det är då insikten kommer och på det förändringen. Och det är alltid lika fantastiskt att få vara med när de förstår.

Att ha ett bra självförtroende är inte samma sak. Vi kan vara hur kaxiga som helst på jobbet, med vad vi presenterar, och tycka att vi är bäst. (Bravo, fortsätt med det!)

Men samma person kan gå ut i baren efter jobbet och se sig om och tänka att han eller hon aldrig kommer att träffa nån. ’Jag duger inte, vem skulle vilja ha mig?’

Så det är skillnad. När vi föds och som riktigt små har vi massor av båda. 👶 Hela världen är vår, och alla är där för vår skull! Så kände jag som liten. JAG var NÅGON. Men så hände något på vägen… Och då får man jobba sig tillbaka till en hyfsad nivå. Besvärligt, men nödvändigt.

För att du ska bli älskad, måste du älska dig själv. Ta en titt i spegeln och säg ’Jag älskar dig’ eller ’Du är grym’, eller vilka ord som nu låter bäst för dig. Säg dem varje dag, om och om igen. Till slut blir de en sanning, som ingen kan ta ifrån dig. 🧚‍♀️ Som någon sa: Det är aldrig för sent för att få en lycklig barndom’. Så sant.

Mitt (äckliga) kinesiska te och nålarna verkar göra jobbet. Idag är en bra, randig, dag. ☀️ Kram.

Aktningsvärda Akupunktur

Natten var ok men inte så mycket mer. Att ha ont, förmodligen var som helst på kroppen, tär. Humöret sjunker och jag känner hur jag har lett mot människor i flera månader utan att mena mitt leende. Jag har inte känt mig glad. Men jag tänker att det är bättre att fejka ett leende, det mår nog både jag och mina medmänniskor bättre av. Fake it til you make it, är ett av mina motton!

När jag inte har legat och storgråtit, vill säga. Men man får välja sina tillfällen!

Min roadtrip mot Upplysning fortsätter konstant. Jag har hört ordet akupunktur av flera personer sista tiden, och imorse trillade polletten ned. Kanske ska prova det?! 😳 Det har ju inte varit så lockande med nålar, men nu äntligen ringde jag upp en rar kinesisk dam som erbjöd mig tid redan idag!

Sagt och gjort, några timmar senare låg jag på hennes brits under en timme med nålar instuckna från topp till tå. Inte så farligt faktiskt. Under tiden jag låg där spred sig en skön värme i kroppen och framför allt i magen. Härligt. Nu ska här kokas nyttigt te och drickas under några dar, sedan ska jag tillbaka.

Även om jag vet den psykologiska orsaken till mitt onda behöver jag ju hjälpa kroppen rent fysiskt. Den är utmattad, stackarn. 💕

Känner mig lite glad nu. Lite. Ska göra mina trauma-övningar, så blir det nog en bra natt.

Ha det fint. ❤️

Planeternas inflytande

Natten var inte rolig. Magvärken och ångesten jagar mig skoningslöst. Jag, som oftast försöker tänka i positiva banor, lyckades inte. Hade jag varit en som svär (nåja, det händer nån gång) så hade jag skrivit ett fult ord nu för att understryka mitt elände. Men såhär: $#%^*@. Nåt sånt.

Så det var tur att jag just idag hade ett astrologbesök inplanerat. Jag har varit nån gång tidigare till henne och hon är duktig. Jag tror på planeternas inflytande på vårt liv. Det är starka krafter, som astrologerna studerat ingående och om vilka de kan berätta för oss om vad som händer.

Enligt min astrolog är jag inne i värsta livsdramat med Pluto som dominerande planet. 🌑 Pluto drar fram det mörkaste i livet, mörkrets furste som hon kallade honom. Vi kommer inte undan, det djupaste djupa ska upp till ytan och bearbetas. Det handlar för mig om, som jag redan listat ut, övergivenhet. Och inte bara i detta liv utan även om tidigare. Och som regressionsterapeut tror jag ju på tidigare liv, har upplevt många av mina i hypnos. Så även dessa fattiga, eländiga liv där jag är fullkomligt lämnad åt mitt öde.

Enligt M är det inte så många som går igenom det här. Jag är dock tydligen en av dem. Och det dröjer 248 år innan liknande planet-konstellation inträffar, så jag lär klara mig. 🙃

Det var skönt för mig att höra att jag är mitt i det nu och att det finns ett slut på det. Men fick samtidigt en varning; tar jag inte hand om mig nu kan det gå illa. I know.

Jag ger mig själv massor med kärlek och omtanke nu, och min lilla mage får snäll kokosmjölk. Lindar in mig i mjuka filtar och tankar kärlek från änglavänner. 👼 Ser snälla filmer och lyssnar bara på roliga poddar. Jag satte mig och såg ut över min vackra stad efter besöket hos henne.

Ska igenom det här…..

Vad kämpar du med? Har du också Pluto på besök nu? Om vi tänker på varann ikväll tror jag vi hjälper varann. ❤️ Kram.

Knepiga karman

Tänkte prata lite mer om karma.

Det står ju i Bibeln att det vi sår får vi skörda, och det kan jag skriva under på. Nu har jag inte läst Bibeln speciellt noga och kallar inte mig själv religiös, snarare andlig. 🙏

Men nog är det så att det vi ger i form av tid, kärlek, pengar, elakhet, ja allt, kommer tillbaka till oss?! Kanske inte i samma stund och kanske inte från den du gav till, men nog sjutton får vi tillbaka förr eller senare?

Det kallas karmalagen och är i min värld lika verklig som attraktionslagen. Jag har dock inte alltid förstått sambandet under min uppväxt, så nog har jag gett ut det jag verkligen inte ha velat ha tillbaks! 😮 Jag har lärt mig den hårda vägen och livet har tvingat mig att bli mer ödmjuk. Vilket har varit bra för min ångest som legat som en slöja över större delen av mitt liv. Ångesten mildras av att ge ut bra saker och få bra saker tillbaks.

Jag ser det på människor i min omgivning hela tiden; de som ger och ger utan att förvänta sig nånting tillbaks får så otroligt mycket tillbaka från allt och alla, det är en evigt snurrande cirkel.

Och de som håller tillbaka och är lite snåla med känslor, tid och materiella saker lever ett lite andligt fattigare liv, i mina ögon.

Mitt mål är att ge ännu mer. Ibland kan jag inte pga min högkänslighet, jag behöver vara för mig själv. Det grämer mig. Jag vill vara en härlig Lill-Babs och ge allt! Men jag får vara nöjd med att vara Kerstin och ge det jag kan.

Ha en fin onsdag! 🤗

Att sörja randigt

Godkväll!

När vi är inne i en process av att bearbeta något, sorg av en saknad, övergivenhet eller vad som helst och den ångest som kommer med det, går processen ofta i vågor. Har du tänkt på det?

Det kan liknas vid en förlossningsprocess. När vi kvinnor föder barn kommer värkarna i vågor, några sekunder då vi knappt står ut och sedan får vi några sekunders vila innan det börjar om.

Till slut kommer ju faktiskt barnet ut och smärtan försvinner helt. 👶 Jag är en sån som vill tro på lyckliga slut i livet, precis som i sagorna när jag var barn. Jag vill tro att processer vi går igenom når vägs ände då vi lärt oss något eller släppt taget om gamla sår.

Jag har gått igenom en hel massa processer, det tycks vara mitt karma (intressant ämne, så det återkommer jag till i ett senare inlägg). Men efter varje process har jag fått ett otroligt lugn och känt en stark livsglädje. Ungefär som när bebisen kommer ut och man kan sluta kämpa! Eller för er män; när det gått några minuter (timmar?) efter bollen hamnade mellan benen, och ni kan djupandas igen. 🏈

Man kan kalla det att sörja randigt, har jag lärt mig, det här att vila i en process ibland. Jag sörjer randigt just nu. Vissa dagar är lättsamma och relativt ångestfria, och vissa är bara gråt och tomhet. Jag tror det är viktigt att vara i känslan och inte försöka döva den. Känn känslan och acceptera den. Kämpar du emot visar den att den är starkare.

Idag är jag i känslan och kan inte annat än att acceptera det. Vem har sagt att det ska vara lätt… Men det är tur att jag tror på det lyckliga slutet. Gör det du också! 🧚‍♀️

Förlåtelse

Ibland fastnar vi i ilska och känner oss förorättade. Det finns ju så klart grader av hur starkt vi känner, beroende vad som hänt oss. Om någon gjort något mot oss som är hemskt, kan det vara svårt att släppa taget om det. ’Hur kan han eller hon? Jag kommer aldrig att förlåta.’

Jag har en hel del erfarenhet från min uppväxt av att känna mig illa behandlad. Min självkänsla har blivit tilltufsad och inte den starkaste. Med målmedvetenhet har jag tränat upp självkänslan till att idag vara bra. Kanske inte alla dagar eller alla stunder, men på det stora hela.

Jag har gått i terapi och fått verktyg men jobbet har jag gjort själv. Varenda dag har jag tränat på att tro på mig själv, i många olika situationer med olika människor. Ett heltidsjobb, men resultat har det gett! 💪 Hur är din självkänsla?

När man är besviken på en annan person är det som sagt svårt ibland att förlåta. Glömma behöver vi inte göra, men förlåtelse handlar om att släppa och gå vidare för vår egen skull. Idag har jag haft ett fint möte med en person där verkligen förlåtelse skedde, från bådas håll. Vi drack kaffe och pratade ut. ☕️ Ältade inte utan beslutade att bara stryka ett streck och gå vidare. Så skönt! Andas lite lättare nu och kommer sova gott inatt!

Det är sköönt att förlåta. ❤️

Jag satt efteråt i en timme och njöt av den vackra utsikten.

Må så gott! 🌸

I känslornas tecken

Mitt Jag är tydligen inställd på att reda ut det här med min övergivenhetskänsla, så prövningarna kommer som käftsmällar. Ganska snälla smällar kan man tycka, när man får dem i vackra Dalarna. Det landskap där jag spenderat mycket av min tid de senaste trettio åren, och som jag kommit att älska. Där jag gifte mig, mina barn har fått vara och där jag fick en helt ny släkt på köpet. Där vi köpte och inredde världens vackraste hus med utsikt över hela Siljan.

I helgen har jag träffat ”min” släkt och barnens pappa igen. Njutit av landskapet och dalmasarnas lugna hemtrevnad. Härligt och roligt! Men då saker och ting är under förändring där uppe sveper ett enormt vemod över mig. Jag vill att det ska vara exakt som det varit i alla år! Det är min trygghet. Kan inte alltid acceptera förändring, även om jag ofta söker den själv. Men då ska det vara på mina villkor.

Har sällan gråtit som denna helg, känt mig ensammast i världen, trots att jag inte har någon anledning egentligen. Och ingen har fått se mina tårar. För mitt i allt är jag lycklig att jag får vara en del av min dalasläkt och nästan ha mina rötter där.

Jag tror på att släppa ut sin sorg, sitt vemod. Det är renande och rensande med tårar, precis som regnet utanför just nu. Efter både tårar och regn kan jag andas lite lättare, och livet ler mot mig lite igen. Jag vet ju att imorgon är en ny dag och då är mina känslor nya. Vi kan välja känslor och tankar. Vi tänker 60.000 tankar per dag och de flesta av dem är samma, samma… vad händer om du bestämmer dig för att byta ut några av dem? Så fort en negativ tanke kommer; usch, jag avskyr mitt jobb, tänk ”Jag gillar verkligen mitt jobb!” Så blir det en sanning till slut. Antingen får du ett nytt jobb du gillar eller så får du nya uppgifter. Vi skapar vårt liv, det är Attraktionslagen som är lika befintlig och verklig som gravitationslagen.

Jag försöker att alltid leva efter att skapa mitt eget liv som jag vill ha det, och jag lyckas rätt bra! Men när vemodet, och övergivenhetskänslan, sveper in med en kraft så stor att du nästan sveps omkull tillåter jag mig att krypa in i en filt och låta känslorna komma. Med en kopp te.

Vad gör du när känslorna överväldigar dig?

Kram.

Social ensamvarg

Är du en sån som trivs bland människor, och ibland till och med tycker det är skoj att vara lite i centrum? Som kan babbla, skoja och spela lite apa? För att nästa dag vilja dra dig tillbaka och inte prata med någon, och knappt känna igen dig själv?

Jag har varit sån i hela mitt liv. Den här glada lilla tjejen som sjöng för föräldrarnas gäster på festerna hemma, spelade teater och hittade på massor med bus med kompisarna! Var en riktig liten pojkflicka som barn! Men som även hade dagar, stunder då jag cyklade i timmar i min hemstad eller gick ut i farmor och farfars skog så djupt det bara gick. Älskade att ingen visste vara jag var eller att de kanske inte kunde hitta mig.

Jag är likadan fortfarande. Det bästa som finns är att åka till en storstad, helst lämna mobilen på hotellrummet och bara fly, gömma mig, från allt och alla. Jag måste förstås ha en hum om var mitt trygga hotell ligger, så jag kan bona in mig där med tända doftljus om det blir för spännande. Men lite vilse går jag gärna.

Jag fick lära mig, återigen alldeles för sent i livet, att det här hör till oss högkänsligas personlighetsdrag. Vi behöver ladda batterierna ungefär lika ofta som vi laddar mobilen. Eftersom vi är så inkännande så ger vi till andra personer, det vi ser att de behöver. Vi bara gör det, det finns ingen baktanke om att vara ”snäll”. Och det tar otroligt på kraften, jag kan vara helt slut efter ett par timmar med olika personer, beroende på hur mycket de behöver av min energi. Känner du igen dig? Du är inte ensam!

Idag har oron infunnit sig. Det. Det är min otrygghet som gör sig påmind, som måste tas itu med. Jag plockar fram mina ”verktyg” och gör det jag lärt mig av terapeuten. Det känns bra för stunden. Som att ha en stor varm katt att krama. Jag vet ju att verkligheten inte ser ut som mitt inre försöker få mig att tro, så det tar ett tag att tala mig tillrätta. Tänka glada tankar, motionera.

Motionera, ja. Åkte en dryg mil idag för att vara med i en zumbagrupp med meditation och yoga men en massa saker på vägen hindrade mig från att delta. Trots att jag stod nästan vid dörren. Är det mitt inre motstånd som gör att jag missar träningen? Jag vill ju hellre mysa hemma med en bra film. Får nog fundera på det där med stor mysig KATT också….

Take care!

Queen of högkänslighet

Det är bara några år sedan som jag lärde mig att det finns ett ord som heter högkänslig. Och att jag är det. Om du läser här, är du kanske det också. 15-20 % av oss alla i hela världen, är högkänsliga. Till och med djur. Det är ingen diagnos, utan bara ett personlighetsdrag. Jag har gjort ett test en gång och hade check! på varenda fråga. Så jag är extreemt högkänslig. Nu är ju inte detta någon tävling, men hade det varit det hade jag kanske vunnit första pris, jag som aldrig vinner nåt. Dock är det ett pris jag gärna hade varit utan. Livet har varit komplicerat sedan jag var väldigt liten pga denna känslighet.

I det här fallet är inte känslig detsamma som svag. Är det nåt jag är, är det stark som en björn! Men man är inkännande, och känner av stämningar, känslor hos andra, säkert  tio gånger starkare än hos andra. Man läser av, och har analyserat en person innan den knappt öppnat munnen. Du som är som jag, du vet. Jag vet hur en person som jag ska besöka mår, innan jag ens hunnit dit. Personens energi når mig, och jag kan få lust att vända i bilen… Vi högkänsliga tar också på oss känslor, för att lindra för andra, medvetet eller omedvetet. Vi bär. Det blir tungt i längden. Vi klarar bara inte av att se lidande. Ser jag någon, människa eller djur, som lider, så lider jag så otroligt med den att jag nästan inte står ut. Det blir oftast mardrömmar i dagar eller veckor efter.

Idag var jag på stan, trevligt och härligt med lunch med sonen! Älskar det! MEN en liten del av mig tycker att det är jobbigt att vara hemifrån. Det är så otroligt mycket energier från alla möjliga och omöjliga (ja, de finns också), som jag ska hantera. Har jag då glömt att skärma av mig innan, som man faktiskt kan lära sig (!!) blir det överväldigande med myllret i storstan. Och underbart att komma hem till lugnet och naturen. Om bara någon kunde lärt mig var avstängningsknappen satt när jag var liten! Men visste nån vad HSP, highly sensitive person, var på 60-talet? Har ingen aning, ingen som hade lust att berätta för mig i alla fall.

Jag tränar på min läxa som min trauma-pedagog lärde mig igår. Att det är en process, som med allt, det förstår jag. Träning ger färdighet. Fortsätt, fortsätt, ge inte upp. Det har varit mitt motto hela livet. Men min mage har redan tackat mig genom att låta mig enkelt gå på toa, och det har jag inte gjort utan svårighet på fem månader. Så jag tackar min pedagog och Universum för hjälpen! Och mig själv lite också, för att jag inte ger upp… Ge inte upp du heller.

Trevlig torsdagskväll!